Stor bebis, orolig!!

Måste fråga vet det var ett tag sedan tråden starta men hoppas endå på svar.

Jag är gravid vecka 32+ enligt ( uls beräkningarna )
hade för 1,5 vecka sedan alltså i vecka 30+ bf mått på 33 cm.
& bebis beräknades vara 24% för stor på Ul som gjordes i vecka 28+4

Bebis beräknas väga runt 4,5-5 kilo om inte den växt mer nu under dessa veckorna,
ska på ett till Ul nästa vecka och får då veta vad vikten ligger på.

nätt & jämnt jag kunde föda dottern 2010, vaginalt fast dom fick klippa upp mig 2 gånger,
hon vägde 3870 gram & va 50 cm, utan att dom klippt hade det blivit akut Ks,
då hennes hjärtljud sjönk och hon kom ej ner, förän dom klippte!

jag är LIVRÄDD för nålar, så ettt ks känns inte alls lockande,
däremot igångsättning i vecka 37, borde ju göra att bebisen iaf väger en hel del mindre?
hur stor är chansen att man blir beviljad det? vart vänder man sig ?

Hej! Jag är fortf gravid, idag i två veckor kvar till BF. V 38+0

Mitt SF-mått har sjunkit ned från sin egen kurva, men det beror nog mest på att bebis ligger så långt ner nu och trycker på.. På onsd ska jag på ett nytt ultraljud, har ej gjort något sen v 32, då jag skrev första inlägget. Då ska vi även diskutera om det kan bli tal om igångsättning. Får se vad viktuppskattningen blir då, men låg ju på +23% sist.

Är mest rädd för att få gå över tiden, annars så hoppas jag att det drar igång av sig själv innan BF istället för en igångsättning.

Har pratat om min oro med barnmorskan flera gånger, så känner mig lite lugnare nu när det närmar sig. Det är hon som har bokat extra ultraljud och läkarsamtal på sjukhuset åt mig.

Om du hade en tuff förlossning tidigare så borde du väl också få chans att prata med någon om igångsättning eller andra alternativ. Min tidigare förlossning gick ändå bra, och då vägde bebis 4350 v 40+4.

Får återkomma nästa vecka och se vAd som händer efter ultraljudet

Aha , vad annorlunda det kan vara endå, din förlossning gick bra och din viktuppskattning är mindre än vad jag hade på min bebis ( då va det dock i vecka 28 ) så vet inte hur mycket det ligger på nu.

Min dotter födde jag vaginalt 2010, hon vägde 3870 gram & va 50 cm ,
efter 1 timme och 45 minuters krystande utan att något hände började även
hennes hjärtljud sjunka då klipte dom mig , och efter 2 krystvärkar kom hon äntligen.
Så den gick bra bortsett från att utan det klippet hade jag ej kunnat föda henne, hon sjönk ej ner.

Nu beräknas bebisen väga 4,5 - 5 kilo vid bf datumet OM han inte ökat mer än dom 24 % som han låg på sist.
så att föda normalt är långt ifrån känns det, kunde ju knappt få ut dottern, och han förväntas väga minst
1 helt kilo mer, jag känner att jag kommer ej klara det och paniken drar på, jag vill ej behöva va med om
en så utdragen krystande , utan framgång , tång eller sugklocka är HELT uteslutet det rör dom inte mitt
barn med, och då hamna i akut ks läge, blir hellre igångsatt tidigast möjligast , för barnets bästa självklart
när han är redo så att säga att födas och klarar det fint, för bara dagar, någon vecka kan göra stor skillnad
på vikten, och 4 kilos gränsen kanske jag klarar precis.

ska också på Ul nästa vecka, på tisdag,
vår bebis har även ett fel på ena njuren, den är förstorad och full av vätska,
därav så ska jag på extra Ul för att kolla njuren samt viktuppskattningen.

