Hur berätta om grav för vän som har svårt att få barn? Tips!

Svårt att tala för andra, men jag skulle säga att du ABSOLUT ska "förvarna" din vän om graviditeten. Annars blir det nog jättesvårt för henne att hålla masken på festen. (För övrigt kan det ju vara fler på festen som har problem och tycker det är jobbigt med ett stort kungörande, men det är ju upp till er hur ni vill berätta.)

Jag hade föredragit telefonsamtal/sms/mail. Ansikte mot ansikte helt oförberett kan också vara väldigt jobbigt.  

Grattis till graviditeten, härligt att ni slapp vänta länge den här gången!  

Har en kompis som är inne på sitt andra ivf försök efter 2,5 år av försök. Vi har redan ett barn och är nu gravid med mitt andra. Jag gjorde som så att jag skrev ett grupp sms till mitt lilla 'tjejgäng' där hon är med. Tyckte det var bättre än att säga det när vi alla skulle ses (vi brukar ses och gå ut lite då och då). Hon blev glad för min skull men visst var jag lite 'nervös' samtidigt som hon visste om att vi planerade barn.

Jag har varit i den sitsen att jag blev gravid utan att ens försöka (åt mini-P) och hade en väninna som försökt i 5 år med IVF. Det var skitjobbigt att berätta det för henne men jag valde att göra det face to face.
Det kändes bättre på något sett.
Vi pratade rätt länge och grät och skrattade om vartannat. Och så kände jag att jag kunde stötta hennes besvikelse på ett annat sett än via mail eller sms. Och visa att jag verkligen bryr mej om och accepterar hennes känslor i det hela.
Hon tog avstånd när det började synas vilket jag var helt förstående med och det sa jag även till henne men fortsatte stötta henne i det hon gick igenom från avstånd.
Efter ytterligare ett år blev hon gravid och det var en underbar känsla även för mej :)

Secret: du låter som en god vän! Hade din vän pratat mycket om deras försök? För min vän verkar det vara så tabu, hon säger ingenting om det och jag vill inte fråga av respekt till henne. Det finns heller inget naturligt sätt att ta upp det på. Vi träffas oftast bara när vi ses alla vänner. Genau: Tack för grattiset! Hade nog inte tänkt göra ett stort kunngörande men det kommer att bli så uppenbart varför jag inte dricker och jag vill inte ljuga. Folk kommer fatta ändå, och då är det roligare att få säga det till dem hm, nu måste jag fundera... Ansikte mot ansikte eller inte... Jag hade nog hellre fått ett sms så hade jag kunnat reagera helt fritt (dvs grina och bli bitter en stund). Å andra sidan vill jag prata med henne om hur hon känner så jag kan stötta henne! Vi har inte pratats vid om deras barnsituation på länge, och jag känner att vi glider ifrån varandra. Det vill jag inte, hon är en jätterar människa! Försöker verkligen att inte prata nåt om barn om inte hon ställer en direkt fråga.

Hon hade sagt att de försökt länge och gjorde IVF men pratade inte så mycket om det annars. Hon tyckte det var för jobbigt och kände sej misslyckad. Klandrade sej själv för att det inte gick.

Personligen hade jag tagit mer illa vid mej av ett mess om det var tvärt om. Men jag är sån som vill att man ska ta saker ansikte mot ansikte.

Jag skickade ett sms för att vi alla tjejer skulle ses nån vecka eller så senare och då ville inte jag berätta på middagen (dessutom syns det) och eventuellt förstöra kvällen med att allt fokus skulle bli på mig så därför tyckte jag att det var bättre att sms men annars hade jag ju berättat personligen.

Stort grattis till dig.. <3 :)  

Jag tycker definitivt att du ska berätta om graviditeten för din vän innan festen. Jag tror att ett telefonsamtal skulle kunna passa bra om du inte vill berätta face to face. Sms eller mail hade jag nog inte föredragit i din väns sits men det beror väl kanske på hur nära man står varandra också. Känslig situation.. Jag hade blivit väldigt känslosam och ledsen, förmodligen börjat gråta, efter ett gravidbesked från en vän just nu. Jag tror att alla som försöker och har försökt ett tag, samt personer som har gått igenom MA/MF har svårt att ta sådana nyheter då det rör upp så mycket känslor inom en.

