Jag funderar lite kring hur vanligt det är att barn verkligen föredrar sin ena förälder framför den andra?
Det kan ju variera i perioder vad jag förstått, men hur brukar detta se ut?
Är det någon skillnad mellan döttrar och söner tycker nu isf?
Jag har inga barn än själv så det vore intressant att höra från er andra hur ni upplevt det med era barn om de "tycker lika mycket om båda föräldrarna" eller fördrar den ena.
Under spädbarnstiden har våra barn tytt sig mest till mig. Troligtvis för att jag ammat och varit hemma med dem mer. När de blivit lite större, 1,5 år eller så, har de haft en pappig period (utom andra barnet) då jag bara dugit på natten eller när de velat amma. Sen efter det har det gått lite fram och tillbaka.
Nu börjar de tre äldsta bli ganska stora, 12 år, 9 år och 6 år, så dessa perioder är i stort sett över. Vi har nog båda ansetts ganska likvärdiga i barnens ögon de senaste åren 
Har 3 barn.
Första (son) har alltid varit extra glad i sin pappa och är det nu med (8,5 år)
Andra (son) tyr sig mest till mig och vill nästan bara vara med mig (7 år)
Tredje ( flicka) är super glad i sin pappa och vill och går gärna till honom.
Tror nog att barnen gillar oss lika mycket men precis som alla människor så fattar man tycke för vissa lite mer än andra.
Är ju inte att någon av oss föräldrar blir utstötta eller så men ja de har sina " favoriter" :)
Min son (18 mån) har precis kommit ur en enormt pappig period. Jag dög alldeles utmärkt tills han blev trött/ledsen/ramlade eller så. Då var det bara pappa som fick trösta. Det sög rätt rejält, att känna att man inte duger. Men pappan hade varit hemma med honom i 10 månader så det var ju helt naturligt egentligen. Nu är vi båda lika poppis :)
Mina barn nu 9 och 3 år. Har alltid varit mer "mammiga". Inte extremt på ngt sätt men de är mest bundna till mig och blir lite oroligare om jag är borta. Pappan har varit föräldraledig med båda två i ca 6 månader från den var 1 år - 1,5 år. Men under den tiden var de mer mammiga än någonsin. Nu yttrar de sig mest genom att de trotsar mig mest.
Den yngsta av dem går på förskolan där jag arbetar och där är han sin vilken unge som helst.
Hos oss har det verkligen gått i perioder och perioderna kan variera från ett par dagar till flera veckor. Ibland är pappa bäst och roligast helt enkelt och ibland duger jag som mamma bäst. Vår dotter är just nu ca 6,5år.
Sedan varierar det lite beroende på vad som ska göras också. Läsa saga på kvällen är det alltid jag som ska göra, även om dottern är i en pappa-period. Gå ut och åka skateboard, cykla och såna saker, ja, då är det pappa som gäller även i mamma-perioder.
Och hur dessa perioder yttrar sig.. jadu, det kan vara vem som ska borsta tänder, vem som får godnatt-kramen först, vem hon vill sitta breve vid köksbordet, vem hon går till om hon ska fråga något/be om hjälp.
Jag tror inte att hon tycker bättre eller sämre om någon av oss, utan det är nog ganska lika. Hon tycker nog att vi är bättre och sämre på vissa saker dock, som tex det jag skrev om sagor och mer fysiska aktiviteter. Och det är ju helt korrekt. Jag läser bättre än min make och jag tycker det är roligt. Jag är dock hopplös på att åka inlines, skateboard och sånt. Givetvis snappar hon upp det och tyr sig till den som kan hjälpa henne bäst i såna situationer.