Pappan hotar mig

Jag har ett problem som jag inte längre står ut med.
Min f.d (även fadern till min son) ställer till det för mig hela tiden.

Enda sedan vi separerade (för över ett år sedan) så har han slutat att bry sig om sonen. Han vill aldrig träffa honom och skyller på att han aldrig har tid, han följer inte med på läkarbesök, till bvc, utvecklingssamtal etc. Han hör aldrig av sig och frågar hur sonen mår, vill inte veta hur det går för honom på läkarbesök etc. 

Enda sedan jag träffade min sambo, som jag idag lever med och väntar barn med, så har han varit helt omöjlig. Han har aldrig träffat min sambo och totalvägrar fortfarande. Om han haft sonen en dag och ska lämna honom på kvällen så sitter han kvar i bilen och väntar tills jag hunnit hem, ifall jag varit på något ärende. Han vägrar alltså överlämna sonen till min sambo och tycker att det låter vettigt att låta sonen vara rastlös och trött i bilen tills jag hunnit hem. Det stressar såklart upp mig också och får mig att känna mig dålig som inte hinner hem i tid.

Han hotar mig ständigt med att sms jag skickat till honom vid bråk eller tjafs kommer att användas emot mig en vacker dag. Jag har varit så omogen att jag sagt några fula ord, bett honom dra åt helvete och faktiskt uttryckt mig om att jag tycker att han är en gräslig pappa.

Han träffar bara sonen när födelsedagar ska firas, eller när någon i familjen arrangerat något party som hela släkten ska samlas på. Då är det roligt att visa upp sonen och låtsas vara den perfekta fadern. Annars är han totalt ointressant och att övernatta någongång finns tydligen inte på hans karta. Han vill bara ha sonen på dagtid, någon gång ibland, när något roligt inträffar. Sen tycker han att det räcker.

Jag har kontaktat familjerätten ett flertal gånger men pappan har aldrig dykt upp på bokade möten. Han påstår att han bara tänker delta om han får träffa dom ensam, utan mig. Det har vi också försökt ordna med men han går inte att få tag på just då och hör inte själv av sig om en tid som passar honom, trots att dom skickat ut brev till honom om att de vill komma i kontakt med honom. Jag har sagt åt honom att mötet inte handlar om att kasta paj på varandra, utan endast för att få hjälp med en planering som funkar för båda. Han vägrar delta.

Jag har varit väldigt tydlig emot honom om att han gärna får träffa sonen så ofta han vill, men att det inte funkar att höra av sig 10 minuter innan han vill ha honom eller ringa när han står utanför. Om jag inte kan överlämna sonen till honom på minuten då han bestämt sig för att träffa honom någon timme så hotar han mig med att anmäla mig för att hindra honom att träffa sonen. Kvinnan jag pratat med på familjerätten hävdar på att jag har rätt att säga nej, om det inte passar oss just då. Om han är angelägen om att träffa sonen så får han höra av sig i god tid med en planering. Det tycker jag låter bra, för det ger mig också en chans att kunna planera. Men detta har han inte heller gjort.

Hans mamma har ett flertal gånger hört av sig till mig, hotat mig och varit allmänt elak. Hon påstår dessutom att mina svar emot henne kan användas emot mig och att hon skrivit ut alltsammans för att anmäla mig. Dessa hot får jag höra ofta, men har aldrig hört något om en anmälan. Och mina svar till dom under bråk har endast handlat om att jag försvarat mig, sagt ifrån och vid vissa tillfällen låtit bägaren rinna över och betett mig barnsligt. Aldrig emot hans mamma, men mot honom själv. (Som jag nämnde här ovan).

Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Jag kan inte söka till högskola heller, som jag har planer på, för att skolan ligger på en annan ort och det skulle kräva en flytt för mig, sonen, min sambo och den kommande bebisen. Sonens pappa vägrar skriva under adressändringen och har väldigt svårt att samarbeta.
Min uppfattning är att han inte bryr sig om sina skyldigheter när det gäller gemensam vårdnad. Han tycker bara om "makten" som han har, när det gäller papper och alla saker han kan ställa sig emot. Han sätter ständigt käppar i hjulet på mig, trots att det oftast påverkar sonen mer än mig.

När vi separerade tog han alla våra möbler och alla sonens saker (inkl. hans kläder) eftersom det var något som vi hade fått från hans familj. Dom var väldigt noga med att jag och sonen inte skulle få ta med oss något som hade kommit ifrån dom. Dom struntade helt enkelt i att sonen skulle bli utan säng, kläder och leksaker. Jag fick köpa allting nytt och det tog tid innan sonen hade ett komplett rum. Jag prioriterade förstås kläder och alla sådana saker. 

Jag blir så trött på att hela tiden leva fängslad och vara rädd för att hans hot en dag kommer att bli för mycket. Jag har rätt att vara rädd för honom, då han ibland kunde ta till med våld under vårt förhållande. Han är tidigare straffas för misshandel på kvinnor.

Är det någon där ute som har råd om hur jag ska göra nu?
Ska jag ansöka om ensam vårdnad i tingsrätten?
Ska jag ta hans hot på allvar och kan mina fula ord mot honom vid bråk få mig att förlora sonen??