Han dricker varje helg............

Det var som att läsa om sig själv nästan.
Jag har dock inga svar på hur man ska lösa det eftersom jag sitter i samma sits själv. Blir nog tvungen att lämna så småningom eftersom jag inte vill ha ett liv tillsammans med någon som antingen är full eller bakfull hela helgerna. Man kan aldrig göra något tillsammans som en familj på helgerna eftersom maken måste sova hela förmiddagarna.
På kvällarna får jag ta hand om barnen och se till att de kommer i säng. Jag får se till att de får frukost och att de klär på sig innan de går ut.

En del kompisar har minimerat antalet tillfällen de träffar oss för att det är för mycket alkohol med jämnt. Sen tycker andra som inte träffar oss så ofta att "han är ju så rolig när han är full."  Jag tycker inte att det är så jäkla roligt med en vuxen karl som är som en zombie.

Att du står ut TS! Vidrigt beteende av din man.

Trots att min man prompt måste dricka varje gång man är ledig får han inte ligga och sova hela dagen efter. Jag väcker honom nio och sen skiter jag fullständigt i om han är jättetrött. :)

Om han luktar sprit nästa morgon måste han ha druckit MYCKET, kanske smygdricker han ännu mer än det du ser TS?

Snart midsommar och en kompis till han plus min far ska komma. Alla som är glada i att dricka. Enligt min man är ju midsommar den givna helgen man får dricka lite extra. Blir väl nån öl och snaps till sillen vid lunch innan vi går iväg till parken. Sen en öl när man kommer hem o på kvällen ska det grillas. . När jag sa vad jag tyckte sa han att det är lika bra att ringa sin kompis och säga att han inte kan komma. För det skulle bli konstigt stämning om min man skulle hålla igen att kompisen typ förväntade sig att dom skulle dra nån bira ihop. Jag sa att han inte behövde göra det då midsommar skulle bli sura miner nykter och det orkar jag inte heller. .

Jo så så får vi se då. Tjohoo!

Ja det är jobbigt med dessa helger.
För min del kan det i varje fall inte bli värre än förra midsommar. Då var han konstant full i 2 dagar för att sedan sova ruset av sig den 3e. han påbörjde redan vid frukost båda dagarna.
Han kan dessutom om jag säger Nejtack jag vill inte ha komma med pikar som att jag är tråkig.
Måste man verkligen dricka alkohol för att vara kul?

Hoppas din helg blir bättre än du förväntar dig.

Hej Sandra!

Har läst vad du skrivit och även de som har gjort svar i ditt inlägg. Då jag själv har varit den person som din man idag är måste jag med min erfarenhet bestämt hävda att han har ett missbruk. Det handlar inte om vad man dricker, eller när, hur mycket, i vilket sammanhang, om man är stressad, om man är ledsen etc.    

Du måst inte bra, du är orolig, du har börjat ifrågasätta din kärlek på grund av det du beskriver, och då är det ett problem oavsett en massa helt oviktiga detaljer. 

Nu vet jag inte hur era vänner, bekanta, föräldrar eller andra i er omgivning hanterar alkohol. Men efter att jag blev helt nykter för snart två år sedan, uppmärksammade jag att mina vänner aldrig blev märkbart onyktra. De lät familjen, barnen och allt det viktiga gå före. Givetvis finns det tillfällen det händer att det blir lite mer än vanligt, men det spårar inte ur, det gör inte att den andra partnern blir orolig.

Dina misstankar är i allra hösta grad verkliga, då det redan idag gör dig illa. Min fru mådde fruktansvärt dåligt över mitt drickande under en lång tid. Det var först hän hon berättade för sina föräldrar och de ställde mig mot väggen som jag inte längre hade en ursäkt, utan tvingades inse fakta. Jag blev nykter för familjens skull, men är idag en mycket tacksam nykter alkoholist för min egen skull.

Vill också skriva att jag idag är 40 år jag har drivit eget företag i över 11 år. Vi har tre barn och bor i villa. D.v.s. de flesta alkoholister lever bland oss som helt vanliga människor. Det är endast ca 3-4% av alkoholisterna som du ser sitta på parkbänken, de andra finns i vår direkta närhet.  Alkoholism brukar även kallas "förnekelsens sjukdom" för det är en sjukdom som är förknippad med så mycket skam. Det är också därför det oftast måste gå väldigt långt tid innan någon reagerar, och då är det ofta för sent.

Jag har startat en blogg "alkohol - nej tack" . Du är mer än välkommen att ställa dina frågor till mig här, så skall jag utifrån min egen erfarenhet försöka besvara dessa så gott jag kan. 

Hoppas du får en fin midsommar!   

     

        

Jag tror han menade att i och med att frun eller sambon ser det som ett problem så är det ett problem. I det här fallet har alkoholen blivit viktigare än förhållandet. Sen om personen i fråga dricker lite eller mycket är oväsentligt då det upplevs vara ett problem.
Men i min mans fall handlar det inte om en öl på helgen det handlar om kanske 10 öl fredag och lördag varje vecka

Semestern har varit liiiite mindre dricka än tidigare år. Han var nykter i en vecka, semester i 5 veckor varav det togs nån öl varje dag.

Jag är mentalt trött. Han inser nu att han inte kan dricka som han gör. Tidigare har han inte velat tllräckligt mycket (säger han) och eftersom det är jag som velat haft en förängring så har det mest blivit en maktkamp.

Men nu säger han att han SJÄLV vill, och det är ju inte förren då det kan se en förändring, problemet är att det sker succesivt jag orkar inte vänta.

I helgen ska vi på kräftskiva och i min värld skulle han tjäna på att endera vara nykter eller ta typ 2-3 öl. Men som jag vet blir det mer, förmodligen bakis i morgon. Och sen säger han  JAAA meeeen det är ju bara kräftskiva 1 gång om året.

Vad det skulle värma mitt hjärta om han la armen om mig och bara var nykter med mig.

Jag inser mer o mer att det håller inte, jag är så jäääävla sviken efter alla löften att "det ska bli bättre vänta du bara" Alla gånger han druckigt och jag är obekväm, för att inte tala om barnen..

Hur ska jag kunna förlåta? Han säger att han älskar mig men det blir som hans parkar mig samtidigt. Jag försöker att inte gå in i offerrollen men ibland tycker jag så jävla synd om mig själv :(

Hej Sandra
Känner mycket väl igen mig i din berättelse.

Mitt ex söp ofta och respekterade inte alls att jag inte ville, jag kunde inte prata om det alls, då var det slut, och baj baj som han sa kallt.

Vi har tre barn och dom har sätt honom full många många gånger.

Tyvärr är det väldigt många som inte förstår helvetet vi har, trotts att dessa killar "bara" är jävligt törstiga och i gränszonen till alkholister.

För mig blev det nog när vi var på en stor familjetillställning och han söp sig redlös bland alla..och tappade bort tre åringen.
Då kontaktade jag beroendecentrum, har och kommer få massa hjälp där.

Tyvärr kostade det vårat förhållande, då jag varit medberoende i två år och vänt utåin på mig själv för att bli viktigare än ölen ch vinna hans kärlek igen.
Men jag "förlorade" då jag kom till min gräns för vad jag klarar av...jag tar inte mer skit ...och så är det nu över...

Inte för att jag vill att det ska vara över, utan för att jag sa ifrån....det är nått jag kommer få leva med.

Kram till dig och hoppas ni har det bra