fråga någon att donera, hur gjorde ni?

Om det handlar om liv å död spelar det väl ingen roll?!?! Det är bara att fråga fast jag hade gjort det personligen. Lycka till

Har du en person som ska matcha ex förälder? Eller kan vem som helst donera detta organ du behöver?
Om det är en särskild person, ta med denne till sjukhuset och prata igenom det med läkare. Fb känns lite knäppt kanske "hej, vill någon donera?.."
Annons? Tidning elr hemsida?
Får den betalt? Isåfall är fler villiga ju.
Känsligt ämne för vissa, jag hade nog inte tagit det så seriöst om det stod på fb.
Var de akut, ex "inom 5 dagar måstr jag ha en ny ...." så hade jag tagit det mer seriöst på fb, då hade jag kanske ställt upp..

Min mamma kunde donera njure till min pappa. För henne kändes det självklart att kolla ifall hon kunde. Jag, som var 12-13 år då sa också att jag ville bli kollad. Men mamma kunde.

Jag har formulerat mig dåligt  .
Men tack iallafall för era svar. 
Kram  

Jag är inne i ivf-svängen och har också funderat på hur jag ska göra om vi behöver donerade ägg så jag hängde med redan i rubriken. 

Jag vet faktiskt inte, vi har varit öppna om vår IVF men släpper jag det på fb så vet ju alla om det, även de på jobbet tex. Jag skulle nog prata med dom det gäller. Om du inte fixar det kanske du kan skriva ett brev som du ger henne nångång när ni ses, så får du lite hjälp att bryta isen?

Ja det är bra,  att skriva till personen har jag också funderat på :)

Jag skulle inte skriva.
Det här är ju en stor sak, och det ska man ta mellan fyra ögon tycker jag.
Jag vet det är jobbigt, det tyckte vi också, men det enda rätta att göra. 

Att man har ett brev som hjälp betyder väl inte att man skickar iväg det med posten?

Nej men jag tolkar det som att ts vill maila hellre än prata. 

ja,jo det var väl lite så jag hade tänkt.

Jag förstår din synpunkt, 
och visst det är stort,  men jag känner väl lite tvärtom då.
dels att det kan vara lättare för mig att formulera mig.

och  den jag frågar kan läsa och fundera i lugn och ro och
inte kanske känna press vid ett känslofyllt samtal

för att sedan ta kontakt om hon har mer frågor och funderingar   .

Men hur gjorde du NKmamma?  var det någon nära du frågade
bjöd du hem på middag, var ni hos dom på fika,  hur inledde du,
sa du typ "jo ni vet ju att.... "  " eller ni kanske inte vet, men "
"Det är såhär att jag har en fråga att ställa... "
jag känner mig så stel och stolpig   :-/
(när jag skulle berätta för min mamma så lyckades jag inte klämma ur mig det boksavligt talat 15 min innan jag skulle åka hem, för att jag inte visste hur jag skulle ta upp det. ) 

? tacksam om du kanske ville berätta :)
 

Vi frågade först två stycken, en per telefon pga stort avstånd och den andra över spontan fika hos henne. Vi sa bara som det var utan att linda in det och ställde frågan
Resultatet av dessa förfrågningar blev inget svar alls utan vi frågade dom efter nästan två månader.
Tredje berättade jag om vår situation när vi träffades hos gemensamma vänner och hon bestämde sig nästan omgående att hjälpa oss.