Lägga sina egna känslor åt sidan...

Har ni inte någon annan vän som kan vara det huvudsakliga stödet till henne? Vet hon om att ni försökt så länge? Om hon har annat stöd att få kanske du kan berätta sanningen för henne, om hur jobbigt detta är för dig under omständigheterna?

Fast om ni är så bra vänner, är det inte bra om ni pratar med varandra om hur ni känner. Självklart svårt och sätta sig in i hennes situation, som hon kan ha till dig men jag tror det blir värre om du håller allt för dig själv och du sedan ska finnas med som stöd. Visst man kan tycka det är orättvist osv, sådana tankar kan man låta bli och säga för att inte såra men jag hoppas du förstår hur jag menar.
Antar ni har gått på en utredning då du får pergotime? Har ni pratat och tänkt tanken på ivf om det skulle vara en möjlighet för er? Då kanske ni skulle ställa er i kö.

Det kanske kan hjälpa att titta närmare på den där känslan av att det inte är rättvist?

Rent intellektuellt vet man ju att det inte finns något samband mellan att en person blir oönskat gravid, och att en annan inte lyckas bli gravid.

Ändå finns den där känslan där, att det borde ha varit jag och inte hon.

Är det inte så att känslan av orättvisa handlar mer om att acceptera att man själv har problem, och identifiera sig mer med det? Jag tycker i alla fall att det hjälper. Idag när en vän blir gravid så tänker jag inte "det borde ha varit jag", för jag vet ju att det är något fel på mig som gör att det helt enkelt inte kan vara jag. Det kommer aldrig hända att jag ligger med min sambo vid ÄL några gånger och blir gravid, för vi har testat det i flera år och inget har hänt. Så det där som andra har turen att få uppleva, det rör inte oss över huvud taget. Vi har en annan väg att gå. Det hade inte lika gärna kunnat hända oss.

Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom som man måste acceptera, man har helt enkelt inte samma förutsättningar som de som är normalt fertila. Självklart ska man precis som de allra flesta som har en sjukdom kämpa för att bli frisk, men även om man lyckas få de barn man drömmer om så kommer man aldrig kunna klassa sig själv som en person som kan "bli på smällen bara nån tittar på en". (Fast vissa som får barn med IVF blir normalfertila efteråt och får några barn till spontant, tror dock inte att det är särskilt vanligt.)

När det gäller aborten så har jag under en del av mitt liv sett mig själv som en person som gjorde allt rätt så att jag, till skillnad från en del av mina vänner, slapp bli gravid och genomgå en abort. Den bilden av mig själv har jag fått ompröva. Det kanske är så att jag aldrig har kunnat bli spontant gravid.

Om det känns helt ohanterligt jobbigt, tycker jag absolut att du ska ta kontakt med någon att prata med. Det kan inte vara någon lätt situation, och jag förstår att det känns bittert... Det du kan göra är att försöka tänka dig in i hennes situation. Kanske har du tidigare haft någon annan relation, kanske ganska kortvarig, då du skyddade dig från att bli gravid. Tänk om du mot din vilja hade blivit gravid då? Visste att timingen var jättedålig, förhållandet inget att bygga på o.s.v. Försök att känna det som hon antagligen känner, eller vad du hade känt i motsvarande situation. Det är ju extra svårt, eftersom du är i helt motsatt situation. Jag vet att det kan kännas jättejobbigt, när en kollega berättade att hon väntade barn, och jag inte blivit gravid på drygt ett halvår, blev jag jätteledsen... Försökte hålla masken och gick sedan iväg och grät. Det kändes oerhört jobbigt, att hon hade precis det som jag ville ha. Detta trots att jag vet att hennes graviditet varken ökade eller minskade mina chanser. Men känslomässigt, var det ju svårt att inse det. För att ge ett tröstande ord, så har jag vänner som kämpat med att bli gravida. Och hur jobbigt det än varit, när de väl har sina barn där (vilket har skett via ivf, äggdonation eller adoption i några fall) så har de på något vis förlikat sig med hela situationen - att det de gått igenom var enda sättet att få just det fantastiska barn som de har fått, och de hade inte velat ha det på något annat sätt...