Jag ammade med amningsnapp och kompletterade med ersättning. Detta gjorde vi redan Fårö början. D räckte det med ett extramål, och efter ett kort tag i såg jag att det jag läckte från ena bröstet medan barnet sög på andra kunde samlas upp och ges istället för ersättning. När du säger att barnet inte har rätt teknik, hur tror du då? Jag fick ibland trycka litet på mitt barns haka för att få barnet att öppna munnen mer. "Ta bort amningsnapp" skrev någon so. Tips. Jo, skitbraförslag -eller inte... utan den hade iaf jag inte kunnat amma alls... Mina bröstvårtor är inåtvända, och utan amningsnapp fick barnet inget grepp. Efter några minuters amning kunde man vid ena bröstet ta bort amningsnappen, och barnet fick grepp om hen försökte snabbt nog, innan bröstvårtan sjönk in igen...Men det gick aldrig på andra så det kändes mer rimligt att ha amningsnappen helt och hållet... Angående amma från båda brösten så har jag alltid erbjudit båda. Våra matningar tog ofta lång tid, int alls ovanligt att det tog 45 min i snitt. Men å andra sidan stod sig barnet ofta i några timmar då också... Sedan har jag varvat vilket bröst jag börjat med. Slutligen: extramatningen började vi med en gång om dagen, och vi valde på kvällen eftersom vi såg det som en fördel att den matningen kom när pappan var hemma så att han fick mata. Samtidigt kunde jag sova under tiden, och få litet mer sammanhängande sömn mellan matningarna. Typiskt var nog att jag ammade så jag var klar runt 20-tiden, sedan gick jag och la mig och sov tills pappan kom in med barnet för amning vid kanske 01-tiden på natten. Vi försökte att barnet var vaken åtminstone senare delen av denna tiden, så efter amning där på natten så sövdes barnet, och ganska snart så blev det ett etablerat nattsovpass där, som bara blev längre och längre...