Jag är också helt emot sugklocka och tång, då känns det lite som om kroppen inte klarar det. Mest rädd för att bebis ska fastna och få syrebrist tror jag... Inte så värst orolig för mig själv

Känns ändå sådär med igångsättning. då tvingar man ju kroppen till något som den ej är redo för. För att föda ut ett stort barn krävs kraftiga värkar, och det är svårare att uppnå vid igångsättning har jag hört. Så kanske hellre att vänta en vecka till även om bebis väger lite mer, än tvinga ut den... Ja jag vet inte vad som är bäst. Kanske får igångsättning ändå då jag även har högt blodtryck, kanske inte har något val.

Nja fast jag har hört så mycket neg om igånstättning men har en vän som gjort det båda gångerna,
och det gick på mindre än 5 timmar så jag tror det är mycket myter och skräck bara för dom ej vill göra det..
tror inte där ligger så mycket sanning i att det är så dåligt som folk säger, mer än hjälp på traven :)

Jag vill inte skrämma dig, men det finns en sanning om igångsättning. Blev igångsatt med första barnet, som vägde 5005g vid födsel, och pga igångsättning av en kropp som ej var redo, omogen tapp osv, så fick jag en värkrubbning som gjorde att det tog 33timmar med värkar och slutade med akut ks för hon sjönk aldrig ner. Värkarna var för svaga och barnet för stort.

Nu har jag nyss fött mitt andra barn vaginalt. Gjorde TUL i v. 34, 37 och 39. I vecka 39 skattade dom henne som +-0% men ut föddes en +13% 4080g flicka på dag 40+2. Det gick med väldig fart, öppnades från 4 till 10cm på 25min, sen tog det 2,5tim innan hon föddes helt komplikationsfritt.

Jag hade en back-up plan med ett planerat ks i vecka 40+3 och förlossningen skulle även brytas för ks om det verkade bli samma problem som förra gången, men behövde aldrig använda den planen. En igångsättning denna gång var aldrig aktuell pga att risken för värkrubbning igen var stor. Detta diskuterades med smvc och överläkare på förlossningen vid 4 tillfällen under graviditeten.

Jo jag förstår, men det är nog individuellt, har vänner som blivit igångsatte, en kompis med både 1 och 2 barnet,
tog mindre än 6 timmar med båda. Så är nog från person till person.
Självklart är det bäst att det startar av sig själv, MEN jag kunde ej få ut min dotter själv , vägde 3870 gram,
utan dom fick klippa mig inte bara 1 utan 2 gånger för maximal effekt, och då precis kunde jag få ut henne
Så ett barn större än henne känns ej som jag kommer få ut, och klipp är okej för mig,
men sugklocka och tång , NEVER , det rör dom inte mitt barn med!

& jag vill ju slippa Ks, eftersom jag är rädd för nålar, vill ej ha bedövning,
och ska dom då behöva söva mig måste det alltså vara planerat ks för att jag ska känna mig lugn,
för att dom ska kunna ge narkos, det måste finnas tid kan ej göra det om jag kommer in och har
värkar men ej kan föda själv, utan då blir det akut ks och jag måste göra massa saker
som jag är livrädd för vilket kommer göra mig väldigt dålig , vill inte att förlossningen ska
bli min värsta mardröm.. :(

Var på nytt ultraljud igår i v 38+4 och bebis beräknas just nu väga ca 4150 gr, +25%. BM lät lite käck och sa att bebis iaf följer sin egen kurva bra, jo tack... Uppskattad vikt vid BF 4400-4500 gr.
Fick iaf en till tid nästa vecka, en dag innan BF med förlossningsläkare och ska diskutera igångsättning. Har ju även högt blodtryck att ta hänsyn till. Men jag håller tummarna för att bebis vill komma av sig själv innan dess och slipper igångsättning. 

