Amma eller inte när det inte har fungerat tidigare...?!

Absolut, men man måste försöka vänja bort den ganska snart, eftersom barnet inte tömmer lika effektivt med nappen. Jag använde amningsnapp i drygt sex veckor, fick så mycket sår att blodet rann nästan hela tiden, så vi körde med napp. Sen ammade jag nattetid utan napp och dagtid med napp, tills jag helt kunde sluta med den.

Bröstvårtsalva har jag använt. Finns på apoteket. Smorde in efter varje amningstillfälle första veckan.

Tyckte ellen hade svårt att få rätt grepp med amningsnappen. Mina sår blev nästan sämre. Men utan nappen var det helt omöjligt.

När man får sår, beror det på att bebisen tar fel grepp eller kan man få det även om den gör "rätt"? Känner hur som helst att jag måste få mycket hjälp med ev amning... usch jag får lite panik bara jag tänker på amningen. Men att inte ge det en chans, att INTE lägga det nyförlösta barnet till bröstet utan komma med en flaska..., det känns inte heller rätt...

Jag fick mitt fjärde för ett tag sedan och med detta barn har jag använt amningsnapp från v2 så att säga, fick tok ont och en massa sår så det kändes bra med napp och hon tar den bra. Dock tar hon inte vanlig napp vilket jag skulle önska ibland, för nu är jag allt - mat och snuttenapp =).

Har ammat de andra tre också och fått bra stöd. 

Med första barnet hade jag ganska jobbiga upplevelser, lyssnade på bb:s "det kommer nog igång ska du se" tills ungen hade gått ner mer än 10% i vikt och sov hela tiden (efter någon natt/dag av att vara ledsen och sur och knappt sova alls...). DÅ kom dom på att "ojdå, ja din mjölkproduktion verkar ju inte ha kommit igång på fem dagar, du kanske ska prova tilläggsmata...". Mjölken kom så småningom igång, men dottern strulade ganska mycket med matningen, det var svårt att få upp mjölkproduktionen och efter 1,5-2 månader av delamning så gav jag upp helt. 

Med 2:an så bestämde jag att det får bli som det blir Tog med ersättning till förlossningen, hade ersättning och nappflaskor hemma. Förlossningen var snabb och lätt och komplikationsfri (till skillnad från första), lillan föddes på kvällen och vi åkte hem nästa morgon. Jag lät henne amma på brösten, men framåt kvällen dag två började hon bli  lite orolig, så då gav vi ersättning. Min mjölproduktion kom väl igång efter fem dagar eller så. 

Tvåan var jättemysig att amma, bra grepp, låg länge vid bröstet och käkade och somnade där o.s.v., verkligen mysigt. Men trots att jag ammade jättemycket så var jag ingen mjölkkossa denna gång heller, så det gick inte riktigt att fasa ut ersättningen. Vid fyra månader ungefär så hade mjölkproduktionen minskat igen medan lilltjejens aptit ökade, så hon blev sur och arg vid bröstet och det var inte roligt för någondera av oss. Så då slutade jag amma henne helt och gav bara ersättning.

 Ta dagen som den kommer tycker jag, det gjorde det så himla mycket mysigare. Och bunkra upp med storpack purelan! (ullfett). Utnyttja också dom hjälpmedel som finns, Promix bröstvårtsskydd tyckte jag var himla smidiga för att lufta brösten utan att behöva springa runt med överkroppen bar: www.promix.se/default.asp&kategori=31&produkt=62

Går att få sår i början även om bebisen suger rätt, men det för att vårtorna är ovana, fick jag förklarat för mig. Smorde med bröstmjölk direkt efter varje amning på BB (då jag fick sår) och med xylocain-salva en stund innan jag misstänkte att det var dags för amning igen som bedövade lite. Tog nog 3 dagar så var såren läkta och jag tyckte att det funkade bra. Vilket det antagligen gjorde, förutom att han inte gick upp i vikt för att han kräktes som en tok pga sin allergi 

