Är det OK som förälder att ha farliga hobbies som MC, ridning och bergsklättring?

Sen kan man ju också tänka som så: när du kör speedway, rider eller bergsklättrar så är du väl antagligen medveten om riskerna och vidtar åtgärder för att inte skada dig. Men det är inte alla som tänker likadant när det kommer till trafiken, där kanske man ser sig själv som lite odödlig. Man tänker inte på att man kan ramla på cykeln för att man kör på en stor sten och drabbas av en allvarlig skallfraktur till exempel. Därför tar man lite större risker i det vanliga livet eftersom "det händer aldrig mig" osv.
Men egentligen är det ju tvärtom. Jag gissar att de flesta kör bil eller vistas i trafiken oftare än vad de kör speedway/bergsklättrar/rider och alltså är det en större risk att du skadar dig just där.

Men i avseendet att man skall vidta åtgärder för att skydda sig så gott man kan håller jag med dig. 

Min invänding mot typ "man kan dö när som helst" är att då tycker jag inte att personen räknar in just risken. Det är det jag hela tiden försöker få fram. Jag tycker att det är idiotiskt och oansvarsfullt som förälder att bestiga K2 eftersom risken är jättestor. Att då får invändningen "men man kan dö när som helt, när man går över en gata". Jag det KAN man ju, men risken är så mycket mindre. Nödvändigheten är också så mycket större.

Risk och nödvändighet måste vägas in. Annars är det verkligen den fina logiken "antingen dör man eller så dör man inte, allt är 50%".

Det jag tagit intryck av i främst dina inlägg är dels att jag inte ska uttala mig om olika aktiviteter jag inte känner till eller har statistik på, och dels att även om t.ex. ridning är relativt farligt så är bilkörning det också. Bilkörning kan man ev. se som mer "nödvändigt", men det är faktiskt tveksamt. Så alltså tar jag också en del onödiga risker och har inte rätt att kritisera folk som exempelvis rider fast de har barn.

Nu är det du som inte tänker till.
En otränad bestiger inte K2 det första den gör utan det ligger åratal av träning bakom.
Faktiskt är det du som lägger en sanning i deras knä, att "vem som helst med tillräckligt liten hjärna kan bestiga K2".... eller vad det nu handlar om.
Skulle du tänka dig att sluka svärd i morgon?
Inte? Tror du, på fullt allvar att det är många som gör det?

Jag håller faktiskt med om att du behöver i alla fall tänka till lite.

Klart att det är ok, der viktiga är ju hur man beter sig med sin hobby. Det vanliga är att folk inte dör av dem. Som barn till en förälder som dog av sin hobby tycker jag fortfarande att det är ok, sannolikheten att det skulle ske var ju faktiskt väldigt låg, speciellt när man tar alla säkerhetsrutiner på sådant allvar -men så kan man ha otur iallafall. Liksom man kan ha när man kör till jobbet.

Men återigen, du pratar nu om K2. Tidigare var det bergsklättring som hobby. Dessa två överlappar mycket sällan, de som ger sig på att bestiga K2 är inte många och det är inte hobby-entusiaster som stannar hemma för att det regnat en skvätt. Det är personer som Göran Kropp som gör det, inte Anders, 35 som jobbar som elektriker, har fru och två barn och gillar att titta på trav på lördagarna när han inte klättrar. Din nuvarande invändning gäller en mycket liten minoritet. Den är inte relevant för Anders, Erik, Johan Mona, Emma och Johanna som gillar att klättra i både berg och på vägg och som har 1-4 barn hemma. Statistiskt sett så är risken att de ska dö när de går över gatan eller cyklar till jobbet mycket högre än att de gör det på ett berg.

Du har ändrat hela din utgångspunkt under trådens gång.

Man kan säga att det är oansvarigt att bestiga K2 som förälder ja. Men det var inte din ursprungliga poäng. Om du har ändrat dig, jättebra. Men jag har en känsla av att du inte har gjort det utan du pushar hela tiden gränsen för vad som kan sägas vara ok för att framföra din poäng och jag förstår helt enkelt inte varför. Du får ju gärna tycka att det är oansvarigt att klättra i berg som förälder men tittar man på normalfallet som hobby så är det helt enkelt inte farligt att göra det. Detsamma kan sägas om de flesta andra fritidsaktiviteter.

Kanske dags att minska skaderisken med livet genom att ge fan i att skaffa ungar. Då livet i sig alltid leder till döden.

För de flesta som hänger med i samhället så skall ju jag säga så här..
Hellre hålla på med en s.k "farlig hobby" med god kunskap och utbildning än att vara hemma.
De flesta farliga olyckor sker märkligt nog i hemmet. Även om det kanske inte alltid leder till döden.

I och med att DU älskar att använda dig av "anekdotiska bevisföring" i din argumentationsteknik så kan jag belysa med just en anekdotiskt exempel på varför man inte skall få lov att ha en julgran hemma.

Matti Nykänen; är världens bästa skidbackhoppare och han är även stuntman (som hobby). Han tävlade när han fick sina ungar.
Den farligaste olyckan han var med om var inte när han utövade sina stuntrick eller utövade skidbackhoppning.
Utan hans farligaste olycka var när han skulle klättra upp på en steg hemma för att sätta på stjärnan på julgranstoppen. Han bröt benet och fick svår hjärnskakning.

Skall man då med ditt sätt att argumentera och med sitt sätt att dra logiska slutsatser så skall man inte få lov att ha stora julgranar, eller ännu hellre inga julgranar alls. Och man skall ju inte var hemma heller

Du har onekligen en poäng här, Ena....

Vilken nivå rider du på efter som du hävdar att  det är så farligt????????????????????????????????

Man tappar liksom tron på mänskligheten, samhället har aldrig rent statistiskt sett varit säkrare än nu, trots detta trappas skräcken upp mer och mer och hypomammorna vrålar i högan sky.

Statistiken är i och för sig ingen tröst när du ligger där på E4:n men ändå. Vad skall man annars göra, låsa in sig på skithuset?