Vågar inte söka jobb?

Jag vågar söka jobb, men jag orkar verkligen inte jobba. Är så trött på alla stressiga jobb, och jag har väntat på a-kassa i snart 3 månader från senaste jobbet,. fortfarande inte fått nått..

Du kanske borde söka jobb som personlig assistent? Ingen erfarenhet krävs oftast, och avkopplande, vem som helst hade klarat av det. Dock måste man ju bara nogrann beroende på personen. 
 

Jag fyller 22 nu i maj.
Jag var på arbetsintervju för ett par år sedan och blev erbjuden en plats på ett ålderdomshem men jag vågade inte ta den. Jag har så svårt för att prata med människor, till och med att skriva här är jättejobbigt.

Anonym (ja): Jag jobbar själv inom vården och kan säga att personlig assistent är förmodligen inte ett särskilt passande jobb! Beroende på vem vårdtagaren är så kan det vara väldigt tungt, både fysiskt och psykiskt. Men är det ett jobb man vill ha är det såklart bara att söka, men tro inte att det är ett "slappt" jobb!

TS: Jag kan förstå lite hur du känner dig, jag har tidigare varit deprimerad och orkeslös. Har du någon att prata med? Någon kontakt inom psykiatrin? Det låter som att du behöver jobba på ditt självförtroende, för jag är säker på att du är bättre och duktigare än vad du tror! Ingen har erfarenhet från början, allt handlar om attityden och att man vill lära sig! Är det dock något som ligger och gnager kanske det är bättre att jobba på det först, kanske tillsammans med någon inom psykiatrin? Ett förslag är också att börja med att jobba deltid, om det känns för jobbigt och mycket att jobba heltid.

Kram!

Försök att öva dig...? Välj att söka ett jobb där arbetsuppgifterna gör att man kanske inte hinner prata så mycket med folk under arbetstid, då påverkar det inte jobbet i alla fall. Typ enklare industrijobb? Försök att komma på litet jobb du kanske kan söka, ibland dyker det upp något extra, eller någon säger nej med kort varsel eller så... Jag har nog aldrig varit lika rädd som du, men det är litet skrämmande för alla att söka jobb. Och jag kan dra på t.ex. telefonsamtal till "okända" som jag måste göra i jobbet. Men förr eller senare måste jag ju ta mig i kragen och ta tag i det, och det brukar aldrig vara så hemskt som jag föreställt mig, och jag brukar vara väldigt nöjd med mig själv när det är avklarat, och undra varför jag drog på det...? Förhoppningsvis blir det samma för dig, det är inte alls så farligt som du föreställer dig...

Jag har ingen kontakt med psykiatrin, har tänkt ringa min vårdcentral men dels vågar jag inte prata på telefon och dels är jag inte säker på vilken vårdcentral jag tillhör.

Jag vet att jag borde öva mig på att söka jobb men jag får sån ångest varje gång jag ska skicka in ett cv. Och som sagt vågar jag inte prata i telefon.

Jag känner igen mig mycket i hur du har det, så kände jag också i flera år som ung (18-25 år). Jag fick hjälp att få jobb som städpersonal hos kommunen och kunde sedan läsa vidare. 
Försök att ta kontakt med vårdcentralen gällande din oro/ångest, du behöver och förtjänar hjälp. Det är inte så ovanligt som du kanske tror och de är vana att hjälpa folk med liknande problematik.

Lycka till!

Autism eller "bara" social fobi? Ursäkta mig men jag känner igen lite från mig själv nämligen. Gissar också att du bor hemma, be då din familj hjälpa dig ang kontakt med vården.

kanske står på 1177 vilken vårdcentral du tillhör om du loggar in där. Låter som du behöver professionell hjälp framåt. Vidare tror jag i kontakt med arbetsförmedlingen kan vara en idé att få nån slags arbetsträning/praktik. Det ställer inte samma sorts krav som ett vanligt jobb men du lär dig ett arbete och kommer ut i samhället och får erfarenhet. Ofta kan man ju också bli kvar på den arbetsplatsen, om inte annat får du erfarenhet och referenser. Tror secondhand butiker och hunddagis brukar ta emot praktikanter och liknande om det skulle vara nåt. Har du gått på gymnasiet Ts? Iså fall vad läste du då? Finns det något som intresserar dig som du skulle vilja syssla med?