UF vill inte betala dagis?

Nej, man har inget försörjningsansvar alls om man inte är vårdnadshavare. Man har istället en underhållsskyldighet och iom med det så anses man ha uppfyllt sina skyldigheter om man inte är vårdnadshavare.

Men jag är inte den som är den, om någon kan visa på någon dom eller lagtext som säger emot detta så tas det tacksamt emot så ska jag med glädje ändra uppfattning.

Men alltså, det finns ju ingen annan lagtext såklart eftersom underhållsskyldigheten är just för att uppfylla försörjningsansvaret. Genom underhållet tillförsäkras barnet den del av försörjningen som den förälder barnet inte bor med ansvarar för.

Självklart har man försörjningsansvar även utan del i vårdnaden.  

Vårdnad har noll och inget med varken försörjningsansvar eller underhållsplikt att göra.

För övrigt är dagis en kostnad en förälder drar på sig för att kunna jobba. Det står varje förälder fritt att välja att ha barnet på dagis under sin tid = att dra på sig en kostnad för det. Alltså ska den förälder som väljer att använda dagis på sina dagar också betala de dagarna.

Så kan jag inte tolka det om man läser det strikt.

Enligt föräldrabalken har man endast ett försörjningsansvar om man är vårdnadshavare, man har även en underhållsskyldighet som syftar till att underlätta för boendeföräldern att se till att umgängesföräldern uppfyller sitt försörjningsansvar.

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.
   Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.

Är man inte vårdnadshavare har man istället endast underhållsskyldighet.

2 a § En förälder som är betalningsskyldig för underhållsstöd enligt 19 kap. socialförsäkringsbalken anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet. Lag (2010:1203).

Man strävar efter att underhållsskyldigheten ska efterlikna försörjningsansvaret så långt det går, därav de kalkyler som görs för underhållsbidrag och som sedan kan fastställas i dom. Dock kan man inte ta hänsyn till allt när det kommer till underhållsbidrag och förutsättningarna kan förändras fort vilket gör att vid en ny dom skulle underhållet kunna bli lägre eller högre. Den skillnaden borde då rimligtvis ersättas av försörjningsansvaret i de fall då gemensam vårdnad finns för att slippa justera underhållsbelopp i tid och otid.

Resultatet blir dock fortfarande att ingen orkar då den andre föräldern bara kan vägra och ingen konsekvens för detta finns. 

P.S. Jag argumenterar inte för att få rätt eller bevisa någonting.

Jag är genuint intresserad av ämnet och motbevisas gärna. jag har själv letat för att finna något som säger emot mig men kan inte hitta något tydligt sådant. Då praxis har blivit att underhåll = fullgjord plikt.

TS, säg åt kommunen att dela fakturan.  Om din kommun inte delar dagisavgiften så kan du JO-anmäla dem och du kommer få rätt. Googla på JO-anmälan delad faktura dagis så hittar du hur man gör.
Troligen räcker det att bara kontakta JO. be om en tidigare dom, maila denna till kommunen så kommer de dela fakturan åt dig.

Ledsen men jag ser ingen möjlighet att motbevisa dig då du verkar ha fastnat i ditt sätt att se det, inget illa ment

Varken försörjningsskyldighet eller underhållsskyldighet hänger på något vis ihop med vårdnadsform. Underhållsskyldig är den förälder som inte bor med barnet. Försörjningsskyldigheten hänger ihop med att man är förälder och underhållsskyldighet uppstår först när en förälder inte längre bor med sitt barn och då oavsett om denne har vårdnad eller inte om barnet. Underhållsskyldighet är ju något som har kommit till för att en utflyttad förälder ändå ska "tvingas" bidra till sitt barns försörjning enligt just försörjningsskyldigheten.

Nej, du kommer aldrig att hitta en lagtext där det står att man inte har samma försörjningsskyldighet med eller utan vårdnad för det finns helt enkelt inte. anledningen är ju att det inte finns ett behov av en sådan lag då försörjningsskyldighet finns så fort man är förälder oavsett om man har vårdnad om barnet eller om man bor med barnet.  Och att man uppfyller försörjningsskyldigheten efter en separation har man blivit tvungen att lagstifta om i form av underhållsskyldighet. 

Jag förstår resonemanget och håller med om det i grunden.

