Att vara "lugn som en filbunke" låter inte kul
Jag är en ganska lugn men glad och hyfsat social person. Harmonisk skulle man kanske kunna säga. Min sambo beskriver mig som "lugn som en filbunke", i typ alla situationer, jämt. I mina öron låter det som en trist person utan synliga känslouttryck, och vem vill bli beskriven så? Jag kanske inte hörs och syns mest av alla, men jag skrattar och skämtar mer än gärna i ett sällskap där jag trivs. Men när jag ser mig själv genom min sambos ögon (utifrån som han beskriver mig) så verkar jag, den lugna filbunken, astrist och grå. Nu har hans kompis (i ett annat par som vi umgås med ibland) också börjat se mig (beskriva mig) som den där filbunken, vilket också stör mig. SÅ jäkla lugn är jag inte, och i mina ögon utstrålar jag inte endast detta ko-lugn. Vilket min sambo nu verkar tycka.
Summan av kardemumman: klingar det negativt eller positivt att vara lugn som en filbunke rent generellt? Att bli beskriven så som person? Jag tycker då inte det, och att ens sambo som står en närmast säger så gör ont.