Vet inte hur det är att vara lycklig.

Till er som mår bra och tycker ni har ett lyckligt liv; hur gör ni?
Jag har varit vilse i mörkret hela mitt liv, och kan bara nämna ett tillfälle när jag var riktigt lycklig. När jag fick min första häst som 18-åring (hästen avled två år senare i en olycka). Han var mitt allt, det enda jag ville fortsätta leva för.
Jag har varit utanför i skolan sedan dagis, min pappa ville inte ha mig och skrek i telefon när jag som 7-åring ringde och försökte ta kontakt. Han har slagit mig och sagt att jag är tjock.
I skolan blev jag spottad på och utfryst, kallad för fetto, knuffad mm.
Jag slutade prata med folk och hittade inte någon att känna mig relativt trygg med förrän i gymnasiet.
Nu är gymnasiet över och jag känner mig ensammare än någonsin, nu när jag fått en glimt av vad det innebär att ha en vän. Jag har ingen kvar, då jag flyttat till annan ort pga ett jobb.
Jobbet fick jag inte, min "arbetsgivare" & "vän" har gått runt och spridit rykten om mig och fått alla att vända mig ryggen. En person låtsades vara någon att lita på, och vi red ut tillsammans mm tills den dagen jag insåg att hon bara spionerat på mig åt min fd arbetsgivare så båda kunde sitta och prata om hur dåligt jag red och hur opålitlig jag är.

Är verkligen människor såhär hemska?

Jag har inget självförtroende, känner mig tjock och värdelös och gör inte längre någonting som jag tycker om. Alla mina intressen jag haft någorlunda positiv inställning till förut är som bortblåsta och jag sitter bara hemma hela dagarna. Jag vågar inte göra någonting för jag vet att jag kommer misslyckas, jag går inte till läkaren som jag ska för jag tänker att det finns andra som behöver läkartiden mer än mig, jag går inte till psykolog för att jag tänker att det finns dom som har det värre än mig och för att jag inte vill lägga mina problem på någon annan.

Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till.... Hur gör ni för att se det positiva i livet?
Jag vill inte ha problem att sova om nätterna, jag vill inte ha fler mardrömmar, jag vill inte fortsätta leva i det här eviga mörkret. Hur tar man sig härifrån?