Det som jag finner märkligt är att man faktiskt pratar om både föräldrar, vårdnadshavare, sammanboende, separerade och dylikt i föräldrabalken. Den är alltså inte till endast för separerade utan även sammanboende föräldrar.

Och där står det uttryckligen att man som vårdnadshavare är försörjningsskyldig, direkt efter stycket om vårdnad i allmänhet. hade man varit försörjningsskyldig i egenskap av att vara förälder hade det stått så istället. 

Nu ser jag hur du tolkar och det kan du ha rätt i. Dock är det svårt att få 'rätt' om man drar det vidare, särskilt om barnet är yngre än ca 10 år.

Många nämner underhåll. Vart har Ts skrivit att pappan betalar underhåll?

Tack. :)

Ja, man har definitivt problem att få rätt och det finns inga repressalier eller konsekvenser om man vägrar bidra mer till ett barns försörjning än fastlagt underhåll. Vilket belyses i promemorian från 1998 om gemensam vårdnad för sambor.

De har inte växelvis boende och pappan är inte vårdnadshavare. Då kan och får inte kommunen dela barnomsorgsfakturan...

7 kap. Om underhållsskyldighet

1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.
   Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.
   I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga. Lag (2001:1136).

2 § En förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern
1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet, eller
2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

   Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.
   Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhållsbidrag kan slutas även före barnets födelse.
   I mål om underhåll till barnet skall var och en som enligt tredje stycket får företräda barnet ges tillfälle att yttra sig. Lag (1996:1031).

2 a § En förälder som är betalningsskyldig för underhållsstöd enligt 19 kap. socialförsäkringsbalken anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet. Lag (2010:1203).

3 § När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra–fjärde styckena.
   Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
   Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med. Med make jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av prisbasbeloppet.
   Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år utgör 40 procent av gällande prisbasbelopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet. Lag (2010:1203).

4 § Har en förälder som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får föräldern vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett avdrag för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Något sådant avdrag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid än sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Det sammanlagda avdragsbelopp som tillgodoräknas föräldern vid ett tillfälle skall, om det slutar på örestal, avrundas till närmast lägre krontal.
   Vid beräkning av antalet hela dygn enligt första stycket räknas det dygn då barnets vistelse upphör som ett helt dygn. Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn.
   Om det finns särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor för avdragsrätten än som anges i första och andra styckena. Mot en parts bestridande får ett sådant förordnande dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts.
   Den bidragsskyldiga föräldern har inte rätt till avdrag när underhållsbidraget har fastställts med beaktande av att han eller hon i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig. Lag (2005:464).

Vill Ts försöka få mer pengar så får hon stämma. Förlorar hon får hon betala bådas kostnad för ombud, vinner hon så betalar han.

Jo, de har växelvis eftersom pappan har ons-mån, och vårdnadshavare är inte relevant här.

Nej, det är inte 50/50

växelvis behöver itne innebära 50%.

Vilket jag kan tycka är rätt, iaf om den ena vägrar gemensam vårdnad utan grund. Och, många anser att barn kostar mer än de gör, men det är en helt annan tråd

Rättvist vore om pappan fick (tillbaka) ca 50% av underhållet, likaså barnbidraget och sedan betalade halva dagisavgiften. Men det kanske jämnar ut sig.

Det är litegrand detta som jag undrar över.

I mina ögon känns det som att just förskoleavgiften är något som man självklart delar på eftersom man ju har helt olika behov.

Under sommaren t.ex går vårt barn inte alls på förskola eftersom jag är ledig hela sommarlovet med barnen och skriver då ner timmarna till minimum - dvs. 15 timmar per månad.

Det finns ju liksom ingen orsak till att sitta och betala för tid som man inte nyttjar.

Nu när pappan vill ha vårt barn hälften av tiden under sommarlovet oavsett semester, skulle det då innebära att xx skulle få gå på förskolan ströveckor under sommaren eftersom pappan inte tar ledigt mer än två veckor då han i stället väljer att åka på egen semester i stället på annan tid utan barn.

Då kan jag ju inte tycka att det är min sak att betala för heltid under sommaren - för att HAN inte vill vara ledig med vårt barn just då utan väljer att arbeta i stället.

