• Alexi

    När lär sig barn hur andra tänker och känner?

    När lär sig barn egentligen att läsa av andra och framför allt förstå och anpassa sig till någon annans humör och känslor?

    Jag är så fruktansvärt less på vår 4.5-åring just nu. Hon gnäller, gnäller, får tretusen små utbrott och är aldrig nöjd mer än tre sekunder i taget. Jag säger åt henne att sluta gnälla, att jag inte orkar med det osv men det går liksom inte fram. Andra gånger kan det vara jag som mår dåligt, tex som häromdagen kraftig huvudvärk. Då säger jag det jättetydligt till henne, hur jag mår och att jag skulle behöva att hon hjälpte mig och gör morgonen så enkel som möjligt. Det går inte fram.

    Eller så tjatar hon om något, sötsaker, nagellack eller vad hon nu vill ha just då. Jag är tydlig med att hon inte får och varför, men det hjälper inte, hon bara fortsätter tjata.

    Idag höll vi på och bakade och när hon ledsnat på att vara med hämtar hon ett pussel och sätter sig mitt på golvet där jag springer omkring som mest just då med bakningen. Jag ber henne flytta på sig en bit och förklarar att jag är rädd att snubbla på henne. Det går inte fram, hon börjar gnälla massor att hon vill vara där och till slut blir jag arg och då börjar hon gråta istället.

    Eller så pratar hon konstant, jag säger att jag måste koncentrera mig helt på en liten grej (läsa receptet noggrannt) men hon bara pratar ändå och så blir jag irriterad och hon sur. Och då är jag ändå noga med att lyssna på henne 90 procent av gångerna.

    Allt detta driver mig till vansinne, det blir liksom inte roligt att vara med henne eftersom vad man än gör slutar i gnäll och surande. Allt som hon inte får som hon vill slutar i sur och gnäll och gråt. Och jag blir på så fruktansvärt dåligt humör av det. Det här har blivit värre sista månaden känns det som ska jag tillägga. Utan att det finns någon uppenbar anledning till det.

    Jag vill ju att hon ska känna att vi tycker det är nog, att förstå hur vi känner, kunna acceptera att man vill att hon ska vara tyst eller inte tjata eller bara hjälpa till på något sätt. Lite inlevelseförmåga eller empati eller vad man nu kallar det.

    I vilken ålder är sånt rimligt?


  • Svar på tråden När lär sig barn hur andra tänker och känner?
  • Plärtan

    Sådär kan min nyblivna 4-åring också hålla på ibland. Är han på bra humör är han väldigt empatisk och förstående (viskar försiktigt om lillebror ska sova, hämtar ett glas vatten till mig om jag har migrän osv). Är han däremot övertrött eller uppskruvad av någon anledning lyssnar inte alls, tjat har bara motsatt effekt (ber jag honom vara tyst pratar han ännu högre..) Jag upplever det som han tycker att vi skojbusar fast vi inte alls gör det, och inte förrän jag ledsnar och blir arg vaknar han till och inser att det var visst ingen rolig lek, då brukar han bli ledsen.

    Svårt att säga nån exakt ålder. Jämför med hur mycket hänsyn ditt barn hade ör sin omgivning för 2 år sedan så ser du att det utvecklas hela tiden i rätt riktning.

    Sen tror jag att föräldrar-barn triggar igång varandras dåliga humör...Just de dagar jag är trött och hade behövt vara ifred, blir barnet också trött och extra uppmärksamhetskrävande, och så blir det en dålig cirkel av det där.

     

  • Flickan och kråkan

    Barn har ju en tendens att spegla de vuxna. Låter snarare som det än brist på empati. När de märker att vi vuxna mår dåligt och är stressade så blir det oroliga, försöker ställa till rätta, försöker göra oss glada och det resulterar i att vi upplever att de är i vägen, hänger oss i byxbenen, gnäller och är babbliga. 

  • Plärtan
    Flickan och kråkan skrev 2013-06-07 08:00:25 följande:
    Barn har ju en tendens att spegla de vuxna. Låter snarare som det än brist på empati. När de märker att vi vuxna mår dåligt och är stressade så blir det oroliga, försöker ställa till rätta, försöker göra oss glada och det resulterar i att vi upplever att de är i vägen, hänger oss i byxbenen, gnäller och är babbliga. 
    Håller med! Lite så jag menade med att det blir en ond cirkel.
  • Alexi
    Plärtan skrev 2013-06-07 07:54:17 följande:
    Sådär kan min nyblivna 4-åring också hålla på ibland. Är han på bra humör är han väldigt empatisk och förstående (viskar försiktigt om lillebror ska sova, hämtar ett glas vatten till mig om jag har migrän osv). Är han däremot övertrött eller uppskruvad av någon anledning lyssnar inte alls, tjat har bara motsatt effekt (ber jag honom vara tyst pratar han ännu högre..) Jag upplever det som han tycker att vi skojbusar fast vi inte alls gör det, och inte förrän jag ledsnar och blir arg vaknar han till och inser att det var visst ingen rolig lek, då brukar han bli ledsen.

    Svårt att säga nån exakt ålder. Jämför med hur mycket hänsyn ditt barn hade ör sin omgivning för 2 år sedan så ser du att det utvecklas hela tiden i rätt riktning.

    Sen tror jag att föräldrar-barn triggar igång varandras dåliga humör...Just de dagar jag är trött och hade behövt vara ifred, blir barnet också trött och extra uppmärksamhetskrävande, och så blir det en dålig cirkel av det där.

     
    Ja för hon kan absolut tex vara tyst om lillebror sover, göra snälla saker mot honom eller oss osv andra dagar.Men just nu på sistone har det verkligen känts som att vi bara gnäller och tjatar, såväl vuxna som barn...

    Varför blir barnet också trött och uppmärksamhetskrävande av att jag är det? Vad är det som händer i barnet då?
  • Alexi
    Flickan och kråkan skrev 2013-06-07 08:00:25 följande:
    Barn har ju en tendens att spegla de vuxna. Låter snarare som det än brist på empati. När de märker att vi vuxna mår dåligt och är stressade så blir det oroliga, försöker ställa till rätta, försöker göra oss glada och det resulterar i att vi upplever att de är i vägen, hänger oss i byxbenen, gnäller och är babbliga. 
    Men jag tycker jag är hur tydlig som helst med att jag tycker det är jättejobbigt med allt tjat och gnäll. Tror barnet att det ska göra oss glada menar du, dvs vad pågår i barnets huvud?
Svar på tråden När lär sig barn hur andra tänker och känner?