Min 2 åring slår min 2 månaders bebis

Detta är ju inte ovanligt. Jag tror att du måste försöka få med storasyster på att tycka om och få sköta om sin lillebror och känna omsorg för den lille. Låt henne känna delaktighet i att se till att han har det bra, hjälp henne att känna att hon är en oumbärlig storasyster med andra ord. Jag tror att time-out i det här läget kan få henne att känna sig utanför och odelaktig i den nya familjemedlemmen. Utkonkurrerad.

Hon är för liten för timeout. Det rekommenderas fran 3 ars alder. Det hon behöver är lite ensamtid varje dag speciellt med sin mamma da hon har din fulla uppmärksamhet. Jag tror att det är bra att hon gar pa dagis för da kan du vara extra gosig med bebisen och ge honom uppmärksamhet da och sedan när dottern kommer hem far hon mer uppmärksamhet och bebisen hänger med pa ett hörn. Är hon mycket aggressiv mot bebisen far du väl flytta med honom i en babysitter till det rum där du befinner dig

är pappan hemma med bebisen maste du ända dela upp tiden pa kvällen nagorlunda rättvist mellan barnen. Du kan inte komma hem och bara ägna dig at bebisen (om det är fallet) utan din dotter behöver ocksa din tid och pappans tid. En halvtimme med förälderns fulla uppmärksamhet är guld värt.

Har inte läst tråden öht. Så jag upprepar säkert vad som redan skrivits. Jag har en 2 åring och en 4 månaders hemma. Det vi gjort är att låta storasyster vara med från början. Hon fick vara med och byta blöja, välja kläder, fixa maten (vi ger ersättning), säga god natt varje kväll osv.

Vi påpekade OFTA att det var hennes lillasyster, och lät henne känna sig stolt och viktig. De första blöjbytena gjorde vi inne på våran säng, bytte då på båda samtidigt för att visa att båda hade blöja osv.
Storasyster får vara med på allt som gäller lillasyster. Och hon är kanonfin emot henne. Har aldrig slagit henne eller visat att hon känner sig utanför på något vis. Och dom blickarna som utbyts emellan dom 2 är helt otroliga. Dom har ett jättebra samspel.
Vi leker med storasyster precis som innan, bara det att nu får lillasyster hänga på. Vi brukar även se till att hitta på saker ensamma med storasyster. "Nu ska mamma och xx gå ut, och pappa och lillasyster får stanna hemma". Ungefär så. :)

Nu brukar hon mata och rapa och byta blöja på sin docka medans jag eller pappan gör samma med lillasyster. Hon gillar att hjälpa till så som att peka på vilken flaska vi ska ha. Visa var maten är och att hämta handduk osv. Och vi berömmer henne varje gång.      

Självklart är 2-åriingen för liten för time out.
Är helt emot time out. 

Alltså kan jag få låna tråden lite och fråga om råd. Just när det gäller en tvååring som slåss men syskonet i det här fallet är äldre. då funkar det ju inte riktigt att punktmarkera, då de kan leka toppenbra i två timmar i sträck men sen helt plötsligt går tvååringen på och puttas eller daskar till. Det är ju så svårt att förebygga då. Råd?

Frågan är om det kommer väldigt plötsligt? Vet inte om ni studerat leken och allt som händer innan putten någon gång, vet ju att även om man tror man har någorlunda koll så gör man något annat samtidigt kan man missa småsaker som sägs eller små kroppsliga signaler.
Sen finns det tillfällen där barn helt oprovocerat puttas. Men oftast kan du lära dig se på barnet när det är på väg.
Vid två årsålder är det bra om man kan lära sig signalerna innan, så man kan förhindra det.
Min son är 20 månader, han har jag lärt mig att han alltid är lugn och försiktig - i början, i möten med andra mindre barn, bebisar och djur. Sen är det en liten nyans skillnad/upptrappning i intensitet, till att han exploderar i sitt uttryck - antingen en hårdhänt klapp, slag, rivning, grabba tag i hår, grabba tag nån annanstans. Oftast har jag börjat uppmärksamma det innan och varnande sagt att han ska vara försiktig, och i samband med att jag lyfter undan honom exploderar han i uttryck. Ibland har jag inte varit tillräckligt snabb och rivningen/slaget ett faktum. Det jag säger är ungefär, titta nu gjorde det ont på hen, nu blev hen ledsen. Och så göra nåt annat. Om han har varit ute efter en kram och det andra barnet reagerar med rädsla/gråt har det vid ett tillfälle resulterat i att vaka över honom som en hök och hålla undan honom från att försöka kramas. Igår hände det dock igen, han gjorde lite nyfiket närmande av en jämnårig som han inte träffat på länge, och hon blev rädd och grät, då tog jag bort honom och sa att hon blev rädd när han kom så nära. Sen fick jag ta henne i famn (hade blivit bundis med henne under tiden sonen sov) och trösta och sa "blev du rädd när han kom så nära? Han är lite nyfiken av sig", nåt åt det hållet. Han gjorde faktiskt inget mer närmande sen, fanns annat som intresserade honom mer.
Med sin syster har han en mer aggressiv strategi. Om hon har något han vill ha, och han inte får den, så hör man först det karakteristiska missnöjda lätet över att hon har nåt han vill ha och han får det inte, sen börjar försöken att erövra saken med rivningar och dra i håret. Han kan även börja dra i hennes hår eller mitt när han anser att hon har min uppmärksamhet och han vill ha den NU. Eller dela på plats i famnen inte är tillräckligt, vill ha mamma för sig själv.
Lyssna på båda signalerna, säga det gör ont på systern, eller mig, trösta systern och benämna vad lillebror vill, t.ex. "du vill också ha mamma" eller "du vill ha bollen, men nu har storasyster den, du får vänta". Det viktiga för mig är att försöka tolka vad slagen/rivningarna beror på och benämna det, och vet jag inte så säger jag det "nu vet jag faktiskt inte varför du rev henom, men det gör ont på..." Och så trösta samt avleda, medla allt beroende på situation.

Ditt barn mår ju dåligt och visar det väldigt tydligt. Men istället för att hjälpa henne så straffar ni henne... vart är denna värld på väg

Det som gör att folk reagerar som de gör i den här tråden TS är för att du försvarar ett dåligt bemötande mot din äldsta och kallar andra för dumma! Jag hoppas för barnens skull att ni slutar kränka henne och ser hennes behov och hennes uttryck för dessa behov för vad de är... det är inte lätt att bli storasyster när man fortfarande är så liten själv.

Hon ville ha hjälp med tips som hjälpte hennes situation.. hon skrev ju själv att hon inte tyckte om att sätta henne på time out o ville ha andra alternativ. . Läs vad de handlar om o försök hjälpa till.. känns ju jätte hemskt att redan va förtvivlad för allt inte går bra fråga om hjälp o bli påhoppad av massa "fakta" som ngn dragit fram från nätet. .