Med pappan till mina andra barn, lägger vi upp sommarlovet så att barnen skall få vara lediga på sommaren och då blir det inte millimeterrättvisa gällande veckor - det kan variera rätt mycket. Vi resonerar så att huvudsaken är att barnen får ett helt sommarlov om det går - och skarvar med vistelse hos farmor och farfar mm.

Men eftersom pappan och jag inte har något samarbete, är han inte intresserad av att samarneta fram en lösning där barnet står i centrum.

Han vill dela barnet "lika". Då är det rättvist - och då slipper han ju betala något underhåll alls med :)

Sedan att xx får gå på en sammanslagen förskola långt borta under vissa veckor - struntar han i.

Det stör mig både att :

1. Han struntar i att vara ledig med vårt barn - inte för att han inte kan - utan för att han VÄLJER att inte vara ledig.

2. Han anser att ett litet barn ska slängas in på en annan förskola utan vanliga personalen.

3. Att han även anser att jag ska betala för heltidsdagis under en sommar som jag inte alls har behov av dagis - bara han under sin egen tid.

4. Han säger med ett flin att jag kan inte göra något åt det - fakturan kommer till den förälder där barnet är skrivet.

Kort sagt så anser inte jag att förskoleavgiften tillhör barnets försörjning.

Vad skulle t.ex hända om jag blev arbetslös / ledig / gravid mm och kanske inte alls skulle vilja ha dagis? Jo - då skulle jag ändå vara tvungen att betala för heltidsdagis - även om bara pappan vill ha omsorg under sin tid med barnet.

Det känns liite skevt och jag har svårt att förstå att det kan vara så.

 

Ja, med en normal förälder gör man så.

Me då behöver man ju i stället dela på de faktiskt kostnaderna som direkt berör barnet såsom vinteroverall mm. Jag har svårt att tänka mig att barnbidraget är tänkt att användas till dagisavgiften?

Med mitt andra ex som jag har barnens syskon med, delar vi på barnbidraget, skolavgifter, ytterkläder, fritidsaktiviteter, skor, sportutrustning, mediciner, försäkringar mm och har inget underhåll såklart. 

Men denna pappa säger bara att jag ska köpa allt till barnet och han är inte intresserad av att vi ska dela på några kläder dyrare saker eller något annat.

Så jag ska själv stå för allt till barnet.

Jag får barnbidraget och underhåll - med rätt stora avdrag eftersom de trots allt har ett långt umgänge. Det blir bara några hundralappar kvar efter att jag har betalat för dagis.

Sedan köper jag ALLA dyra ytterkläder, skor, fritidsutrustning, cykel, hjälm, mediciner ( vårt barn har en kronisk sjukdom) försäkring mm mm.

Jag har föreslagit honom att dela som du beskriver - men han vill helt enkelt inte ha något normalt samarbete, och i detta innefattas att inte köpa gemensamma saker eftersom han då måste ha mer med mig att göra än vad han vill - dvs. minsta tänkbara kontakt för att umgänget skall fungera.

Att kunna ringas och berätta att man hittat en schysst vinteroverall - och fråga om det är ok att vi köper den - kommer inte på frågan. Vi har nämligen ingen normal kommunikation.

Om han skulle få halva barnbidraget, inte betala underhåll MEN i stället betala sin del av förskoleavgiften, dela kostnader för försäkring, mediciner, ytterkläder, skor och allt normalt - då skulle han få betala mycket mera. Och det är han fullt medveten om också.

Han säger även att om jag anser att barnet skall ha några kommande aktiviteter, så ska dessa bokas på endast min tid eftersom han inte är intresserad av att ha aktiviteter eller betala för dem.

Det förstår jag mycket väl - man äger ju sin egen tid och ansvarar för den!

MEN:

När xx blir större, skall xx aldrig med det tänket kunna vara med på några som helst aktiviteter med sina vänner efter skolan. Aldrig kunna spela fotboll, gå i simskola eller annat. Dvs. veckovisa aktiviteter.

Alla de "normala" saker som barn faktiskt gör - skall xx aldrig få vara med på?

Inte för att pappan har dålig ekonomi - men för att han bara inte "vill" ha något gemensamt med mig som innebär att behöva ha kontakt.

Han verkar missa poängen - att vi redan har ett barn gemensamt som vi bör samarbeta kring och ge ett så bra liv vi kan.

Kort sagt - i den bästa av världar kan man dela allt - men om en inte vill så fungerar det inte så bra :(