4 MA, känner mig så matt!
Jaha.. Då var det dags igen!
Tredje gången på ett år och fjärde gången totalt.. Känner att jag börjar få nog av den här besvikelsen.. Känner mig så tom på insidan varenda gång det händer.. Fostret dog i v6-7 någon gång och det upptäcktes i v9.. Blöder nu som en stucken gris och har väldigt ont! Det längsta jag har gått är v11 och då dog mitt foster i ca v9!
Jag är 23 år gammal och har fått höra av både sköterskor och BM att jag är ju så ung, det tar sig snart och att allt kommer att gå bra, har propsat på utredning sedan mitt förra MA jag fick men då sa de nej. Nu äntligen är det dags att börja, så på Tisdag så åker jag upp till sjukhuset igen och lämnar de första proverna (vad det är för något jag ska lämna vet jag inte riktigt)..
Min sambo börjar bli knäckt, han blir så besviken varenda gång det händer, likaså jag, men det känns så bedrövligt att se honom så ledsen. Han stänger in det i sig själv, vill prata om annat, ta en paus.
Min familj förstår inte riktigt heller.. De tycker att jag ska vänta "några år" så det kanske löser sig av sig självt, men de förstår inte att det förmodligen inte kommer att göra det.. Men vad vet jag? Pratade med min mor igår som sa "Jag fattar inte hur du ens pallar att sätta dig själv i situationen när du vet hur det slutar", menar hon då att jag ska skita i att skaffa barn? Jag förstår inte..
vet inte vad jag vill med tråden.. mest bara babbla åt tomma intet och kanske få lite tips och råd, veta hur en MF utredning går till och kanske prata med någon som har varit i samma situation..