Försöker gå ner i vikt - blir motarbetad av sambo

jag tror att din sambo är rädd för att du ska bli en riktig puma och då lämna honom.
jo min man har stöttat mig hela vägen och gör det fortfarande.
nej laktits är såååååå vidrigt! fick nog av det när jag låg i magen ;). men min man gillar det så är det är en utmärkt kompromiss :p.

Ja men precis, jag äter mycket hellre helfeta produkter istället för light-skit med socker, tillsatser och stärkelse i sig.
Margarin tycker jag är och alltid har varit urk, men jag får stå ut med det ibland helt enkelt. Smör är trots den höga fetthalten (som man inte ska skrämmas av) ändå en ren produkt. Har sett bilden förr - äckligt!

Vill gärna att han också äter lite nyttigare och lägger upp grönsaker åt honom på tallriken, men de äter han bara hälften av och påstår att han blir dålig i magen av för mycket.
Jag har skitkass mage just nu, och det han anser som en "dålig" mage ser jag som något bra. Man ska skita minst en gång om dagen och inte varannan (som han tycker är det bästa) haha.

Som du säger så är allt det han köper så mycket dyrare än vad han tror, och näringsmässigt så finns det inte mycket nyttigheter i hans kost.. 

Haha, någon puma vet jag inte om jag kommer bli.. liter mer kattig på sin höjd kanske. ;P
Vad skönt att han fortfarande stöttar dig och inte bara slutar/tröttnar efter ett tag. Skulle nog min göra tror jag.

Min mamma älskar också lakrits, kan det vara så att vi lakritshatare helt enkelt fått för mycket av det "goda" medans vi låg i magen?

haha ja kanske det :p.
jag har gått ned 16cm runt magen (midjan) sen jag träffade min man (ja jag var faktiskt fet), och har gått från fet till het :p
min man stöttar alltid mig i allt jag gör, även om han tycker att mitt intresse för just att måla naglarna kan dra ut lite på tiden ibland, men han stöttar alltid.
precis som jag stöttar honom i allt som han gör, det är ju det ett äktenskap går ut på.

saker som min man har gjort för mig (så att du får lie perspektiv för hur en bra karl är)
tröstar alltid mig när jag är ledsen och han har hjälpt mig att bli av med min posttraumatiska stress. stöttat mig hela vägen genom min npf-utredning. har alltid med sig en banan i väskan om hans fru skulle bli hungrig, samt en vattenflaska och laktostabletter :p. pushcar mig till träning de dagar jag är för lat. har inga godaker hemma utom i frysen och den där lakritsen (ryser!). var med mig på gynetkologundersökning när vi flyttat och jag behövde nya minipiller. har varit med på alla läkarbesök på öppenvårdspsykiatrin, angående min adhd-medicin, ger sin fru fotmassage varje kväll, städar utan arga miner de ggr jag inte orkar, likaså lagar mat osv. blir alltid väldigt glad när jag har städat osv, gett upp sin dröm om att ha något pälsdjur eftersom frun är allergisk, nöjjer sig med Hector sköldpadda. Låter frun skaffa två landsköldpaddor till, frun är tokig i landsköldpaddor. hjälpte frun att bygga en utebur till Hector sköldpadda på tomten, Stöttar frun i hennes studier så pass att jag betalar halva studielånet till honom i hyra och då får allt inkluderat. osv =).

tillägg: När jag sjuk i influensa i 7 dagar så jobbade han hemifrån och pysslade och klappade för brinnande livet. Frun var pissförbannad för varje gång jag ens försökte sova så började jag hosta....hurraaa....6 dygn utan sammanhängande sömn....
Jag var så pass dålig att jag inte ens kunde ta mig till vårdcentralen för att få hostmedicin, men på den 7.e dagen så gjorde jag det och halleluia när jag fick sova en hel natt.

När jag skulle opereras så följde han snällt med till sjukhuset och hjälpte mig hem sen. Han hade dock askul åt att jag var hög på morfinet och drömde och pratade i sömnen....vi måste fånga glassarna...de rymmer...jag tror chokladen är arbetsledare....DE HAR TAGIT MED SIG STRÖSSLET. snacka om att vi asgarvade åt det sen...

Ställ krav. Det kan man faktiskt göra i en relation. Jag har haft den här diskussionen med några andra som försökt gå ner i vikt och jag kan verkligen inte förstå resonemanget som vissa har att partnern ska kunna äta precis vad den vill för det är inte han/hon som behöver gå ner i vikt. "Han/hon ska inte straffas för att jag är tjock." Trams, i en relation stöttar man varandra.

