Min mamma är alkoholist, vad kan jag göra. Hjälp!

Det finns "anhöriga till alkolister" som man kan få kontakt med via kommunen.
Den kontakten har jag aldrig tagit, jag har förträngt, pratat med min man, pappa, på internet samt sen snart 1 år så tog jag beslutet att säga upp kontakten med min mamma pga henne alkohol och tablett konsumtion. Men hon har varit alkolist i ungefär 18 år.

OK, det kan ju vara en möjlighet kanske.

Det känns bara som allt har ställts på ända nu med detta. Och ¨på sätt och vis är jag så arg på min mamma som har förstört allt så här, och så vill hon inte ha hjälp heller. Och min stackars pappa orkar inte med det riktigt heller, han är varken ung eller frisk så...

Tyvärr anser ju alkolister att de inte har något problem, de gör inte fel, de kan sluta själva när de vill mm. Jag har hört allt

Min mamma har varit alkoholist i typ halva mitt liv varit alkoholist (är 25) och min pappa likaså. Min pappa slutade dricka relativt nyligen enbart pga att han blev tagen för rattfylleri. Jag tjatade på mamma i flera år att sluta dricka, men dom måste verkligen förstå problemet själva innan dom kan göra något. Visst kan dom göra ett halvhjärtat försök för barnen/mannen/sambons skull, men i slutändan måste dom verkligen vilja själva för att kunna ta sig ur det..

Jo jag vet att hon måste vilja sluta själv. Mitt problem är egentligen var jag själv kan få hjälp och stöd. Jag känner mig helt under isen, inget är roligt längre och det känns som om livet aldrig kommer att bli roligt igen.

Finns ett ställe här som heter Nudax som har anhörigträffar.. Hur gammal är du? Finns ju även träffar för barn/ungdomar som har föräldrar som är alkoholister.

Börjar med att gå in på sidan nedan:

http://www.al-anon.se/

Ring din vårdcentral och säg som det är så kan de remittera dig till någon att prata med.
 

En väldigt hemsk sak man kan göra, men när man känner så som du gör, så ser jag bara en utväg. Det kanske inte är den ÄNDA utvägen, men. Det är att blanda in sociala i detta. Och förklara att man bara vill sin mammas väl, jag kan TYVÄRR inte säga att jag hade gjort detta. Jag har själv växt upp med detta, och jag glömmer det aldrig. Den kärleken svalde hon lika fort som hon svalde alkoholen. Och alla dessa spydigheter och örfilar man fått, så hade jag inte rört ett finger åt detta. Men vi alla har fått en olika behandling och har en massa olika relationer till sin mor o far. Eller som det var en som sa innan att, det finns stöd i kommunen där du bor som kan ta tag i detta. För jag har hört att blir hon självmordsbenägen och våldsam av detta, så blir eller KAN socialen själva ingripa om dem får in sådana anmälningar!

Lycka till!! 

Tyvärr gör soc inte mycket.. det är svårt att få dom att göra en LVM eller vad det nu heter på en vuxen..
Jag har ringt soc eller vart det nu va på kommunen ett antal gånger och gjort orosanmälan mm ang min mor tex.. Händer nada.. man får nog vänta tills en mamma/pappa ligger där på golvet medvetslös av alkohol eller liknande innan soc ingriper =(

Det enda jag kan svara på i den här tråden är: Ni kan inte göra någonting för din mamma. 

Ni kan så klart tvinga in henne på behandlingshem, i terapi osv. Men hon kommer inte ta sig framåt i livet före hon har "supit klart". Och det är bara att acceptera det ödet. Har ni tur så slutar hon innan hon super ihjäl sig.

Man kan inte tvinga ifrån ett beroende i en människa. Det kommer fortsätta leva så länge de inte är redo att ge upp det, när de själva förstår varför de dragit på sig ett beroende och vad det innebär.

Det är ju inte beroendet man ska kriga mot i första hand, anledningen till att beroendet uppstod kommer fortfarande finnas kvar. Och så länge det gör det kommer hon fortsätta vara en missbrukare, även om hon lyckas sluta dricka. Hon kommer vara i ett eller flera beroenden fram tills dess att hon har raderat anledningen till att ha ett ur sitt liv.  

Min mamma är också alkoholist och jag vill inget hellre än att hon ska sluta!
För ett antal månader sen så fick hon välja: mig & barnen eller alkoholen, hon valde alkoholen.

Hon blir värre och värre och jag bara hoppas att hon ska förstå att hon har problem!

