Sonen vill inte åka till mamma

Struntar i den här tråden nu. Vad man än skriver vrids till något negativt om mig, även om jag INTE förväntade mig att bli hyllad som värsta superpappan eller så. Men så här illa trodde jag inte att det var.

Tydligen är det svårt att fatta att jag bara vill min sons bästa och komma på en bra lösning till detta. Har aldrig nekat mamman umgänge och kommer aldrig göra det. Jag har till och med förut stått för alla resor, trots att jag egentligen inte haft råd i längden. Men under snart 10 år har jag aldrig fått annat än skit tillbaka från både henne och den hon då lever med. Jag har alltid haft soc och andra instanser bakom mig ska jag tillägga. Jag har aldrig fått någon anmälan mot mig, förutom en som hon själv gjorde mot mig efter att hon fått två mot sig från två olika ställen samtidigt. Totalt har hon fått 11 mot sig och får inte ens ha några barn boende hos sig. Det har gått så långt för några år sen att Soc då har uppmanat mig att hålla honom hemma, annars skulle de tillämpat tvångsomhändertagning. Ändå ser hon inte annat än att det är andras fel, inte hennes.
Familjerätten ansåg till och med i sin vårdnadsutredning förra våren att det inte var lämpligt att barn var där på umgänge mer än en vecka i taget. På sommaren säger dock domen att han ska vara där vid två två-veckorsperioder, vilket jag denna sommar går med på att slå ihop till fyra veckor i ett svep eftersom de ska få tillökning under sommaren.


Skriv vad fasen ni vill nu om detta, jag kanske läser men tänker inte svara mer. Orkar inte med massa skitsnack från folk som tydligen bara är ute efter att leta fel.

TS, jag kan garantera dig att du hade fått annorlunda svar om du var mamman.

Jag har läst trådar som denna, fast det var mamman då som skrivit, att barnet inte vill åka till pappa. Då skriver alla att barnet ska skyddas och inte släppas iväg till pappa.

Så är det tyvärr.  

Välkommen till familjeliv Tony. Här finns en massa patetiska kvinnor som känner sig kränkta i tid och otid. De känner sig mindervärdiga och förvränger allt man skriver. De flesta av dem kan heller inte läsa vilket leder till att de hela tiden går runt i cirklar i sina s.k. argumentationer. De fortsätter att bestämt hävda saker som man genom saklig argumentation redan eliminerat. Det blir ganska tröttsamt i längden och man tappar hoppet om mänskilgheten. Står verkligen så många människor så lågt? Det är väl som det är i vanliga livet.. Det är iallafall de människorna som hörs och syns mest.

Det finns dock ett fåtal vettiga människor här på FL, jag tror att ni vet vilka ni är! 

(Står på din sida)

Men det har ju bara blivit fem sidor än så länge så det är ju inte så farligt. Värre om det varit 400 sidor på repeat

Hej Tony,

Tänker skriva för kanske du läster ibland som du skrev.... jag hoppas det ivarje fall!

Som jag uppfattar det du skriver är att du som förälder har gjort ditt yttersta för att din son ska ha ett fungerande umgänge med sin mamma MEN att det är din son som nu blir lidande, inte vill och mår dåligt när han varit där.

Du som förälder har ett enda huvudansvar - att skydda ditt barn. Även om det handlar om att skydda barnet mot den biologiska mamman. Det finns en anledning varför du har fått vårdnaden, pappan till ett av de andra barnen och att två barn är fosterhemsplacerade. Det ska vi inte glömma bort.

Jag tycker att du ska göra så här - steg för steg...
1. prata med sonens lärare och få klar och gärna skriftlig information om hur han är i skolan när  han ska till sin mamma och när han kommer därifrån. Hur dom uppfattar hans signaler om förhålladet med mamman.

2. ta kontakt med BUP eller sonens kurator. Ställ frågan rakt ut - är det lämpligt för X att han träffar sin mamma? Hur ser ni på hans utveckling? Ser ni något negativt i hans beteende mönster.

3. kontakta din advokat. Meddela att du inte tänker lämna sonen vid nästa umgängestillfälle på grund av hur sonen mår och sonens uttalanden. Fråga honom vad som händer.

4. kontakta soc och gör en orosanmälan. Var konkret. Din son mår oerhört dåligt direkt innan/under/direkt efter vistelsen hos mamman. Han mår så pass dåligt efter att han inte vill till skolan.
Meddela att vid nästa umgängestillfälle kommer du inte att överlämna sonen.

Sen... Det kan finnas en liten liten ljusglimt.... Kanske ändrar hon sig när nästa barn föds. Kanske blir hon en bättre mamma även till din son eller så kanske hon förlorar intresset i att träffa honom. Hon kanske säger saker som... "Jag orkar inte att X kommer nu, det får du förstå jag har ju en nyfödd". Säg då bara "OK inga problem"   Och ännu bättre är om hon skriver det på mess...
Även om det kanske skulle orsaka problem för dig om hon helt plötsligt ändrar sig så hoppas jag att du, så som jag uppfattat dig, släpper dina planer för din sons skull.

Kram och lycka till!

Hej!
Tycker du är en grym pappa som så uppenbart står på sonens sida.. Har själv en sjuåring som inte vill till pappa, mitt "problem" är att hans pappa inte direkt har gjort nåt fel, bara att han inte är psykiskt tillgänglig för sonen. Sonen gråter varje söndag han ska till pappa, han äter inte, han mår skit rent ut sagt. Jag pratar alltid gott om pappa och senast sa sonen: mamma, varför säger du att det ska bli roligt för mig när du vet att jag inte vill och att jag ändå kommer att gråta varenda dag?". Kul att lämna då!
Kan inte råda dig TS, önskar jag hade nåt bra svar. Min enda önskan är att det i långa loppet kommer att löna sig att kämpa på, både för dig/mig och din/min son!