Jag är gravid med barn nummer 3 och är i vecka 38+ 3 och är jätte nervös att bebisen ska vara stor, men BM har sagt att jag inte ska vara orolig hon gissa någonstans mellan 3,5-4 kg men jag tror att den ' e större . Har inte fått gå på tvUL eftersom symfusmåttet inte varit för stort. Dom två andra barnen har legat mellan 3800 & 4200, men jag vill ha en normalstor bebis som många andra. Så är jätte orolig.

Min bebis ändrade tydligen helt nu, låg på 17% på Rul i vecka 34+4
Vägde 2900 gram då, känns dock lite så att han kommer ju väga över 4 kilo
annars ska han bara på dessa 6 veckor ( varav det är 34 dagar kvar nu ) gå upp 1 kilo?
låter lite för lite för mig att förstå men jag kanske har fel?

jag har idag haft mensvärk och enormt tryck neråt,
väldigt rinnande " flytningar? " satt binda för ett tag sen
ska se så det bara är flytningar och inte vattnet som sipprar..

Oh hoppas att du får en normal stor bebis, och att de sätter igång innan, är du redan färdig ?
vilken vecka är du nu ? vad spännande, skönt det snart är över för dig iallafall :)

Själv går jag med enorma foglossningar, så det knakar när jag rör mig,
det som tagit mig 5 minuter att gå normalt tar mig nu mer än 30 minuter,
jag gråter av smärta när jag ska resa / lägga / röra mig större mängder osv..
får ingen sömn om nätterna och håller på att gå in i väggen bokstavligt talat :(

Sitter just nu och ammar min dotter, som föddes i fredags på BF var in till förlossningen dagen innan och fick tid för igångsättning på 40+6. Men efter undersökning så hade jag två cm tapp kvar men var jättemjuk och gick att öppna till tre cm utan att det kändes. Fick hinnsvepning och läkaren sa inom tre dagar har du din bebis.

Fick förvärkar ganska snabbt efter besöket och på kvällen kom de var tionde minut. Lyckades sova två timmar men kl fyra på morgonen kom vi in till förlossningen. Öppen 4-5 cm så vi fick stanna kvar. Jag var tydlig med min oro att bebis var stor, men all personal var positiv och sa åt oss att inte tänka på det nu. Ut kommer bebisen alltid.

Tog tid att öppna sig, vi hann avverka tre skiftlag av barnmorskor. Sista två cm och att bebisen skulle sjunka ned tog flera timmar. Tror jag var öppen tio cm i 2,5 h, men hon låg för högt upp. Var nära att få värkdtimulerande dropp men till slut sjönk hon ned efter att jag bytt till flera olika positioner.

Krystade 15 min och ja det kändes ju som att skita på sig. Hade superbra personal som guidade och hjälpte mig.

Om hon var stor?? JA!! 4565 gr och 54 cm lång. Men jag fick inte en skråma!! Inte minsta lilla bristning eller rispa. Värst som gjort ont efteråt är träningsvärk i kroppen och eftervärkar

Så vi hade en toppenbra förlossning. Skulle lätt göra om den! Det var lugnt och avslappnat, ingen som stressade på oss fast det tog tid (denna förlossning tog dubbelt så lång tid som första). jag hade bra smärtlindring. Prövade bada, akupunktur och sedan epidural och lustgas.

STORT grattis till flickan... så skönt att allt gick bra, vad skönt du fick hinnsvepning..
själv sitter jag här och har 30 dagar kvar till beräknat bf , och jag har ONT
varit inne flera gånger akut på kk och sökt hjälp men dom gör inte ett dugg..

jag håller på att få panik då jag har ångest över en massa saker,
dottern är extremt mammig och vägrar släppa mig
jag fasar inför att lämna henne och åka till kk, dagarna går det bra
men när det är dags för sängen skriker hon sig röd och blå efter mig "/

rädslan att han ska va för stor, att det ska bli akut kejsarsnitt
att jag inte ska ha krafter , då jag kräker hela dagarna och inte får någon sömn på nätterna
p.g av förvärkar/sammandragningar som är extremt jobbiga och håller på hela tiden.

