Vill flytta men pappan säger nej?

Flytta och låt honom bråka då. Om han knappt träffar sonen nu så förhindrar du inget umgänge. Jag hade bara flyttat och låtit honom dra igång den stora apparaten med tingsrätt. Eftersom han knappt ids träffa barnet nu är nog sannolikheten noll att han orkar dra in advokater. Skitsamma om han inte skriver under. Du kanske blir av med underhållet några månader om det går via FK tills det är utrett var han bor.

Det är båda föräldrarnas ansvar att barnen har o får tillgång till båda,

Jag vet bara att nu vill ts försvåra kontakten. 

Skriva under adressändring? Nej,det har du rätt i.

Jaså? Du vet kanske också att pappan knappt träffat sitt barn på ett år, om vi utgår från att du är läskunnig. Sen vet du att TS vill flytta, inte att hennes avsikt är att försvåra, vilket är vad du skriver.

Ursäkta mig, men VILL försvåra kontakten? Hur kan du ens påstå det?
Jag måste ju leva och få in pengar, och om jag får ett arbete på annan ort som kräver att jag flyttar så är det ingenting jag kan göra åt saken, eller hur? Jag har försökt att få honom att träffa sonen mer men han har hotat med att jag inte får tjata, då han inte har tid. Jag försökte dagligen i ett års tid men lyckades aldrig få honom att träffa sonen mer för det. Tillslut gav jag upp och sa att han själv får höra av sig. Vilket han inte gör..

 

Du frågade varför hon inte propsat på att han ska träffa sonen mer. 
Du svarar på en helt annan sak. 

Så flytta!

Hur hotar han med att du inte får tjat?
Vad innebär det på ren svenska? 

förlåt att jag drar in mig själv, men vad gäller vid ensam vårdnad (jag har det) om jag behöver flytta ifrån faderns ort? behöver han godkänna flytt/adressändring eller gäller det bara vid gemensam/delad vårdnad?

Vid ensam vårdnad är det bara att flytta.

Men lägg av och läs TS. Mannen vill INTE ha vårdnaden om barnet. Han vill bara spela ett maktspel.

Lägg av själv.

Vart står det att pappan bara spelar ett maktspel?
Ts skriver ju att pappan sagt att han vill ha fri tillgång till sitt barn. Har han inte rätt till de?
Ts ska ju inte försvåra de för barnet.

O vad då inte " utnyttjar" chansen att få träffa sitt barn......har ni delad vårdnad,så förstår jag inte varför barnet inte har vv boende.

Ok,dålig stil att pappan inte engagerat sig önskvärt....än......men att flytta försvårar de ju o i slutänden påverkar det barnet.

Att man på ett år redan har skaffat ny sambo o är beredd att offra barnet närhet till sin pappa,är inget bra föräldrarskap.

Nej, ingen förälder har rätt till fri tillgång till sitt barn. Visst har han rätt till umgänge, men det ska vara efter barnets behov och bra för barnet, så lämpligast är det reglerat och regelbundet.

Du kan inte utläsa av Ts att pappan inte vill ha barnet mer? Visst kan en flytt påverka framtida umgänge, men han kanske fortsätter vara lika negativt inställd i framtiden?

Tror du pappan vill försörja Ts om hon är arbetslös? Jag tvivlar, behöver man en lön så måste man göra vad man kan för att få den också!

Nej, han har absolut inte rätt till "fri tillgång till sitt barn". Han har rätt till fastslaget umgänge, vilket han inte är intresserad av. Den dagen de har ett sådant umgänge fastslaget och TS vägrar låta pappan träffa barnet, DÅ försvårar hon umgänge.

