När tycker du det är rimligt att ett barn ska kunna gå upp själv på morgonen 1-2 timmar fast föräldrarna sover?

Ingen får slumra på förskolor i denna kommun i alla fall

Slöar? Det kan likaväl vara så att alla barnen skulle varit vakna och då skulle man varit med dom ändå.

Slöar ja.
Ja? Men du tror inte det finns andra saker som man måste passa på att göra medan barnen sover?

Beror väl på barnet och den som sover.

Mina barn har varit väldigt lugna av sig och klarat av att gå upp och starta tv/dvd eller lekt själva på sina rum utan problem och att hitta på bus.
Jag är väldigt lättväckt så skulle det hända något så hör jag det och vaknar direkt. Nästan innan det skulle hända till och med...
Har dock aldrig hänt något under de mornar som jag legat och halvsovit i sängen och barnen varit uppe själva.

Har nog legat och slöat/halvsovit sedan äldsta var 2-3 år.

Det måste väl ändå bero på barnet.

6-7 år.

Självklart beror det på barnet, o barn klarar av att vara själva på det sättet när de är små. Men jag tycker det är slött att inte gå upp med barnet.

Vet inte vad sömnbrist är?
Jodå det vet jag.
Sonen hade kolik tills han nästan var 7 månader o jag var/är ensamstående med en pappa som finns när han vill.
Jag har aldrig haft någon familj eller släkt som kunnat/velat avlasta mig.
Jag kunde dessutom inte amma utan fick pumpa o sen övergå till ersättning.O de var innan man kunde köpa ersättningen färdig. Men jag klarade de.

Sonen vaknar alltid straxt efter kl 6 när han än går o lägger sig o vad är problemet liksom?
Självständigheten ska inte vara en ursäkt för att leva tonårsliv. 

jag har fått sjukskrivning pga. sömnbrist, min son är 2.5år och sover fortfarande inte bra på nätterna pga. sina allergier. Tänk er 2.5år med kolik, har inte heller någon som kan avlasta så det pratas om kontaktfamilj. Pappan är frånvarande har inte kunnat köra färdig ersättning heller pga. allergierna eller färdigvälling.

Problemet är att förstå att andras verklighet inte är som den man själv har. Får jag ligga kvar i sängen 1-2 timmar medans sonen ligger och gosar i soffan och tittar på film och äter välling så är chansen mycket större att det är en gladare mamma som orkar än en som blir arg och sur fort pga. sömnbrist.

Inatt har han vaknat 10 gånger och varit ledsen, jag har sovit 3 timmar nu på dagen när han är på förskolan och jag är helt slut. Utan att få vila skulle jag inte orkat mycket nu resten av dagen.

Ja men det är jäkligt lätt att dömma andra när man har barn som sover länge på morgonen eller åtminstone hela nätter. Vår dotter har haft astma och krupp samt alltid vaknat vid 04-05 hade jag inte kunnat ligga och slumra hade jag dött av trötthet. Går inte direkt att jämföra med lite kolik under spädbarnstiden... Det hade min dotter också.... Folk är dessutom rädda att inte vara oumbärliga för sina barn, man låter de inte utvecklas och få prova egna saker nej för då kan man ramla och slå sig... Skrämmande.

Det är fortfarande stor skillnad på att slumra o att sova

Men alltså jag måste verkligen fråga, vad är det egenligen du menar med "sova"? Tror du att folk sover som klubbade sälar halva dagen och låter barnen klara sig bäst fan de vill själva??? Man ligger ju med ett halvt öra och man hör ju direkt om något händer, dessutom är mina barn förmögna att uttrycka sig i tal vilket gör det väldigt simpelt för dem att säga till mig om de vill något, man vaknar ju för minsta lilla! Så när jag menar slumrar så menar jag att ja, jag sover. Men jag sover fullt medveten om att barnen är vakna och tex tittar på tv eller leker i rummet intill.

Och sen måste jag hålla med ovanstående. Har man hemska nätter så är det en välsignelse att kunna ligga kvar någon timme extra eller två när barnen ska upp och leka trots att man undrar hur i hela friden de orkar upp ur sängen när de legat och bökat hela natten. Själv har man knappt fått någon sömn alls, medan barnen tycks helt obesvärade av allt. Bevisligen blir inte barn lika påverkade av störda nätter som en vuxen blir.

