2 år har snart gått..

två år är ingenting! Och du är fortfarande riktigt ung. Ta det lugnt, ha kul, och sex varannan dag under dag 11 till dag 20 i cykeln, för säkerhets skull, om du inte vet säkert när du har äl.

Själva har vi försökt i 8 år - och jag är nu 40 år gammal. 

Hej vet precis hur du känner har gått 2år för mig och sambon också snart som vi har försökt. 
Men när de hade gått ett år gjorde vi en underkökning och de visade sig att jag har PCO därför jag har oregelbunden mens och sambon var de inga fel på tack och lov.
Och inte säkert att jag har egen äl men hoppas på den kommer tillbaka snart.
Men fick ingen hjälp för att jag vägde för mycket bestämde mig då efter år av jojjo bantande att söka hjälp så fick göra en GBP operation och har nu snart gått ner 35kg.
Men har inte blivit gravid en men de kommer nog snart min mens har blivit lite mer regelbunden en innan operationen.
Men vi kämpar på de är jobbigt men jag vet och vill ha en 2014 bebis.
Kram om! 

Jag har haft "lätt" att bli gravid tidigare men av någon anledning så tog det 20 månader för tredje barnet att ta sig. Jag är också överviktig (vilket jag även var när andra barnet blev till) så jag var ganska säker på att det var det som var problemet. Efter 1,5 års försök tog jag tag i maten och motionen och gick ner 6 kg. Inte mkt med tanke på att jag har mkt övervikt men det gjorde nog skillnad för jag blev gravid.

Jag har också problem med "tröstätning" men det gällde att vara hård mot sig själv. Jag provade LCHF som funkade jättebra för mig. Jag var inte hungrig utöver de mål jag åt vilket gjorde att jag inte var sugen på att äta mellan målen. Försök ta tag i din relation till mat och din övervikt. Kanske kan din mens bli mer regelbunden om du går ner. Ta kontakt med vården och se om du kan få hjälp med din fertilitet (och kanske även övervikten om du tycker att det är svårt).

Lycka till TS! Jag håller tummarna för dig.

Vi startade också unga, det är jag väldigt tacksam för. Jag är normalviktig med "lite oregelbunden mens", tror inte att jag nånsin förstått tidigare att det var så viktigt men jag hade ju ingen ägglossning alls trots att jag hade mens nästan varje månad.
Efter nästan 3 år så gjorde vi ivf som misslyckades men hormoner och äggplock måste ha startat igång kroppen för jag blev gravid i väntan på fet. Nu väntar jag nr 2. 

Det skall inte ta 2 år, sök hjälp nu. Tack vare er unga ålder så hinner ni med största sannolikhet få barn, men varför dra ut på det ännu mer. Försök ta tag i vikten då det kan vara det enda som behövs för att få igång kroppen om du har tur. Det kommer gå galant.

Hur många barn har ni lyckats få under dessa 8 år? Om ni inte lyckades genom att vänta ännu längre så är det ju ett konstigt råd att ge andra.

Vi har kämpat med pergotime och gjort ivf

Alla lyckas inte

Men hon är ung än - bara 22, så hon har långt tills hon fyller 41 (efter det får man inte göra ivf i Sverige)

Vad jag vill få fram är att de ska ha kul, inte få panik för att de försökt i 2 år - de har 19 år på sig med försök (och om de inte lyckas på egenhand så med hjälp av mediciner och ivf) 

Jag håller med om att man inte skall få panik i onödan. Fast man vill ju inte vänta i 19år bara för att man kan, 2 års försök tyder ju ändå på att något kan vara lite snett, då kan man rätta till det så fort som möjligt. Men absolut, du har helt rätt i att de borde försöka ha kul, jag vill bara inte att folk skall vänta i onödan, det kan i värsta fall krävas många ivf-försök och då är det dumt att börja för sent om man ändå hade chansen som 22åring.

Hoppas det lyckas för er också. 

Försök att inte deppa ihop, för oss tog det fyra långa år. Bra ni ska börja utredning till hösten nu efter två år. Ni har en födel det att ni är unga:), jag sökte vid 29 års ålder och hade världens ålderspanik vid 33 precis innan jag blev gravid. För många går det bli gravid med hjälp:). Kände precis som dig att man blev ledsen och påmind när "alla" andra fick barn, tror det är vanligt när det är allt man vill själv. Känn inte att du inte duger och det är ditt fel!! Om det visar sig att det ligger något fel/hinder hos någon av er är det ju inget ni kan hjälpa!! För oss låg det hos mannen, har aldrig tänkt att han skulle vara mindre man för det. Försök hitta roliga saker nu under sommaren och ni ska förhoppningsvis få hjälp till hösten!

Som sagt så skrev jag av mig all text mest för att få ut saker och ting ur mig.. Visste inte att det skulle komma såhär många kommentarer...

Men vi pratade igår jag och min sambo, ett långt samtal där tårarna sprutade hos mig och förklarade hur oduglig jag kände mig. Jag sa att jag var ledsen över alla frågor som kommer och när vi är med vänner/släkt som har barn vill jag både vara med barnen och samtidigt inte för det sliter så mycket på mig. Sambon ser det väl kanske inte så, men jag ser hur han lyser upp när han är runt barnen och busar med dem, jag ser ju vilken fantastisk pappa han skulle bli.. Och därigen kommer ångesten som ett brev på posten.. Jag blir ju inte med barn..

Men under samtalet igår så bestämde vi oss för att vi ska berätta för de närmaste att vi försöker och nu försökt ett bra tag för att slippa alla frågor. Sambon sa att han kunde berätta så slapp jag vara med och att jag inte vill ha några ledsna blickar från dem utan att vi ska fortsätta som vanligt. Sen pratade vi vidare om utredning till hösten, vilket för mig känns både skrämmande, pinsamt men behövligt i vårt läge. Så efter semestern kommer vi att ringa vården för att få hjälp, först för att kolla upp mig om jag har cellförändringar eller liknande.

Sambon såg på mig att jag tyckte det skulle vara jobbigt att gå dit och vara själv, så han sa att efter semestern skulle han ringa sin chef, säga att han kommer ta 2 dagar ledigt då vi ska vara på undersökning och sen dagen efter för att hitta på något med mig. Jag tyckte det var väldigt omtänksamt av honom och kände att denna man, det är han som är min klippa i alla situationer. Han kommer hjälpa mig att orka mig igenom detta.

Hej jätte skönt för er att ni pratat igenom de så ni båda vet hur ni båda känner er. 
Och hur ni vill lägga upp allt.
Ett tips är att ni ringer för utredning redan nu till gyn för de är några månaders vänte tid innan man får komma till dom jag och min sambo fick vänta 3månader på att få en tid för utredning.
Och vi gjorde bara ul på mig och sambon lämnade spermaprov.
Vet att de är jobbigt men jag kan säga att när man gjort utredningen så är man lättad efteråt för man et att man kan få hjälp.
Kram om!