Funderingar kring det här med för lite mjölk

Ibland misstolkar man situationen också. itt första barn ville äta ofta, blev missnöjd en kvart till en halvtimme efter varje måltid och gick upp dåligt i vikt. Intensivamning hjälpte inte - det gjorde det värre ist. Jag fick dessutom mjölkstockningar tätt.

När jag läste på om amning inför barn nummer två kände jag precis igen mig när de beskrev besvär av att ha för mycket mjölk. Nästa barn samma sak igen - men nu behandlade jag det som överskott av mjölk ist för underskott och aningen gick galant.

Jag bad om råd för att öka mjölkmängden och beskrev besvären hos bvc, amningshjälpen, amningsrådgivningen och på detta forum. Ingen kände igen att det kunde bero på annat än för liten mängd mjölk att barnet vill äta tätt och går upp dåligt så jag tror det är många som helt enkelt TROR att de har för lite mjölk.

Jag tror absolut att det är mycket vanligt att man misstolkar situationen. Därför tycker jag att informationen kring bröstmjölk och amning borde vara betydligt bättre, för faktum är att det är extremt stora kunskapsluckor gällande hur detta i själva verket fungerar och kan te sig och informationen är minst sagt knapphändig. Alla sitter ju inte och söker fakta flera timmar om dagen eller läser massor av böcker liksom, men det är ju ungefär vad som krävs för att man ska förstå att man kanske inte alls har brist på mjölk. Mammor tror inte på sin förmåga att amma öht längre, det är den första tanken och det största oron hos de allra flesta, och minsta lilla knorr oavsett hur så tror man att det är för lite mjölk. Men i själva verket är det väldigt ovanligt.

Nappen stör ju absolut amningen, eftersom man de facto inte kan amma fritt om bebisen istället suger på napp mellan amningarna. Då är det föräldern som styr när det ska ammas, inte bebisen.

Men det kan ju också vara misstolkning av bebisens orossignaler, magknip eller utvecklingsfaser tolkas ofta som brist på mjölk tex. För mycket mjölk som ovan skrev är också vanligt att tolkas som motsatsen. Men framförallt tror jag att många inte inser att det är ett normalt amningsmönster och inte alls mjölkbrist om bebisen vill amma ofta ibland, eller blir hungrig oftare än var 3-4 timme, som var enligt de gamla schemanormerna... den uppfattningen om hur amning ska fungera tycks ändå ligga kvar i något slags undermedvetet hos många.

Nej, det är väldigt få kvinnor som har för lite mjölk och som inte kan öka den genom att amma mer och oftare samt se till att barnet har rätt tag. Men samtidigt kan jag förstå att det är vanligt att man börjar ge ersättning av den anledningen. Det måste ju vara jättesvårt att bara luta sig tillbaka och tänka att "äh, det löser sig nog av sig självt om jag fortsätter amma", när ens barn mår dåligt och skriker av hunger och dessutom inte går upp i vikt som det ska. Och även om mamman läst på om amning och vet att 99% av alla mammor kan helamma - hur ska hon veta att hon inte tillhör den där enstaka procenten som inte kan det?

Sen finns det säkert även de som bara säger så. Att säga att man valt bort amningen för att man inte ville är ju i många kretsar inte lika accepterat som att säga att man ville men inte kunde.

Det är ovanligt att ha för lite mjölk. Däremot är informationen om hur amning faktiskt fungerar rätt undermålig från MVC och BVC. 

 

Fenomenet för lite mjölk är ett västerlänskt problem och beror på att mamman ammar för sällan eller att taget inte är optimalt. Fortfarande tror mammor att man ska amma med 4, 3, 2 timmars intervaller och sen klagar på för lite mjölk. Seriöst mammor tror ju att man intensivammar om man ammar varannan timme. Tittar man på urpsungrsbefolkningars amningsmönster så ammar de i snitt kring 70-90 ggr per dygn och där finns det ingen som har för lite mjölk.

Det är nog ytterst få som verkligen har för lite mjölk en mamma som inte på grund av medicinska skäl har för lite mjölk har garanterat inte för lite egentligen utan misstolkar amningen. BVC har ofta dålig kunskap och rekommenderar ersättning typ direkt och där är största boven. Däremot kan jag tänka mig att BVC rekommenderar ersättning av "psykiska" skäl för att lugna mamman också.

