Får Pappan tvinga barnet till samtal hos familjerätten utan mitt medgivande?

Låter mer som att pojken behöver få tala med någon själv, skolkuratorn kanske, då denne är på barnet sida och tar tillvara barnets intresse. SEN kan detta tas upp i familjerätten eller att pappan/styvmamman kommer till skolan och är med när barnet tillsammans med kuratorn talar med barnet.

Det låter elakt att utsätta barnet för detta, som säkert känns som ett förhör för honom. De vuxna är ju i överläge gentemot barnet.  

Sonen kan inte bli tvingad att närvara på ett möte utan dig om han inte vill, eftersom du med är vårdnadshavare. 

Du kan ringa till familjerätten och fråga, berätta att sonen är orolig och att han själv har sagt att han inte kan berätta allt då han tror att hans pappa kommer hata honom. Försök förmedla din oro, samtidigt som du poängterar att du verkligen vill att det ska fungera i pappans familj. 

Han har på eget initiativ pratat med kuratorn och då berättat om situationen, att han alltid får ringa pappan när han är här men att pappan inte låter honom ringa till mig och "skvallra" om hur orättvist behandlad jan blir. Kuratorn sa då att, det låter inte alls bra, du får ta och lösa det med din pappa! Men hallå, kan kanske inte kuratorn ta upp detta med pappan då? Det är väl inte barnets ansvar.

Tänkte inte på det med tystnadsplikt:-/ Känns som att jag har nått ett dödläge i kommunikationen mellan mig och pappan, han vill inte prata med mig och jag kan inte tvinga honom. Han bor varannan vecka.

Usch, jag tycker så synd om din son. Det han går igenom var en liten del av min barndom, och även de små sakerna, tex att han inte får vara hos en kompis för att lillasyster blir ensam, det tar hårt. Man känner sig som en lekkamrat, inte som ett barn. Jag tror att det är viktigt att du eller någon annan vuxen tar upp att det inte handlar mest om att det är "fel" att behandla ett barn så som dom gör, utan att mer fokusera på att de faktiskt SÅRAR eran son. Ett barn ska känna sig älskat. Om det då betyder att de får ändra sina tankar mot sin dotter, då får de göra det. Jag brukar inte sätta mig in i andras liv, men de får tänka om när det gäller småsaker. Eran son är en egen person, han ska inte behöva anpassa sig efter dottern, konstant. Dessutom ska han få ringa dig, enligt mig. Även det har jag gått igenom, och det är fruktansvärt. Som sagt, även småsaker kan vara oerhört tunga. Speciellt när man är yngre. Om pappan vill ha en normal relation med sin son när han blir äldre får han ta och ändra på saker och ting.

Sonen har sagt att han hellre bara skulle vara hos Psppan vh pga att han misstrivs så med styvmamman. Men grejen är att jag har flyttat från staden, bor 30 min bilresa (enkel väg) från skolan, pappan bor granne med skolan. Så enligt fr blir det väl isåfall pappan som får boendet eftersom han bor närmre skolan? Sonen har dock motvilligt lagt fram förslaget själv att byta skola till den där jag bor om det skulle få pappan att tänka till, men det hoppas jag vi slipper (går han i skola hos mig kan inte pappan ha mer än vh då varken han eller flickvännen har körkort)