HJÄLP!

Tycker det låter som att det är er problemet ligger hos genom att ni sätter press på honom.

tack för svar.

Ok, ja kanske.
men vi har ju testat att inte säga något alls och bara låta han vara - det hjälper inte heller.

Men om vi nu sätter press(vilket inte såklart är meningen), hur ska vi då agera när det händer olyckor? Hur ska vi få honom att börja gå igen?
Vill ju bara hjälpa honom..

Kan han vara avundsjuk på lillebror? Att lillebror får mer "mys" just vi blöjbyte så att han vill vara liten igen?

Jag skulle nog sätta på honom blöjan igen och sen efter ett tag börja om på nytt.

Usch blir så ledsen vill inte att han ska vara svartsjuk :(
Kan det vara så? han är iaf väldigt duktig på att hjälpa till vid blöjbyte.

Om man skulle sätta på blöjan igen, när ska man testa igen då tro?

Inte alls skulle väl jag säga. Om han är stressad av tjat och bråk så kan det ta lång tid innan han känner sig bekväm med att gå på toaletten igen.
Jag tycker personligen att uppmärksamhet kring toalettbesök generellt är dåligt. Det är inte en prestationsfråga, det är ett behov. Man är inte duktig för att man går på toaletten och man är inte dålig för att man kissar på sig.
Prova att helt enkelt bara sluta ge det uppmärksamhet och vänta ut honom. Han kan ju gå på toa, så det handlar inte om mognad och att han inte kan hålla sig. Ta redan på olyckorna utan att göra en grej av det, och gör inte någon grej av det om han går på toaletten så kommer det nog släppa, men som sagt, det kan ta sin tid. 

Man vill ju bara göra det rätta..

ibland kan han komma och säga - "mamma kom, titta jag har kissar däääär" och så pekar han på kisspölen. hur ska man reagera  då? vad ska man säga för att inte göra någon grej av det?

Tills han på nytt känner sig redo, som Sölve säger också, toalett besöken är ett behov och inte en förmåga som man ska berömma en massa för eller skälla på för att man "misslyckas"

svårt att tänka klart när man är mitt uppe i det.. skönt att få lite perspektiv utifrån :)

Har en tjejkompis där det händer samma sak. Först går barnet hur bra som helst på toa osv. (Dom har även fått barn nyligen) men nu så kissar hon där hon står och säger inte till. BVC sa att det kan bli så ibland och det går över av sig själv. Det är alltså vanligt att set blir så där och det är en period som kommer gå över :)

Tror faktiskt lillebror är en stor orsak till olyckorna.
Storebror vill ha uppmärksamhet, givetvis kissar han inte påsig
för att vara elak.
Har själv 3 år mellan barna och fick råd från flera hål att det är enklare om
det större barnet är torr när babyn kommer.
Min 3åring fick inga bakslag men hade då skött sig några månader.

Jag har inga råd direkt men undrar; när du säger att ni prövat allt, hur länge testar ni en metod innan ni konstaterar att det inte funkar? Tålamodet skiftar lite som förälder och när man testar något nytt måste man köra det konsekvent i typ två veckor innan man kan säga om det fungerar eller inte. Av egen erfarenhet vet jag att jag kan skifta mellan olika sätt under en och samma dag, om tålamodet går på minus. Det är såklart väldigt förvirrande för ett barn.

Skönt att höra att fler har likadant, känns iaf lite tröstande..
hmm undrar hur lång den perioden är då?

Kan absolut vara så, men vad ska man göra då? tycker vi ger båda barnen lika mkt uppmärksamhet dock så ammar jag ju den lilla.

jo det tror jag också men vi försökte faktiskt redan förra sommaren, men han var inte redo än.

jo tålamodet skiftar ju absolut och jag kan erkänna att allt vi provat har vi inte varit konsekvensa med. men vissa saker dom tex att ge beröm. eller att han fick en liten godisbit fr tablettask efter (gud förbjude..) gick bra i början kanske 2-3 veckor men sen tbx på ruta ett igen

Tusstess det har nog hållit på i någon vecka. Hon berättade det för mig och dom på BVC sa att det är helt normalt. Ibland blir det så och det kan hålla på ett tag och sen börjar hon/han kissa på potta eller toaletten igen

Hej! Hur har det gått? Jag har exakt samma problem. Stora tjejen blev torr (även på natten) ett par veckor efter lillasyster föddes, hon var helt och hållet med på det själv och jättenöjd och stolt. Det gick jättebra ett tag, men nu händer det olyckor hela tiden. Det som är mest frustrerande är att det inte verkar som hon bryr sig, känns som att det inte finns nån mening för henne att gå på toa när det ändå inte är obekvämt att kissa ner sig typ... Vad gör man?