• Anonym (misströstar)

    Mens igen, är ÄD ett alternativ?

    Hej

    MIn man och jag har försökt i snart 2 år att få ett syskon till vårt 2½-åriga barn, men det går bara inte att bli gravid igen. Jag har utretts och min äggreserv är dålig. Äggdonation är alternativet säger läkaren. Men jag är osäker på äggdonation, dels för att jag hade havandskapsförgiftning i min förra graviditet och risken för havandeskapsförgiftning är ännu större vid äggdonation, dels för att vi måste hitta klinik utomlands, dels för att jag är osäker på hur relationen mellan vårt biologiska barn och vårt ÄD-barn skulle bli (om ÄD skulle lyckas), dels för att min man är nöjd som det är, dels kanske det är förmätet att vilja ha ytterligare ett barn, osvosv.

    Men jag längtar så oerhört efter ett barn till! Det känns som att det barn vi har är världens bästa och varje stund med vårt barn är en sådan enorm glädje! Jag skulle vilja fördubbla den glädjen! Och jag längtar efter att vara mamma till en till.

    men det verkar inte gå, nu kom mensen igen. Jag tänker att jag när jag blir pensionär kanske kan extraknäcka på småbarnsavdelning på dagis, då får jag iaf vara bland små barn. Och kanske, kanske skulle vi kunna bli fosterföräldrar så småningom, fast då för ett barn som är litet äldre (min man är inte så sugen på det heller, och han kanske har rätt, det är ett helt annat ansvar än ett eget barn).

    Men jag är så ledsen, vad göra man av sin ledsnad, varje månad när mensen kommer?

    Vad gör ni andra som är i liknande situation             

  • Svar på tråden Mens igen, är ÄD ett alternativ?
  • helene 355

    innan vecka 25 är de väl inget att oroa sig för om man inte känner rörelser dagligen tycke jag någon sa när jag var gravid, men sen vecka 17 +3 tror jag att jag kände första rörelserna och gjort varje dag sen dess, så jag ahde nog oroat mig om de hänt mig, ring b, och fråga om du kan få komma in annars och lyssna på hjärtljud annars, så slipper du oroa dig :)

  • Anonym (misströstar)

    Hej Helene 355

    Du har nog svarat på någon annans inlägg än mitt.

    "Misströstar"  

  • helene 355

    de har jag, läste ditt inlägg innan men skrev på en annans inlägg, men datorn är knäpp så den tappar bokstäver och sidor verkar de som, ursäkta! Hoppas de lyckas snart för er, hur ni än gör !

  • Anonym (Linda)

    Kan bara ge dig mina tankar om äggdonation. Jag har varit med om att åka utomlands  och gått igenom hela proceduren.

    För att jag skulle kunna acceptera att mina ägg var slut var jag för min skull tvungen att ändra mitt tankesätt. Jag köpte ägg. Ett ägg är en cell. När cellen växer är det Jag som bygger barnet. När barnet är tillräckligt stor är det mitt blod som rinner i barnets ådror. Det är mitt barn.
    Jag har idag gått halva graviditeten och jag kan inte med ord beskriva glädjen och kärleken till mina små. I själ och hjärta är det mina barn (tvillingar).
    Man bär barnen i livmodern i 9 månader, på samma sätt som du fick ditt första barn kommer det att bli med ditt andra (om ni väljer att gå vidare) du/ni hinner vänja er och längta. Så när 9 månader är till ända kommer du ha lika mycket kärlek till detta barn som du hade till din första.

    Förstår inte hur eran nu 2½ åring ska förstå en ÄD. Än mindre hur att göra skillnad. Väljer ni att berätta för barnen och vara öppna m det så är det något barnen växer upp med och inget konstigt. Det blir bara konstigt om ni visar att det är jobbigt och konstigt.

  • Anonym (ej äd)
    Anonym (Linda) skrev 2013-06-02 14:04:25 följande:
    Kan bara ge dig mina tankar om äggdonation. Jag har varit med om att åka utomlands  och gått igenom hela proceduren.

    För att jag skulle kunna acceptera att mina ägg var slut var jag för min skull tvungen att ändra mitt tankesätt. Jag köpte ägg. Ett ägg är en cell. När cellen växer är det Jag som bygger barnet. När barnet är tillräckligt stor är det mitt blod som rinner i barnets ådror. Det är mitt barn.
    Jag har idag gått halva graviditeten och jag kan inte med ord beskriva glädjen och kärleken till mina små. I själ och hjärta är det mina barn (tvillingar).
    Man bär barnen i livmodern i 9 månader, på samma sätt som du fick ditt första barn kommer det att bli med ditt andra (om ni väljer att gå vidare) du/ni hinner vänja er och längta. Så när 9 månader är till ända kommer du ha lika mycket kärlek till detta barn som du hade till din första.

    Förstår inte hur eran nu 2½ åring ska förstå en ÄD. Än mindre hur att göra skillnad. Väljer ni att berätta för barnen och vara öppna m det så är det något barnen växer upp med och inget konstigt. Det blir bara konstigt om ni visar att det är jobbigt och konstigt.
    ÄD är helt otänkbart för mig. Det ÄR en enorm skillnad - det är ju inte "mitt" barn. Det barnet skulle inte likna sitt syskon alls. Nej, för mig är det viktigt att det är hundraprocent mina + makens gener. Inga andras. Därför skulle jag heller inte adoptera, det är ju någon annans barn.
Svar på tråden Mens igen, är ÄD ett alternativ?