Jag behöver också gå ner i vikt och har med lchf tappat 11,5 kg sen 1 januari. Det hade aldrig gått om inte min sambo stöttat mig fullt ut. Vi har inte godis, läsk, kakor, juice eller andra onyttigheter hemma. Han skulle aldrig äta en stor portion pasta eller pommes framför ögonen på mig. Sådana saker äter han när jag inte är med. Hemma äter han samma mat som mig (lchf-mat är gott och mättande) och det är aldrig något gnäll. Av respekt för mig och för att han vill stötta mig. Precis som jag stöttar och hjälper honom när det gäller saker som är viktiga för honom. 

Äta nyttigt behöver för övrigt inte alls vara dyrt. Planera maten och köp sådant som är bra pris på för stunden. Sen kan man ju ganska snabbt spara in en hel del på att skippa chips, läsk, juice m.m.
  

En annan sak som kommit upp i diskussionen med de andra jag hänvisade till i mitt förra inlägg är att det ibland nästan verkar som att det finns de som inte bara inte stöttar utan faktiskt rentav motarbetar sin partners viktnedgång med vilje. Knappast något de skulle erkänna, men för en del är det tydligen skrämmande att ens partner går ner i vikt. Kanske är det en trygghet i att partnern är lite överviktig, kanske man känner sig anklagad för att själv inte sköta sin kost, kanske man är rädd att man inte själv kommer duga åt flick-/pojkvännen när han eller hon har blivit smal... Min sambo, som stöttar mig, har själv sagt det några gånger att det inte är enbart en positiv känsla att jag får positiva kommentarer från andra män nu när jag fått en betydligt smalare kroppsform.

Tycker som andra att du bör prata med honom om det här. Förklara ordentligt, om han inte fattar efter det så får ni helt enkelt handla var för sig. Tråkigt men sant. Låt inte honom stå i vägen för dig och ditt välbefinnande. :)

Tycker det är respektlöst av honom att göra så. Ok att ni har olika syn på vad som är dyrt, att han vill äta snacks och inte du osv. Men när du tackar nej till en skål glass (vilket kräver viljestyrka bara det) och han ändå serverar så är det rent ut taskigt.

Hemma hos oss äter vi åt LCHF-hållet. Jag kör ganska strikt och är den som oftast handlar. Är det min man som åker till affären så ringer han alltid och frågar mig vad vi behöver och så köper han det jag säger åt honom Till måltiderna tillagar jag ibland tillbehör (typ pasta, ris el potatis) som jag sedan väljer att själv inte ta av. Men ofta äter vi alla samma sak, även vår son har börjat gilla blomkålsmos framför vanligt potatismos tex.

Sen kan ju inte jag tvinga honom avstå från sånt som han kan och vill äta, han är en vuxen människa och jag med. Jag måste ju kunna hantera att det finns hemma. Visst, det är enklare om det inte gör det men vi har ofta nån chipspåse som ligger och skräpar. Sen har jag sån tur att det är sällan han sitter och äter nåt i soffan som jag inte kan eller vill äta (typ smågodis), det händer kanske en gång varannan månad. Utan han är oftast lika nöjd med att smaska på lite grillad halloumi till kvällen om vi tittar på film, det måste inte vara godis eller chips. Nötter, mörk choklad och jordgubbar gillar han också.

Det finns massor av anledningar till att han sabbar för dig, han kanske är rädd att du ska bli jättesmal och snygg och lämna honom? Att du ska lägga mer tid på träning (och mindre tid på honom)? Försök få honom att fatta att du vill göra det här för dig, för att du ska må bra, och det är inget personligt mot honom. Att du inte vill tvinga honom att följa samma kosthållning tex.

Kan det vara så att han tycker om dig, som du är`?

Mitt exsambo tände mer på mig när jag fåttsambohullet på mig.
Då han tyckte om en tjej med något att ta på.
Under det förhållandet var jag ca 10 plus och mådde super ändå.

Något att fråga honom kanske?

Så kan det säkert vara. Men det löser ju inte problemet. Min man gillar också hull och "lite att ta i" men om JAG känner att JAG inte mår bra och vill förändra så är det egentligen strunt samma vad han tycker. Jag tänker inte gå runt och vara tjock för hans skull.