Fråga ngn rakt ut om man misstänker missbruk?! Hjälp!!

Hej, behöver verkligen er hjälp!!
Träffade en ny man i mitt liv för några månader sen, det hände ngt som jag inte ens själv trodde på, kärlek vid första ögonkastet, från bådas sidor!! Helt galet, övertygad om att jag träffat mannen i mitt liv, han är lika övertygad! Distansförhållande men med TÄT sms, telefon kontakt! Han har flera ggr sagt att han inte kan förstå vrf JAG vill vara med honom, tilläggas bör att han är den mest omtänksamma, vänliga, charmiga människa jag mött i hela mitt liv, han kom in i mitt liv och gav mig allt i känslomässig väg som jag någonsin saknat, och jag var enligt hnm kvinnan han letat efter i hela sitt liv! Kort sagt, uppstod en intensiv, häftig, äkta kärlek från bådas sidor!
MEN, sen hände ngt, han började bli lite "låg" början till depression, men som han sa, varje gång vi träffades så mådde han bra, trygg och säker! Men när han åkt, så kom det tillbaka! Efter en helg han varit hos mig, så är det sista han säger i dörren att "Jag har aldrig älskat ngn som dig, du är det bästa jag har"

Sen spårade allt ur, hörde knappt inget de närmsta två dagarna, och när det kom sms så var de lite "korta" och inte alls på samma sätt som tidigare! *Jag frågade och frågade, till slut så sa han att han "kraschat" mådde skit och behövde "egentid" vilket jag gav honom! Sen fick jag konstiga förklaringar till hans beteende, att han behövde lägga all fokus på sitt barn, och att han under tiden inte klarade av att ge mig tiden som jag förtjänar! Under hela denna tiden så har jag varit övertygad om att det är ngt han inte berättar, då han i stort sett vägrar berätta om sitt förflutna!
Summa summarum är att jag fått veta att varje gång vi hörs så saknar han mig galet mycket, allt blir jobbigare och att han behöver tid!! Men att inget är förändrat känslomässigt  och att han älskar mig, men ber mig vänta!

Häromdagen slog det mig ganska hårt att va fan, han har ju missbruks problem, och att jag är övertygad om det är för att jag levt med det tätt inpå hela mitt liv och ser alla "tecken"
Det förklarar allt som har hänt, med att han drar sig undan, men ber vara kvar, varför han inte kan komma hit den närmsta tiden, ovilja att prata om gammalt men framförallt hans dryckes vanor, för de få ggr vi druckit alkohol ihop, så HÄLLER han i sig, snabbt som tusan, men har ändå behärskningen att sluta, när jag är med vill säga!

Har gjort en lång historia kort... men hur tusan går jag vidare, han har stängt mig ute med sina problem, men vill leva med mig, när allt är "över"
Här sitter jag o mår skit, och vill bara hjälpa!!

Kan man helt enkelt fråga, att jag säger som det är, kan inte släppa det här, och jag har funderat konstant och att tanken på missbruk slagit mig flera ggr, och om det är så så skrämmer inte det mig?? Min rädsla är att han är så säker på att jag kommer dra när jag får veta, så han har redan börjat dra sig undan, steg för steg så det känns som om detta kan vara vår chans, att få en öppning för en dialog!

Men vad tror ni, även om det är huvudet på spiken, tror ni att jag skrämmer iväg honom ännu längre gnm att tala om mina tankar och funderingar? Även om jag talar om att jag älskar hnm lika mycket, oavsett problem, att jag vill finnas till?

Behöver inte bli ifrågasatt ang mina misstankar, eller att jag anklagar ngn, finns mer saker som gör mig övertygad som jag helst inte drar här, det jag behöver hjälp med är era åsikter ang att "ställa hnm mot väggen" 

Jag gör allt för att få vara med honom igen :(