Hur länge orkar man försöka?

Jag och min sambo har just gjort vårt 4:e IVF-försök, om man bortser från ett par FET. Idag fick vi besked om att det inte blev några embryon till frysen denna gången och jag känner att min mens är på gång. Jag som aldrig haft panikångest eller så känner nästan att jag får svårt att andas, att jag ifrågasätter hela mitt liv. På en enda känsla.
Förutom ställningstagandet kring om vi ska göra fler försök eller inte (vi får betala alla försök själva) kommer alla andra grejer upp: 

Vill jag bo här?
Vill jag jobba på mitt jobb?
Är detta meningen med livet helt enkelt. 

Till saken hör att vi har en liten tjej på drygt 4 år. Hon är det bästa i mitt liv och jag är så oerhört tacksam för henne. Hon har börjat fråga om syskon och bebisar. Hur man får en bebis i magen och att hon vill att vi ska ha en bebis. Det gör ont i mig. Så fruktansvärt ont. 

Jag vet att jag har ett barn och att det hade kunnat vara värre, jag är så väldigt  medveten om det. Jag vill inte låta bortskämd och gnällig men i min verklighet är detta så otroligt jobbigt. 

Jag behöver verktyg för att klara av det här känner jag. 
Jag vet inte hur jag ska bära mig åt bara. 

Är det någon annan som varit eller är i samma situation?
Hur länge försökte ni innan ni gav upp och hur kom ni fram till beslutet? 

 Ovissheten och alla misslyckade försök gör mig knäpp. Men tanken på att inte göra allt för att vår dotter ska få syskon känns nästan ännu värre.