Hör inte hit, men hjälp mig ni kvinnor.
Hej alla tjejer/kvinnor.
För att göra en extremt lång historia kort så drar jag allting lite snabbt. Har en rejäl klump i magen när jag skriver detta.
Har två döttrar med 11 månader mellan sig cirkus.
Försökte med dotter 2 väldigt fort efter första förlossningen som ägde rum den 12e Februari.
Plussade 1-2 veckor den 10:e Maj 2012. Beräknad förlossningsdatum den 24e Januari 2013.
Blev våldtagen den 28.e April 2012. Gick extremt snabbt va mer in och ut (5-6 juck) kanske om ens det.Fann ingen sperma eller något, va torrt som öknen både efter våldtäkten och innan jag klev in i duschen när jag väl nått hemmet.
Så vi uteslöt v-mannen som potentiell fader med tanke på min och sambons ivriga dagliga försök. Enligt UL bör jag har blivit befruktad den 4:e Maj ca.. Skitsamma. DNA-test har gjorts och dom matcha inte till hundra procent.. Fattades några markörer....
Vad jag vill fråga er eller be er om är mer...
KAN man komma över nått sånt här? Jag har fått ett barn-men hon är resultatet av något väldigt vidrigt och hemskt. Samtidigt vet jag att det är många ute i världen som SLITER och önskar inget mer än ett litet barn.
Ska jag försöka se henne som en "donation"??! kan man göra det?
Jag har så väldigt väldigt svårt att släppa just DNA-Biten ..Kroppens byggstenar så att säga.. Just det där med att hälften kommer från mamman och hälften från pappan...
Konstigt nog är barnet likt min sambo utseendemässigt så på den fronten kan jag vara glad(ibland undrar jag om dna-testet verkligen funkar?!)
Gör så fruktansvärt ONT i mig.. Kan man släppa detta och försöka se det ur en annan vinkel??
Har ni några tips?
Kan jag själv inte börja tänka eller ändra på mitt synsätt på detta så ser jag ingen annan lösning än adoption för hennes del. Gråter från dag till natt,tom när jag sover...
Hjälp mig är ni snälla.. ALLA mammor/blivande mammor eller ni som kämpar med att bli mammor kanske kan förstå min sorg på något sätt..
Jag tänker mycket på er som inte kan eller försöker och försökt länge med att få barn och gråter och sörjer även för eran del...jag har ett barn men kan inte glädjas :(