Att flytta 10 mil i det här läget då barnet och pappan träffas en halv dag varannan månad hindrar inget umgänge - jag är helt övertygad om att de timmarna går att lösa rätt enkelt framöver också. Och om pappan ändrar sig och vill ha varannan helg så småningom är inte heller det ett problem som inte går att lösa på det avståndet. TS har skrivit att hon tjatat på honom om att träffa barnet mer men att han inte vill, så det faller på sin egen orimlighet att TS skulle hindras från att göra sina val grundat på OM pappan skulle ändra sig någon gång i framtiden.

TS, du kan flytta utan problem. Ta med dig barnet och om han inte skriver på ber du om en utredning på var barnet bor. Det kan ta några månader, men sen är det klart.

Det finns alltid en del i sådana här trådar som skriker "umgängessabotage", "pappan kommer att få boendet om han stämmer dig" och "du kommer att bli av med vårdnaden" vilket inte har någon substans över huvudtaget i fall som ditt. Rätten ser till barnets bästa och dess behov av trygghet och att bli tvångsförflyttad från sin mamma till en pappa som barnet träffar sammantaget två, tre dygn per år finns inte på kartan. Så oroa dig inte.

I de fall då det finns ett väl fungerande, fastslaget umgänge som en flytt skulle förhindra, då är det en annan femma. 

Ts, det du absolut måste göra är att kontakta en jurist eller advokat så att du inte riskerar att göra något som sen blir till din nackdel. Blir alltid förundrad över alla "experter" på FL som ger tvärsäkra råd på saker, lagar & regler som troligen är ganska komplexa.

Om situationen är som Ts beskriver den så har hon inget att förlora. Men, om pappan verkligen vill ha mer umgänge men tycker att Ts försvårat det och dessutom flyttar mot hans vilja så kan Ts hamna i trubbel, om pappan skulle stämma henne. Själv utgår jag från att det Ts skriver är sant men visst kan pappans version vara annorlunda och då blir naturligtvis även svaren annorlunda.

Tack för era svar!
Jag ska göra så att jag kontaktar en jurist så att det blir rätt. Kanske på något sätt ändå kan få pappan att förstå att flytten inte blir av för att jag vill sabotera den lilla kontakt dom har, utan för att jag måste för sonens skull och för att kunna ha en ekonomi! Utan det funkar ju ingenting.

Och till dig som är anonym.
Jag har haft sonen hos mig 100% sen den dagen jag separerade från hans pappa.
Han har aldrig varit intresserad utav att ha honom mer.
Hitills har det bara infallit då någon i hans familj fyllt år eller när något "roligt"
har inträffat. Han ställer inte upp och kör honom till läkare (som blir ganska ofta p.g.a komplikationer under födseln), bryr sig inte om hur det går för honom och vill inte vara delaktig i några frågor som rör barnet. Skulle jag få förhinder att hämta på dagis på avsagd tid efter hans schema så måste jag ringa dit och be dom att ha öppet en stund till om det är möjligt, för att pappan inte orkar ta sig dit. Han har alltid ursäkter när han måste "ta hand om" och vägrar varannan vecka boende. Han har sagt i över ett år nu att han ska bättra sig och ha sonen mer, men det har aldrig någonsin blivit en förändring. Faktum är att han har honom mer sällan nu än vad han hade vid den tidpunkten då han lovade en förbättring. 

Han har själv sagt till mig att han inte kan acceptera att jag gått vidare. Han har aldrig träffat min sambo, för han total vägrar. Ska han lämna sonen efter en dag hos honom så lämnar han bara över sonen till mig, på de villkoret att jag möter honom ensam. Han vill alltså inte lämna över sonen till min sambo, även om det skulle vara så att jag inte är hemma. Då väntar han hellre i bilen med sonen tills jag kommit hem.

Eftersom han inte lägger ner tid, energi eller uppmärksamhet på sonen och dessutom inte är villig att ändra på det så ser inte jag någon anledning till att JAG ska försöka mer än vad jag har gjort. Skulle han däremot vilja ha sonen över en helg när vi flyttat så är det helt klart okej för mig. Deras kontakt ska ju finnas där, förutsatt att det funkar och planeras.