Jag håller även med SuzR om att du skulle kunna berätta om graviditeten för fler vänner som ska på festen via sms eller något för att inte allt för mycket fokus ska ligga på din graviditet på festen. :) 

Tack för era svar! Ja, det känns schysstast att berätta ansikte mot ansikte. Vill inte göra det över en lunch eller så, om hon blir ledsen och ska tillbaka till jobbet efteråt utan jag vill ta det en eftermiddag. Men tiden börjar rinna ut nu! Snart är den där festen... I drömscenariot berättar jag och sen berättar hon att de också skall ha barn ...kanske inte så troligt, men hoppas kan man ju alltid.

Jag hade faktiskt blivit jätteledsen om jag fått ett grupp-sms. Jag hade tagit det som att min vän helt missat min situation eller medvetet ignorerade det. Jag förstår när jag läser ditt inlägg att det kan vara i vänlighet men när jag råkade ut för det kunde jag faktiskt för mitt liv inte räkna ut hur min vän tänkte. Just att jag fick det som om jag bara "råkade hänga med".

Jag skulle under min barnlöshet ha föredragit att få det till mig enskilt, med en kort kommentar om att man fattar att det kan vara känsligt och vill förvarna (låtsas man som ingenting skulle jag känt att jag inte förstod varför just jag förväntas bli lite extra glad eller nåt...) Inget storflådigt, inget överdrivet. Utan kanske bara ett mejl som säger: "Hej, jag vet ju att ni tidigare försökt få barn och jag vet inte hur ni har det nu, men det kan ju vara jobbigt att få veta att någon är gravid så jag tänkte bara att jag ville berätta för dig att jag är gravid igen ifall det skulle vara jobbigt att få veta det när alla andra får veta på x-dag"

När jag äntligen blev gravid (genom embryodonation) visste jag att en kollega kämpade på tredje året. Så faktiskt var hon den tredje som fick veta över huvud taget. Alla i min arbetsgrupp visste att jag gjort ett försök (jag gjorde försök utomlands och 19 försök blir svårt att dölja) så jag visste att frågan skulle komma följande måndag. Så jag smög in på hennes kontor på fredagen och sa lite så - väldigt kort - att jag vet att det kan vara jobbigt och att jag plussat - så att hon skulle slippa försöka hålla masken på måndagsmötet...

Jag ringde till de vänner som jag visste skulle bli glada. Sen tog jag med dem och de andra tjejer som jag visste skulle bli avundsjuka i ett grupp-sms. Inte bara för deras skull dock. I min lycka hade jag ingen ork för negativa blickar och kommentarer. Jag ville vara glad för min egen skull och kände att jag inte ville "be om ursäkt" för min lycka. Så ego var jag i det sammanhanget...

Aha. Så det är ett vanligt förfaringssätt att grupp-sms:a? Ja, som sagt... Jag blev bara ledsen över den metoden och vänskapen rann ut i sanden för många år sedan.

Ja hur man än gör så tar någon illa upp. Är ganska vanligt att man messar alla vänner samtidigt. Annars är risken att någon (ponera att du har 30 pers att ringa) vän får reda på det av någon annan för att du inte hunnit ringa/träffa alla än. Då kan man ge sig fan på att den personen man inte hunnit ringa än blir sur pga att andra fått veta innan henne. Skriver vara "henne" för har inte varit med om att en kille överalyserar detta som vi tjejer gör;) En person blev sur över mitt grupp-sms. Det var visserligen samma person som hävde ur sig hur orättvist det var att jag skulle gifta mig och hon inte ens var förlovad. Så jag visste redan innan att hon skulle bli sur oavsett hur jag berättade det för henne om graviditeten... Så mitt råd till dig TS: tänk på dig själv, hur vill DU berätta för världen om DIN lycka? Vill du ha ett stort tillkännagivande på en fest? Gör det då! Riktiga vänner bör väll ändå gratulera och låssas vara glada ialf? (Sorry nu blev det mkt text)

Man kan ju också tänka så att riktiga vänner kan vara storsinta nog att mitt i sin lycka ta lite hänsyn till en vän som är mitt i en mardröm. Jag själv blev gravid på en sekund och känner inte att det är ett problem att visa hänsyn inför mina två vänner som är mitt uppe i barnlösheten.