Jag hade för lite mjölk, fick hjälp med amning, men det slutade med ersättning för båda mina barn. Det först fungerade det i en månad behjälpligt, då den mesta vakna tiden spenderades vid mina bröst och nästan hela natten... Andra barnet fungerade inte alls. Mjölkproduktionen sjönk efter bara en vecka. Då ammades det verkligen hela tiden och han sov endast kortade perioder. Detta ska inte vara ärftligt, men varken mormor, moster eller mamma har lyckats med amning har jag fått reda på nu...

Jag pratade med min mormor om detta förra gången jag fick barn. Hon var född 1921 på en bondgård. Hon förlorade 2 syskon på att hennes mamma inte hade mjölk trots att man då gav mjölk från andra djur på gården så gott man kunde. 

Så det är nog så enkelt att en del av den barnadödlighet som finns i världen faktiskt beror på att man inte har nog mjölk.  Vi har ju ersättning att ge och därför överlever våra barn. 

Jag o mååånga av mina väninnor har haft för lite mjölk för att kunna föda ett barn. För mig personligen började det redan på BB, vårt barn gick ner kraftigt o efter 4 dagar var man tvungen att göra något. Jag försökte helhjärtat att ta bort ersättningen men det gick inte då barnet då igen vände i vikt o aldrig kom igen, barnet följde helt enkelt inte sin kurva. Samma med andra barnet. De närmsta jag känner som inte haft tillräckligt har upplevt samma sak, efter 2-3v ska barnet ha kommit ifatt i vikt, man ska kunna höra att det dricker o barnet ska vara mätt efter amning. Mina o mina väninnors barn har varit allt annat än nöjda, samt vikten då. PROVAR man då att ge ersättning o barnet blir TOTALT nöjt, go o fin i magen o sover ett långt pass efter en glad vaken stund förstår man ju att man inte har enough, vad ni andra än vill skylla på så hade JAG i alla fall för lite. I en grupp på 20 kvinnor skulle jag säga att 25% inte kunnat amma, vilket för mig är en normalt stor del. Tror även några få ev "skyller" på det då de vill ge ersättning men inte bara kan pga sin egen vilja, lättare då att säga att de inte kan producera mjölk, detta tror jag dock bara är en minoritet då alla jag känner slagit knut på sig själva åtminstone med första barnet för att få det att funka. Var det NÅGOT jag blev dränkt i var det amningsinformation kan jag lova.... snarare så att jag önskat att "stödet" varit lika stort då vi valde flaskan.

Jag kan tänka mig att de flesta kan producera mjölk under rätt omständigheter, men vad jag har förstått så måste psyket också vara med på noterna – spänner man sig hemskt mycket flödar kanske inte mjölken till. Jag hade en komplicerad förlossning och mycket ont de första dagarna, och dessutom så ont i bröstvårtorna att jag grät varje gång jag ammade – så det var kanske inte så konstigt att lillen tappade för mycket i vikt i början även om jag ammade (och grät) dygnet runt. (Och vilken fantastisk känsla när han fick ersättning och för första gången i sitt korta liv verkade nöjd…!) Sen har jag aldrig kunnat ”komma igen”, ammar så mycket jag kan, d.v.s. så ofta han går med på det, men får ge ersättning ca 4 gånger per dag – annars sliter han bara i bröstet och börjar gråta. Det står jag inte ut med ens en dag. Har också försökt pumpa mjölk för att få upp produktionen, men får inte ut en droppe i pumpen… Så problemet för mig är att det helt enkelt är svårt att få upp produktionen till en högre nivå, åtminstone med ett otåligt barn. Om jag ”i princip” skulle kunna producera mera mjölk är egentligen ointressant då det i praktiken är så oerhört svårt.

Sen finns det de som har mycket mjölk men utan näring. Min yngsta fick näringsbrist trots massa amning och massa mjölk. Kvaliten på min mjölk var helt enkelt för dålig. Fick lämna prover på mjölken och blev avrådd att fortsätta för mitt barns skull.