ja allt är kaos i mitt huvud, och det värsta med allt är ju att jag ej vill ta smärtlidring,
lustgas kan jag testa men det gick ej med dottern ( mådde jätte illa ) allt annat tar jag nej till,
vågar inga sprutor d jag är extremt rädd för nålar, alltså typ svimmar bara av att se en..
ska till bm imorgon, hoppas få prata med henne om planerad igångsättning
när , ja när dom vill bevilja det, för då vet jag kan förbereda mig + dottern
på att jag ska lämna henne på dagis sen ska lillebror komma så hon får va med mormor ,
och att vi sen kan åka hem samma dag ( hoppas jag ju iallafall )

för jag känner verkligen att jag vill ej va kvar på bb , måste jag p.g av lbebisen,
så har ja tankar att be mannen åka in och va där med han så jag kan åka hem till dottern,
känns hemskt att känna så men samtidigt så vet jag att jag kommer ej få ro i kroppen där
sittandes och vetandes att hon gråter efter mig , och då kommer jag stressa lillebror också
vid amningen och allt kommer bli helt fel "/

Vad jobbigt att du ska må så dåligt. Hoppas att det går bra hos barnmorskan idag.

Hur gammal är din dotter? Vi läste många böcker om att få syskon innan. Lånade på biblioteket. Busiga Bebben och en som hette något med Lillebror. Finns många och har varit en bra förberedelse för oss.

En månad innan BF var vår dotter också extremt mammig. Skulle t.o.m sova i vår säng med mig, utan pappa. Det har aldrig hänt förut. Men hon fick det i 7-10 dagar, sen blev det bättre. Likaså bara jag som fick klä på henne, borsta tänderna, läsa saga mm. De känner väl att nåt är på gång.

Tycker nog inte att bebis ska stanna på BB med bara pappa, då kan det nog bli svårt för er anknytning i början? Hoppas att ni kan åka hem fort istället eller att dottern kan sova hos mormor. (Kan ni inte testa att hon sover borta en natt redan innan förlossningen, så att du får lättare att slappna av när ni väl är borta och ej har möjlighet att hämta henne?)

Styrkekramar!

Det gick bra hos Bm, hon tog min oro på allvar och skickade iväg remiss till sjukhuset,
Vi pratade mycket och det var mest hon som lyssnade och ville veta exakt hur jag kände,
mådde ja allt, jag bröt ihop lite och hon kramade om mig , känns verkligen bra!

Så nu ska jag bara invänta tid från läkaren på kk sen får vi se vad dom säger..

Det med dottern, vi har försökt att hon ska sova där flera gånger
( hon har i vanliga fall sovit hos mina föräldrar minst 2 dagar i månaden )
och har alltid gått bra fram till för någon vecka sedan, det går inte
min mamma får inte henne lugn och hon skriker gråter och blir rent blå i ansiktet, "/
så jag känner verkligen panik inför det, i annat har vi pratat mycket hon vet att jag måste
åka till sjukhuset när lillebror ska komma, och hon ska sedan få komma och hälsa på,
för " lillebror har en present till henne " och hon ska få vara med när vi träffar farbror doktorn
( hon tycker det är så spännande med doktor, har varit med hos bm varje gång, sitter brevid
mig och ser på när dom tar blodprov osv , )

Hon har verkligen fått vara med och jag är noga med att förklara för henne,
hon vet att lillebror ska komma ut ur magen , genom kissen som vi säger,
och att han först är blodig och sen torkar vi han så han är ren när hon ska hålla han,
ja allt hon är en frågvis liten dam , bara 3,5 år men så mycket med och nyfiken liksom..

Jag hoppas att jag blir beviljad igångsättning, lite innan så vi har en dag att luta oss på,
får komma in på morgonen , och då lämna lillan på dagis, sen att hon kan komma på efm
hälsa på och sedan går hon och pappa på bio ifall vi ska stanna ( och då kanske de går lite lättare )