Du är en bra vän! Men ponera att du kämpat i flera år med barnlöshet och du inte kunde visa din glädje om du tillslut blev gravid, för att dina två vänner skulle må dåligt då. Eftersom du hade så lätt för att bli gravid så är ju detta inte en faktor för dig visserligen...

hej, jag har inte läst allas svar i tråden, men tänkte ge dig TS min erfarenhet som just den som kämpat länge.

Jag och min sambo har försökt i tre år och har under den här tiden gått igenom 2 missfall. Våra (ialla fall förut...) närmsta vänner blev gravida under senhösten  och ska ha sitt barn nu i sommar. Eftersom vi hade träffats flera gånger så hade jag redan fattat att hon var gravid (drack inget, beställde välstekt kött, gick upp i vikt osv...) ändå så kunde hon inte berätta för mig. Hennes kille berättade för min sambo och hon skulle berätta för mig samma kväll men hon var för feg, det slutade med att hon skickade ett lamt sms när jag var på väg hem där hon inte ens skrev att hon var gravid utan typ "jag är en så dålig person som inte kan få ur mig saker. men du har kanske redan förstått?!".

Kan säga att efter det har vi setts ca 3 ggr på ett halvår (mot att vi tidigare setts ofta flera ggr/månad) och hon har fortfarande inte nämnt något. Nu är hon i 8:e månaden typ. Så vi får väl se om hon ens klämmer ur sig något om att ungen väl kommit ut sen. Så var det med den över tio-åriga vänskapen. 

En annan kompis som jag inte träffar så ofta, men ändå är väldigt nära, valde att ringa upp mig innan vi skulle ses för att berätta eftersom hon sa att det kommer ju synas osv så jag ville gärna berätta innan. Det var ett mycket bättre sätt och framförallt modigare!! Gissa vem jag kommer vända mig till när det blåser...

Hur du än gör TS, så är det viktigaste ATT du gör det! Lycka till!

Och en sak till, det värsta att höra när man är den som kämpar för att bli gravid, är när folk säger "jaha ja för oss tog det sig ju på första försöket..."  som om att det skulle göra saken lättare att få höra det liksom.

 

Nej, men jag tänker att det finns ju en massa människor runt mig som INTE haft svårt att bli gravida, och då kan jag välja att skrika det från takåsarna inför just de vännerna, inte de barnlösa

Jag var kanske feg men jag ville inte se min kompis ledsna ansikte och jag tyckte det var bättre att hon fick veta tillsammans med dom andra så kan hon hantera sin reaktion, inte med mig utan med andra vänner. Hon verkade inte ta bli ledsen utan hon sa att hon var glad för min skull och när vi träffades nån vecka senare så pratade vi mycket om min graviditet, hennes IVF försök, hur jobbigt det är osv, hon frågade om min graviditet men jag tyckte att den mysiga kvällen vi skulle ha tillsammans inte skulle 'förstöras' av mitt 'tjohooo jag är gravid' utan jag tyckte det var bättre att dom visste innan vi skulle ses.

jag resonerade också som du.

Min svåger och svägerska hade en lång rad av år med ofrivillig barnlöshet, plastiker av äggledare, utomkvedeshavandeskap, missfall mm. Till slut ställde de sig i adoptionskö och blev lovade ett barn - ett svenskt! - men mamman beslöt att behålla. Ny väntan......Vi "slarvade" ihop dottern och då jag var i sjunde månaden berättade vi för dem vid en enkel middag hemma hos oss. Jag måste säga att jag skämdes för att det "bara blev" för oss medan de kämpat så.

Tre veckor senare ringde svågern och skrek i luren:Vi hann först! Lyckan var total, de åkte till sydamerikanskt land för att hämta sitt barn och mor och barn hälsade på oss på BB då dottern föddes. Barnen är döpta samtidigt.

Berätta ansikte mot ansikte. Jag tror att det är bäst.

Tack för att ni delar med er av era egna upplevelser och känslor! Det är värt massor att får höra hur flera tänker. Jag vill verkligen göra detta på det schysstaste sättet, eftersom jag vet att det kan vara jobbigt. Jag förväntar mig inte kramar och hurrarop, långt ifrån. Jag vill bara säkerställa att jag inte kastar nåt i ansiktet på min stackars vän. Och jag säger själv stackars, fastän jag VET att hon inte vill ses som "Den där som inte kan få barn". Det är just hennes stolthet som gör det svårt, för jag vill inte göra det till en stor grej heller...