12 åring som sover i mamma och pappas säng!

Nu får man väl vara anonym här så ni inte skickar såsialen på mig men jag sover nästan alltid naken. Trots att jag allt som oftast har ett eller fler barn i sängen (äldsta är 10, yngsta är 5). 

Jag har aldrig någonsin tänkt på mina barn som något sexuellt och jag har inget att dölja på min kropp. Vi delar inte heller täcke så de ser och märker av min nakna kropp ungefär lika mycket som om de sov hos farmor i en annan stad.

Hur kan detta vara så upprörande?

Min dotter har hemska sömnproblem och hon är 12 år det jobbiga är att det blir så trångt och varmt och jag kan inte sova då vi har försökt att fråga henne vad hon är rädd för och det handlar tydligen om att hon känner sig tryggare när vi är vakna för det känns ledskigt när hon är ensam vaken och jag vet inte vad jag ska göra några tips//trött mamma

Jag är 25 år, gravid och gift. Min man reser mycket i jobbet och jag tycker inte om att vara ensam. Mina föräldrar är ofta på besök över någon helg då och då. När mannen är bortrest brukar dom alltid sova i vår säng bredvid mig. Givetvis byter man sängkläder och så. Man sover väl heller inte naken. Men jag ser faktiskt inget problem i att sova bredvid varann...

Vad är problemet? Min 3-åring sover bredvid mig varje natt, ibland sover även min snart 14-åriga son med oss också, och jag sover bredvid min mamma varje gång jag hälsar på henne - vilket är åtminstone en gång i veckan.

Jag har sagt nej till bonusar i sängen. Min ena bonus är tidigt utvecklad och det känns konstigt att ha en 60-kilos pojk med finnar och svettlukt bredvid mig i sängen. Även om han bara är 11 år mentalt och gärna vill kramas med pappa och med mig med för den delen.

Förklarade detta för honom och drog parallellen till tjejen de har i sitt lag och att det börjar kännas konstigt att byta om med henne.DÅ fattade han precis.

Jag är ensamstående, har mina barn varannan vecka och de sover hos mig, båda två. De är 9 och 12. De får bestämma själv när de vill sluta med det. Nej, vi sover inte nakna någon av oss och nej, vi ligger inte och kramas. Vi sover. Jag har en stor säng, vi tycker det är mysigt, varför inte?

Hej! Jag skulle lika gärna kunna vara hon som du beskriver. 12 år, mogen tjej i tonåren men sover hos mamma o pappa. Dock sover inte de i samma rum utan två olika pga snarkproblem. Att jag sover hos min mamma nästan varje natt ser inte jag som ett problem. Jag är fullt normal men har en tendens att bli sjukt rädd när det är "läggdags" pga bl.a dödsångest. När jag sover hos min mamma känner jag mig trygg och mår betydligt mycket bättre dagen efter. Jag jobbar på att sova i min egen säng men ser inte det som prioritet 1 i mitt liv just nu. Om det var mig det handlade om skulle du inte ha någon anledning alls till att kontakta socialen osv. Jag mår jättebra och är frisk. Så nej, kontakta inte någon för det behövs inte:)

Detta är ett sådant I-landsproblem. I många länder sover man ihop tills man gifter sig och flyttar till nästa hydda. Men i Sverige ska vi inte ha närhet med våra barn efter 1-2 år för då är det perverst.

Jag sover ofta (nästan varje natt) med min 4-åring. Det är mysigt och vi gosar. Hon är naken och jag har trosor på mig. När hon inte längre vill sova i min säng så slutar hon. Om hon då är 12 eller 17 spelar väl ingen roll?

Ibland sover hon med pappan också och det är väl inte konstigare det? Det är väl inget sexuellt mellan far och dotter oavsett hur "utvecklad" flickan är?

Min bror sov på madrass inne hos mamma och pappa tills han var 15. Han är idag en fullt fungerande vuxen människa med fru, barn och karriär.

Gud vad äckligt. Och helt ärligt? Svårt att vara ensam? Stackars barn

Vad är problemet? Vi i Sverige är ju ovanliga som tvingar barn att sova i egna rum. I många andra länder sover hela familjer i samma säng. Typ Asien, Afrika mm. Varför är det ok först som vuxen att samsova?

Inga konstigheter alls. Det jag finner märkligt är hur man ens kan tycka att det är en obekväm situation /sexuell situation. Det är ju de människorna jag blir lite rädd för. Att vilja dela säng med sina föräldrar och sina barn är fullt naturligt.

Jag är 30 år och skulle lätt kunna sova bredvid min mamma.. Min 8-åring sover fortfarande med mig och ser inget problem med det alls.

Varför är det viktigt att barn över 1 år sover i egen säng?

Jag är 37 och således fullt utvecklad Om jag om någon anledning skulle bli tvungen att dela säng med min far någon natt skulle det inte finnas något som helst sexuellt i det. Inte ens om vi båda var nakna.( Kan inte komma på någon rimlig anledning till varför vi skulle vara nakna men för diskussionens skull kan vi säga att vi är det. ) Han är min far. Det finns ju inga sexuella känslor mellan normalt funtade föräldrar och barn oavsett ålder på barnet. Därför känns den diskussionen så skum för mig.

Haha. jag kan svara på det. jag känner många utlänningar som sover med sina föräldrar i samma säng ja som 18 åring och 20 åringar. Oftast är det när man är och hälsar på folk då sover alla i samma rum i samma säng osv. (och det är väldigt ofta) Det är inget konstigt i sig. Bara för att man är fullt utvecklad.
Men skulle alla sova nakna och hålla på o kramas om varandra kanske man ska oroa sig då. 
Annars skulle jag inte oroa mig.

Det är väl helt normalt typ om man är på ett hotellrum osv och oberoende av ålerså klart

Jag håller med dig, det är helt onormalt, men om du ska blanda dig i, tror jag är en dålig idé. Har själv haft ett förhållande, som gick åt h-e p.g.a. just en liknande situation, där dottern 28 år gammal, var tvungen att krypa ner i mammas sängkläder, som ett j-a djur, som markerar revir el. likn.

Skulle aldrig sova med så stora barn gränsen i vårt hem går vi 1-2 år sen är det egen säng hel tiden som gäller föräldrar behöver privatliv 

+1