Kan man fortfarande ha en chans att bli gravid naturligt trots det gått 2 år?

Jag blev gravid på naturlig väg efter 2 år och 6 månader, efter flera pergokurer och tre misslyckade IVF-försök (fullständiga försök med nedreglering, stimulering och äggplock). Så det händer!

Det går absolut! Det finns inga fel på varesig mig eller min man och vi genomgick alla tänkbara utredningar. Till slut satte man upp oss på väntelista till IVF. 2.5 år försökte vi VARJE månad och inte ett enda plus - men så helt plötsligt tog det sig. Är nu i vecka 13 och förstår ingenting, men är såklart överlycklig. Så kämpa på!

Kämpa på, ge inte upp. Hela nio år efter vårt första barn dyker tvåan upp. Utan hjälp, utan fel hos någon.
Bebisen blev dessutom till under värsta influensan i vintras så jag vet inte men jag kanske ska slå ett slag för hostmedicinen bisolvon. Den intogs i mängder då!

Tycker absolut inte ni ska ge upp, fortsätt försöka hemma samtidigt som ni sparar järnet för att få råd med IVF!

Jag har ingen solskenshistoria att berätta, vi fortsatte och fortsatte i många år utan att bli gravida, blev sedan gravida med IVF. Men jag har läst på och vet att det finns en chans även efter många år. Chansen borde vara bättre för er eftersom ni faktiskt lyckats en gång innan!

GE INTE UPP! 
Jag och min försökte och försökte och försökte ... gick på utredning, resultatet blev att allt såg ok ut med både han och mig. 20 000 hade vi inte så det var bara att försöka lite till själva....

När vi vart tillsammans i 5 år, aktivt försökt få barn de sista 3½ åren och 3 missfall senare så plussade jag. jag trodde inte det var sant.

Idag är jag gravid i V.34 och längtar tills lilla bebisen tittar ut

Sista halvåret hade jag gett upp hoppet, och när graviditeten var ett faktum så sa min man att han gett upp för ännu längre sedan. Men ingen tänkte på skydd utan vi körde på "inget hände ju ändå" Jag hade påbörjat en 4 år lång utbildning på universitet och styrt om fokus i mitt liv för att inte gå ner mig fullständigt. Och efter en termin så är jag gravid. Helt overkligt.

Det många säger, vet inte om det stämmer, är just att när man fokuserar på något annat, när man inte bara tänker "Jag vill bli gravid" som det faktiskt händer. Människor i min närhet sa det till mig under tiden vi aktivt försökte, men jag ville inte lyssna, och jag fattar inte heller hur jag då, mitt i all önskan och vilja om att faktiskt bli gravid, faktiskt fokusera på något annat.

Så ge inte upp, men skaffa en hobby kanske
Massor med *styrkekramar* på vägen!

Det normala är att man blir gravid när man fokuserar som mest på att det ska hända, dvs under det första året. 80-90 % blir gravida just när de är fokuserade.

För oss andra som har en nedsatt fertilitet finns det fortfarande en chans att lyckas om vi fortsätter leva tillsammans och ha sex. Om chansen är så liten att kan det hända en gång av 100, dvs en gång på åtta år (om man skulle ha sex kring varje ÄL i åtta år), så kommer man naturligtvis någon gång vara i en period när man är fokuserad på något annat än bebisverkstad. Har själv haft flera sådana perioder (inte minst när vi börjat med IVF, som vi gjorde några gånger med långa mellanrum) utan att bli det minsta gravid för det. Men några händer det (måste bli så rent statistiskt) och det blir varje gång någon berättar om det ett "bevis" så denna myt om att tankar och fokus skulle vara sammankopplade med fertilitet. Synd, om folk hade tänkt mer på sannolikhetslära så hade man förstått att det inte finns ett samband.

Tänk om alla vi som INTE blivit gravida när vi slappnade av och tänkte på något annat skulle gå in och starta en tråd om det på FL, det skulle bli en kompakt mur av inlägg och efter några år skulle folk förstå att det som hände dig är ovanligt!

Ta inte illa upp, tycker bara det är synd om TS tror att "tänk på något annat" är ett bra råd, jämfört med "spara ihop till IVF". Sedan tycker jag som jag skrev att TS ska fortsätta försöka hemma eftersom chansen fortfarande finns, men hon ska inte behöva tro att det spelar någon roll vad hon tänker på.

Jag VET redan att det inte spelar någon roll att tänka på annat. Tro mig, har både skaffat hundvalp och gift mig under tiden samt tagit en examen.

Jag vill inte på något sätt nedvärdera (tolkar ditt inlägg så) varken TS eller någon annan. Har bl.a. en nära vän som kämpar med att få barn med IVF och jag vet inte allt de har prövat genom årens lopp.

Jag vet känslan av att "alla" runtomkring blir med barn ... utom jag ...

Men i mitt fall så blev det stressande av att försöka så länge. Och stress är är INTE bra när man försöker bli med barn. Därav mitt råd om att skaffa sig en hobby. Jag vet att själva hobbyn inte gör mig eller nån annan mer fertil, men däremot så skingras mina tankar kring "varför blir aldrig jag gravid?"

TS: jag menade inget illa och jag hoppas att du också en dag får glädjen att bära ett litet liv inom dig.

Hur snabbt gick det första gången?

2 försök

Ja det är självklart alltid bra att må så bra som möjligt, inte minst för att livet blir för jobbigt annars. Det kan ju va så att man kommer leva i barnlösheten under ett antal år. Allt från att inte koppla samman sin egen barnlöshet med andras bebismagar, till att våga planera semestrar utan att tänka "kanske kanske", är bra.

Hur gammal var du då och hur gammal är du nu?

25 då, 29 nu. Jag är inte för gammal på något vis.

Nej det är du inte. Man brukar säga att fertiliteten går ner efter 35, men du har ju inte ens fyllt 30. Hoppas ni lyckas snart! Kanske mannen har lite långsamma simmare? Om någon av er röker eller dricker så kan det hjälpa att sluta.

Jag vet allt det där...men det är inget fel på hans simmare, vi har genomgått utredningar osv. Röker och dricker gör ingen av oss.

Är lika här har försökt få barn i 2år nu.
Kolla upp oss inget fel på min sambo men jag har PCO.
Fick ingen hjälp för att jag vägde för mycket så gjorde en GBP operation och har tappat snart 40kg.
Jag är 23år och sambon är 40år.