Tips på hur man uppfostrar

Tips är att ha en sele när ni är ute och går, så kan hon gå själv men kan inte springa iväg. Det hade jag till dottern när hon var en trafikfara vid 2,5 år.

Vad gör det om hon skvätter ut vatten vid badet? Egentligen...?

Vad tillför det att sitta och lugna ner sig på en bänk om hon kastat sand, var hon väldigt arg när hon kastade sanden eller vad? Är det inte bättre att bara avleda?

fajten om att plocka upp skulle jag ha väntat med något/några år...

Att ryta argt brukar inte fungera som pedagogisk metod. Sedan kan man så klart bli arg och ryta ändå för att man är mänsklig . 

Vi säger till/hindrar (vilket beror lite på ålder) sandkastning. Om det inte fungerar att säga till eller hindra utan barnet fortsätter så tar vi bort vårt barn från sanden och andra barn. Man kastar inte sand eftersom man kan göra illa någon annan. Kan man inte hantera sand bland andra så får man göra något annat helt enkelt.

Skriker de i trappuppgången - oavsett orsak - så lyfter jag ut det skrikande barnet. Det ekar och vi behöver inte störa alla andra (inklusive syskon) för att vi har en konflikt. Vi löser konflikten ute. Väntar ut mitt barn om det är mycket upprörda känslor och löser problemet när känslorna lagt sig.

Skriker när bebis ska sova. Behov av uppmärksamhet. Förhandling? Finns det något hon tycker är jättekul som hon kan få göra när du söver bebis? Ipad eller liknande. Alternativt att ni gör något speciellt tillsammans när bebis somnat så att det är i hennes intresse att lillebror/lillasyster somnar...relativt raskt?

Kastar ut och leker med vatten gör nog alla barn. Beroende på vilket humör jag är på så orkar jag med det ibland, ibland inte. Jag är ärlig med mina barn om detta. Jag säger alltså till dem att jag inte orkar torka vatten i hela badrummet idag och att de får hålla vattnat i badkaret om de ska bada. Häller de ändå medvetet vatten utanför så lyfter jag ur dem.

I trafiken är det ju bara att hålla i dem så länge de inte kan hantera det själva.  

Och nej, det är inte alltid lätt. Mina barn är 5 år, 4 år, 1 månad. Mina två äldsta är väldigt olika och hanterar och möter situationer på väldigt olika. Man lär sig efter hand . Rekommenderar varmt:
Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete
Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn - och sig själv 

Sån här har jag till sonen: http://www.jollyroom.se/tullsa-barnsele-textil-svart.html Kommer med en gårem. Absolut livsnödvändig till min tvååring som springer iväg snabbt som tusan och inte bryr sig om var jag är.

Tack så mycket för era svar!
Det där med sele ute verkar ju jättebra.   Visste inte ens att det finns sånt. Tack för tipset!
Till Alexi: Det där med sele ute verkar ju jättebra.   Visste inte ens att det finns sånt. Tack för tipset! Angående badandet så gör det inget om det kommer lite utanför. Men oftast är det stora mängder som hon kastar iväg medvetet, ibland når det ända ut i hallen. Och både kläder och handdukar blir blöta. Hon är inte arg när hon kastar sand. Vet inte varför hon gör det. Kanske för att testa gränser? Eller för att det är kul? Ska prova med att avleda efter att jag sagt ifrån nästa gång. Det har jag faktiskt inte provat på länge! Att sitta på bänken är lite som en "time out" men inte som man brukar göra den. Hon sitter hos mamma eller pappa och får ta en liten lugn stund på ett par minuter, och sen gå tillbaka och leka utan att kasta sand igen. Om vi gör rätt eller inte vet jag inte, men något måste vi göra. Så jag är tacksam för de tips vi får från andra också.
Till Flickan och kråkan: Tack för dina råd och tips! Mycket bra input. Att hon får göra något roligt när bebisen somnar är ett bra tips, som att se barnprogram. ja, det är säkert att hon vill ha uppmärksamhet. Hur tycker du man ska hantera barn som kastar saker på golvet - allt möjligt - och inte vill plocka upp efter sig? T.ex. river ner vikt tvätt från bordet, kastar böcker, kastar ner skräp på golvet o.s.v.
Till Annelie 76: Vad bra, tack för tips om var man kan köpa sele!

Jag tycker att det är lite olika i olika situationer.

Om det leks med tvätt när jag håller på med tvätt så är min erfarenhet att de ofta gör det för att det är kul och vill vara delaktiga. Det som fungerar bäst är att verkligen göra dem delaktiga så att de kan hjälpa till. Jag brukar be dem hjälpa mig att ta ut tvätten ur tvättmaskinen, bära den dit vi ska hänga den. Be dem räcka mig tvätt etc. Börjar de ändå dra ner eller kasta tvätt så brukar jag börja med att tala om vadjag vill att de ska göra istället för vad de inte får. "Är du gullig och hämtar tröjan du slängde iväg så att jag kan hänga den". 

Kastar de böcker så blir jag allvarlig. Stannar barnet. Söker ögonkontakt och talar om att han inte får kasta böcker eftersom de är hårda och tunga och kan göra illa någon annan ordentligt. Är det mer av att bara riva ur en massa böcker ur bokhyllan för skoj skull så hjälps vi åt att plocka tillbaka. Jag hjälper till och tar initiativ, men mitt barn får även hjälpa till. Behöver inte vara mycket i den åldern, men hjälpa till lite.

Slängs ett bananskal eller skräp på golvet så skulle mitt barn få plocka upp det. Det har som 3-åringar vetat att de inte ska slänga sådant på golvet. Jag erbjuder mig att följa med, kan även gå med och hålla handen, men kastar de skräp på golvet så plockar vi upp det  och slänger det.

Personligen tycker jag att det känns vettigt att hjälpa dem på olika sätt i den åldern. Man kan plocka upp tillsammans om det är flera saker (ibland bestämmer vi varannan eller ett visst antal - "jag tar fem, du tar fem") eller jag kan följa med till skräpet medan barnet plockar upp det och följa med till soppåsen. För mig är inte det viktiga att barnen gör allt själva utan just att man inte slänger saker runt omkring sig och förväntar sig att någon annan alltid plockar efter en - det handlar ju om att visa andra hänsyn när man lever tillsammans, eller att inte skada andra (om man kastar hårda saker omkring sig).. Hjälpas åt kan man alltid göra. Jag kan hjälpa dem och jag blir glad om de hjälper mig.