Min mamma gjorde samma sak. Och i slutet tyckte man att det var så pass illa att det verkligen borde ta slut. Man trodde att det skulle göra det. Men nejdå, hon fick barnen LVU-placerade, hon började med amfetamin istället som var mycket billigare, hon åkte in i fängelse två gånger i två år, kom ut och fortsatte. 

Sist någonting hände när man tänkte: Jo, men det här måste vara ett sånt här tillfälle som hon inser!, så hamnade hon på intensiven med en 2 dm propp i armen och staffylokocker (stavas???), döende.
Men nog stack hon därifrån för att få sig ett rus.
Glömde medicinerna lite här och var.

Så man har i stort sett gett upp nu.  

Uppvuxen med en mamma som är alkoholist. Hennes botten var när soc kom och hämtade henne i princip. MEN detta var när vi barn bodde hemma, har man inga hemmaboende barn som kommer myndigheterna inte att ingripa. En måste få supa färdigt först. En del klarar sig, och en somliga super ihjäl sig, så ser det ut. Min mamma har nu varit nykter i 16 år så visst kan man om man vill. 

Som anhörig måste man tänka på sig själv och sitt eget välmående, en kan aldrig få en annan  människa att sluta missbruka. Det är lönlöst. Markera vad du tycker och tänker när vederbörande är nykter. Sen är det upp till den som missbrukar att lösa sin livssituation. Självklart kan man hjälpa till när personen har fattat beslutet..

Min svärmor är alkoholist, hon får numera inte träffa sina barnbarn: hon valde spriten framför dom.

Sök hjälp för din egen skull nu. 

Fy va hemskt

Min mamma har supit så länge jag kan minnas men hon har ändå kunnat vara mamma till oss barn, jobbat, skött hemmet, bakat, lagat mat och grejat. Men nu de senaste månaderna så har det eskalerat väldigt mycket.

Många tycker jag gör fel som tar avstånd. Gör jag det tycker ni? 

Nu vet jag inte hur gammal du är men organisationen TryggaBarnen har träffar och stödgrupper för anhöriga mellan 14-16 år, 17-19 år och 20-25 år (olika grupper). Ta kontakt med dem så du får någon att prata med, du är inte ensam!

www.tryggabarnen.org/

Vi kan aldrig döma andra människors liv, eftersom varje

person känner bara sin egen smärta och försakelse. Det

är en sak att känna att du är på rätt väg, men det är en

annan att tro att din är den enda vägen. ”

Paulo Coelho

 

Idag dog min mamma.

Hon var 77 år och hennes hjärta orkade inte längre. Hon började dricka någon gång runt 30, kanske lite tidigare och har nu till slut somnat in. Mamma var dement, skadad i hjärnan av all alkohol och hade förmaksflimmer sedan en tid tillbaka.

För 15 år sedan bad jag henne att söka hjälp för sitt beroende och om hon inte gjorde det så orkade jag inte träffa henne mer. Jag ville inte träffa henne längre eftersom alkoholen gjorde henne elak och grinig, dessutom drack hon när hon var med sina barnbarn som då var 1 1/2 och ett halvår. Hon valde alkoholen.

Har inte sett henne sedan dess, 15 år har gått och det var jättejobbigt att se henne ikväll och att komma till sjukhuset och ta farväl precis efter att hon hade somnat in men jag är ändå glad för att jag valde att komma dit. Men vilken chock det var att komma in och se hur hon såg ut. Hon hade tappat vikt och hår, men såg samtidigt så rofull, nu behövde hon inte kämpa längre.

Och vem är jag att döma? Hon ville aldrig ha hjälp och verkar ha varit nöjd i sin värld med alkohol, TV och korsord. Mitt ena syskon sa att hon nog trots allt tyckte att hennes värld var helt ok, kanske inte jättelycklig men i alla fall ok. Och hon trodde aldrig att alkoholen gjorde henne någon skada.

Så undrar om inte sorgen är lika stor hos oss bägge, hos min mamma för att jag inte längre vill träffa henne, och jag för att hon valde att fortsätta dricka och som jag anser det förstöra sitt liv. Men mellan oss två är det nog bara jag som tyckte att hon förstörde sitt liv, hon tyckte nog inte det själv.

Men åh vad svårt att förstå! Men jag valde att leva mitt liv och är nog trots allt glad att gjort det valet.

Lycka till ni andra och hoppas att någon av er i alla fall får en nykter mamma till slut.

M