Instabil pappa, vad kan jag göra?
Jag har en son (1,5 år) med en pappa som lever i ett destruktivt förhållande och ringer och gråter var och varannan gång, väljer att vara förälder i ena stunden men inte i andra. Han skulle t.ex. hämta sonen onsdag förra veckan för att ha honom till söndagen, men redan på tisdag ringde han och grät i telefonen och sa att han inte klarar av att ta hand om sin son, han kommer inte att hämta honom så jag får lösa det med förskolan (tredje gången detta händer). Sedan fick jag ett sms där det stod att vi gör det bäst att hålla vår son så långt ifrån honom som möjligt, han är inte bra för honom etc. Allt detta utlöstes pga hans nya relation. Jag har försökt övertala honom till att gå till en psykolog, vilket han vägrar. Han är som två personligheter i en, redan två dagar senare var det som ingenting hade hänt och han ville komma till oss över helgen (han brukar få komma ned och sova i gästrummet så håller jag mig borta under tiden), men jag valde att säga nej pga att jag hade en tenta och vi var bortbjudna efter det, jag sa att han kan komma till veckan eller helgen därpå istället. Då blev han förbannad och krävde att han skulle få komma i alla fall, jag skulle även redovisa exakt vad jag och sonen skulle göra, vem vi skulle till och hur länge vi skulle vara borta, för han sa att "vi är ju faktiskt två om att vara föräldrar" (?). Han har även krävt att jag ska tala om vad jag har gjort då jag har ordnat barnvakt för 2 h en dag, för att det "går ut över vår son" säger han. Enligt mig är detta beteende helt sinnessjukt! Han har dessutom en förmåga att bli väldigt aggressiv och kräver att få sina svar, annars hotar han om att han ska komma och ta sonen ifrån mig osv, vilket har gjort mig väldigt rädd för honom då jag inte vet vart jag har honom. han ljuger dessutom värre än vad en 3-ring kan göra, han har svårt att minnas vad han har sagt och sedan går han i sin egen fälla av lögner.
Jag har försökt att övertyga pappan i ett halvt år om att gå med på ett samarbetssamtal vilket han vägrar, även familjerätten har försökt övertyga honom men har inte lyckats heller. Han anser att de är hycklare som bara följer en typ av forskning som bara gynnar mamman (att det är barnet som är i fokus tror han inte alls på). Då gav jag honom alternativet att boka tid hos en barnpsykolog för att se hur allt detta påverkar vår son (resorna, två hem, hur vi hanterar situationen etc) men naturligtvis vägrar han även det. Familjerätten sa då att min sista utväg är att gå till tingsrätten, för såhär kan vi inte ha det.
I veckan kontaktade jag en advokat och berättade om min situation och hur pappan hanterar sn roll. Jag sa att jag inte vet vad jag ska ta mig till, men jag måste bara göra något åt det här, och det skulle underlätta om det finns ett schema som säger hur umgänget ska se ut utifrån vad som är bäst för vår son, Advokaten sa att det är inte upp till mig att bestämma umgänget, utan det är pappan som i så fall ska stämma mig för att få det. "Jaha, men vad kan JAG göra då?" frågade jag henne. Hon tyckte inte ens att vi hade några problem då jag ändå kunde tillåta pappan att sova i min lägenhet. Jag försökte förtydliga för henne att det handlar om en kompromiss, att jag istället har pappan här i hemmet med vår son än att sonen ska åka till honom då han är i det skick han är, men det var som att hon ändå tyckte att det var en småsak. Hon sa att jag kunde glömma att få ensam vårdnad, men vi kan ju ändå stämma pappan, bara för att han i sin tur ska stämma mig för att få umgänge, men hon poängterade än en gång att jag inte kommer att få ensam vårdnad.
Alltså är det såhär det svenska systemet ser ut?
Jag väljer att ta hjälp av familjerätten men bara för pappan säger nej så händer ingenting.
Jag kontaktar advokat som säger att jag inte kan göra någonting, mer än att reta upp pappan genom att stämma honom för att få ensam vårdnad, vilket inte alls var min tanke.
Vad jag har uppfattat är att det spelar ingen roll hur bra/dåligt föräldrar beter sig och behandlar sitt barn, utan det är viktigare att barnet får ha båda sina föräldrar oavsett vad de gör, detta är bara vidrigt!
Jag vet inte om jag har talat med "fel" advokat eller är min situation bara en småsak? Måste det krävas ren fysisk misshandel för att klassas som något allvarligt eller?! Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till...
