Min 3,5-åring har lagt sig till med en irriterande vana att säga j i stället för r. Är det vanligt? Hon kan alltså säga r, har aldrig sagt tjaktoj eller något sånt tidigare, utan det har kommit nu. Är det okej att rätta, eller ska man bara ignorera? Jag tycker att det låter skitfånigt och kan liksom inte riktigt låta bli att bli irriterad, även om jag försöker att inte visa det.
Varför bli irriterad på en liten som försöker lära sig prata rent? Gå in och berätta hur det bör låta istället
Hon kan prata rent. Hon har pratat rent i över ett år. Det här är nytt. Och hon gör det inte hela tiden.
Så jag undrar mest om det är andra som har varit med om det, om det går över av sig självt eller om det ska tränas med, om det är ett tecken/symptom på något annat som jag ska hålla koll på.
Och jag blir inte irriterad med vilje, förstås. Jag blir inte heller arg.
Kan det kanske vara så att andra på dagis pratar på det viset? Kanske hon vill testa och göra likadant? Har hon nyss fått ett syskon, eller har något annat omvälvande hänt? Ibland kan barn gå tillbaka lite till "bebisstadiet" i sådana situationer.
Jag tror att detta rättar till sig av sig själv och hon kommer återuppta sina R. Dock bara personlig åsikt, inte professionell.
Nej, inga syskon, och inget större som har hänt. Hon flyttades upp på storbarnsavdelningen på förskolan i höstas, och är bland de yngsta där. Visst har hon några kompisar som inte kan säga r, men det är liksom inget nytt. Det har de aldrig kunnat, och hon har känt dem länge. Men det kan förstås vara en härmgrej, bara. Jag avvaktar lite.
Tack!
Jag läspade en period i första klass bara för att en lite äldre tjej som jag verkligen såg upp till gjorde det. Det gick så långt att jag fick gå till skolans talpedagog, men hon avslöjade mig ganska raskt 
Jag kan också tänka mig att hon tar efter något annat barn. Min dotter lärde sig prata nästan rent tidigt, men pratar mycket sämre nu som 3,5-åring eftersom hon tar efter sin storebror som pratar orent.
Vår son gör också så. Han är bara 2,5 år, men pratar jättebra och rent, med stort ordförråd. Men han säger också 'j' istället för 'r'. Och det märkliga är att han inte gjorde det när han började prata. Det kom strax efter förskolestarten vid 2 års ålder. Så jag är också inne på att det är någon slags härmning.
Min dotter gjorde likadant för en tid sedan, hon är 3 år och sex månader. Hon har kunnat säga R sedan ett år tillbaka, men så började hon säga L i stället helt plötsligt. Det började först som lite "trams" tror jag vid några ord och inte hela tiden. men sedan spred det sig till allt fler ord och tillslut sa hon L istället för R hela tiden. Vår första reaktion var om vi verkligen hade hört rätt? Sen insåg vi att -JA hon har verkligen bytt ut R till L. Först blev jag irriterad, sen nonchalerade vi det men hon fortsatte. Då ändrade vi strategi och började rätta henne och säga det heter R. HOn fick även träna på att säga Dö dö drake, som tydligen skulle stimulera "R", enligt någon talpedagog på nätet. Så småningom började vi höra R oftare och nu har hon inga "L" ljud kvar längre. FRån att hon började till att hon slutade igen tog kanske två måander.
Jag skulle tippa på att det är en härmgrej. Min äldsta har en konstaterad uttalsförsening som han börjar få kläm på nu 
. Han har aldrig saknat rullande R, men däremot så hade han inga bakre ljud förrän han var närmare 5 år. Lillebror är 16 månader yngre. Han har aldrig haft några R, men däremot sa han g och k och ng-ljud (= bakre ljud) tidigt. Men ganska snabbt slutade han helt med det. Spelade liksom ingen roll att vi använde det som föräldrar, att alla andra på förskolan använde det etc.....storebror är ju den stora förebilden. Så fort storebror började med de bakre ljuden så kom de som ett brev på posten från lillebror också (han kunde ju sedan länge, men gjorde som storebror ).
Samma här - kunde r men det försvann. Återkom! Så lugn - det löser sig.