Anonym skrev 2013-03-11 16:21:08 följande:
Om barnet vill vara mer med sin pappa än enbart varannan fredag till söndag så är det mammans skyldighet att lyssna på det och låta barnet vara mer med pappa när det är lediga dagar och möjlighet finns. Att begränsa umgänge till ett minimum, utan orsak, som denna mamma gör, ses inte med blida ögon av rätten.
Fast inte ens i rätten lyssnar man ju på mindre barn.
Naturligtvis är det bra om man är sams o flexibel, men är det ett visst umgänge bestämt så har inte boendeföräldern någon skyldighet att utöka om den andre föräldern frågar gång på gång om han/hon kan hämta en timme eller dag extra.
Såvida inte en utredning görs där man hör barnet så är det ju fortfarande föräldrarnas versioner man får gå på, o kanske står där ord mot ord vad det lilla barnet tycker?
Mamman kanske anser sig ha sina skäl till att säga nej till umgänget, medan pappan anser sig ha sina skäl till att vilja ha mer umgänge.
Barn kan ju dessutom säga olika till föräldrarna - vi har ju ingen aning om vad det här barnet säger till mamman o vad mamman sen svarar.
Om barnet är tillräckligt gammalt så är det ju tingsrättens uppgift att utreda vad barnet tycker, men vad jag vet så hör man inte barn i frågan förrän de är runt 12 år?