För mig så hade det varit självklart att prova att amma och försöka kämpa på i alla fall första 7 veckorna eller vad det är de säger är den "viktigaste" perioden för att hjälpa bebisens immunförsvar. Fungerar det inte ännu en gång så är det ju faktiskt bara att sluta  Då vet man att man gett sitt barn en ärlig chans och går det inte så får man göra detsamma mot sig själv, där är det tur att det finns ersättning så man har ett alternativ. Så var det ju inte förr i tiden... tacksam för att vi lever idag!

fast det är inte så självklart att man ens vill prova...eftersom man är så rädd att hamna med stockningar och nääradödenupplevelser igen. Tycker de är så himla viktigt att (särskilt förstagångsföderskor) ska veta att man inte behöver amma alls om det inte känns rätt. Barnet kommer ändå må bra. Ersättningen är så himla bra idag.

Vill inte att nån annan ska sitta mellan varje amning och leta information på nätet och familjeliv och känan sig usel som inte kan/vill/orkar amma...som jag gjorde. 

Vill man inte..så dont do it. Vill man testa..gör det!     

Jag har fem barn. De första tre har inte kunnat ammas pga såriga bröstvårtor

Skrev ett långt inlägg som inte kom med
Kortfattat;
Mina första tre barn fick kag sår med, pumpade som en galning de första månaderna och var helt slut.
När jag väntade fyran stod jag i valet och kvalet. Diskuterade med sambon och kom fram till att jag skulle försöka men gick det inte så blev det ingen pumpning utan ersättning direkt. Tig upp sett med BM och hon skrev in i journalen om att kag tidigare haft problem och önskade hjälp med amningen.
Fick hjälp från minut 1 och är så oerhört tacksam. Visst fick jag blåsor och sår men stod ut för jag visste att han hade rätt tag och blev försäkrad om att de skulle gå bort, vilket de gjorde. Personalen kom så fort jag skulle amma och såg och ändra så han tog rätt grepp, tom sambon hjälpte till ammade honom i sju månader och är så glad att jag tog upp det med BM.
Femte barnet likadant, inskrivit i journalen att jag ville ha hjälp och fick det från minut 1. Han är bara 3 månader men helammas fortfarande.
Mitt råd; vill du försöka-ta upp det med BM se till att få med i journalen om dina tankar så du får hjälp från första stund. Annars fungerar ersättning lika bra. Har tre fullt friska och pigga barn som är uppvuxna på ersättning.
Lycka till!

Precis, vill du inte amma så vill du inte, moderskapet sitter inte i tuttarna Vill du amma, läs på och se till att få hjälp! Amning sker liksom inte automatiskt, man måste vara väldigt motiverad för att få det att fungera.

Å så mycket bra saker ni skriver, så mycket starkare jag känner mig! Jag har kommit fram till att jag vill ge amningen ett sista försök, ska inhandla amningsnapp och också vara förberedd med flaskor och ersättning redan på BB. Förmodligen kommer amningen inte funka men jag vill i alla fall kunna lägga mitt nyfödda barn till bröstet, det känns faktiskt lite viktigt för mig. Jag ska till min barnmorska på måndag och ska prata vidare med henne, vill få nedskrivet i journalen mina tankar kring amning och ersättning.

Stort tack alla fina!  

Jag tror att den stora majoriteten skulle kunna amma om man bara hade tillräcklig kunskap om vad som är rätt och fel kring amning och vad man ska göra åt det och sen också håller ut ett tag för att ta sig igenom problemen. Sök hjälp av proffsen, på amningsmottagningarna på sjukhusen eller amningshjälpen. Bvc är inte alls lika utbildade på området.

Vill du så försök, varje barn är en ny chans. Min mamma kunde bara delamma i några månader med mina 4 syskon, med mig, nummer 5 funkade amningen till sist och jag ammades till 20 månader.