Jag tycker det behövs lite balans i diskussionen och förståelse från båda sidor. Jag ser inga som helst problem med att de som vill går upp med sina barn gör det oavsett tid, de blir naturligtvis inte osjälvständiga bara för det. Jag ser inte heller några problem med att man som förälder ligger kvar en stund till om barnen är stora nog att leka själva en stund och är förmögna att kommunicera eller ta kontakt med föräldern vid behov. Det förutsätter givetvis att man inte ligger som en klubbad säl på sömnmedicin, dvs är helt okontaktbar när man sover. Man måste se att olika familjer ser olika ut och vissa behöver den där extra sovtiden, en del kanske bara ibland (som jag) och en del kanske varje morgon.

I nått inlägg så stod det sover hårt

väldigt bra skrivet!

Bästa svaret hittills.

Kan bara hålla med! Alla är olika och det är ju väldigt bra! Själv vaknar jag ju av att barnen smyger in och tittar på mig mitt i natten så att inte vakna är ju ingen risk för mig. Men här är det också såklart olika.

Precis, exet/pappan sov stenhårt så han fick aldrig ligga i sängen eller soffan när barnet var uppe. För somnade han då gick han inte att väcka, så det vågade vi inte. Flera gånger har jag testat när pappan sovit i soffan och sonen vaknat och skrikit men pappan har inte märkt något alls.

Jag däremot vaknar direkt av minsta lilla ljud, vi sover inte i samma rum nu längre men jag vaknar ändå av att han ligger och gnyr. Nu är han så "stor" så han vet att han kan ropa och det gör han när han vill något och han hämtar mig om han vill. Är samma på nätterna när han ibland har vaknat pga. allergierna och då kan det ta 2-3 timmar innan medicinerna ger effekt och han somnar. Han är lugn och ligger i soffan och myser och tittar på mamma mu men är jag i rummet så speedar han upp och börjar busa. Så då ligger jag och halvsover och kollar till honom då och då. Dvdn är bland det enda som ger honom lugn.

Hade jag haft ett annat barn kanske det hade varit annorlunda.

Men hur gamla barn har du? Ersättning har ju funnits att köpa sedan 1948.

Min 2.5 åring är sjövild men ändå inte på allt och hon får gå upp själv i ca 30 minuter om hon vill. Nu vill hon för det mesta istället stå och peta mig i ögonen och se om jag är vaken så jag eller hennes pappa brukar gå upp med henne.  Jag är alltid uppe före mina större barn men de är 19 och 20 år och klarar sig utmärkt själva :). När de var små började de vara uppe lite själva när de var i 3-4 års åldern. De sov oftast till kl 8 så det var inga längre stunder det handlade om och de roade varandra mycket bra. 
 

Hmm exet hade en femåring som lite lätt lärde sig att gå upp, hälla upp yoghurt och flingor och sätta sig i soffan, men då var allt förberett med att tallrik och allt stod framme redan på kvällen innan och yoghurten på lagom hylla i kylen. Detta var på hennes önskan då hon gillade att få rå sig själv på morgonen och se på tecknat. Dock var detta i en liten tvåa med öppna dörrar mellan alla rum så vi hörde ju om hon behövde oss!

Nu har jag två bonusar på 7(snart 8) och 5. De går upp ibland själva, fixar med frukost (lite nervös blev jag när jag förstod att de gav sig på brödrosten en helg så de har de fått strängt förbud till nu!!!) och ser på barntv eller leker. Andra mornar kommer de och kryper ner och vill gosa, eller busa.... Ytterligare andra mornar kommer de och ber mig eller deras pappa om frukost (ibland honom ibland mig De är smarta och brukar inte be samma person två dagar i rad ) dock brukar de kanske sköta sig själva en morgon och sedan be oss en morgon. Jag kunde vara lite nervös i början men när jag insåg att de faktiskt klarar det så har jag lärt mig att slappna av på morgonen. De väcker oss om de vill annars gör de allt själva Saken är den att vi nu bor i villa och de vaknar allt från 5 till 8 på morgonen så är liksom svårt för oss att märka om de är vakna, men vi försöker vakna till när vi hör dem så att åtminstone en av oss är med dem!

Hon kanske menar färdigblandad. Men den är ju så dyr att ingen lär ge det regelbundet (bekvämt på utflykter dock)

Röstade 4-5 år eftersom två timmar är ganska lång tid för ett yngre barn att roa sig på egrn hand. Syrran och jag (runt 4 och 6 år) vaknade jämt tdigt på helgmorgnarna, gick upp och blandade Oboy med mycket pulver och lite mjölk i och tittade på barnprogram på tv

medan våra föräldrar sov. Förstår nu hur tacksamma de måste ha varit över det!