6 veckor kvar - vill inte!! Kejsarsnitt?

Hej! Tror våra vägar korsats i en annan tråd?

Hursomhelst, jag vill bara berömma dig för att du tar tag i det här och vågar inse dina rädslor istället för att lägga på locket och låta eländet gro. Oavsett vilket förlossningssätt du i slutändan använder är det jätteklokt att ta tag i det hela nu.

Jag vägrade tänka på, prata om eller nära på över huvudtaget erkänna att en förlossning skulle ske inför mitt första barn. Jag slog dövörat till så fort någon försökte ta upp förlossning och ingen kunde nog ana att jag ens var rädd, jag uppfattades nog som kaxig.
Själva förlossningen blev en chockartad upplevelse som jag inte alls var beredd på. Delvis mitt eget "fel" kanske eftersom jag vägrat ta i det hela innan, delvis kasst bemötande av förlossningsvården.

Nästa barn kom med planerat snitt. Nåt annat fanns inte i min värld. En supertrygg och välorganiserad upplevelse som jag varmt kan rekommendera! Ler vid blotta tanken.

Nu kommer snart trean men den här gången blir det vanligt igen. Känner mig på nåt sätt helad av snittet. Jag fick upprättelse, blev sedd. Ingen ifrågasatte någonting. Och nu är jag påläst och taggad till tusen. Har spenderat otroligt mycket tid och energi på att förbereda mig. Jag är en helt annan människa nu än jag var inför första och jag tror faktiskt att det kommer gå riktigt bra den här gången.

Hur det än slutar - försök att inte skämmas eller känna dig dålig! Kära du har rätt till dina känslor, förminska inte dig själv. Det är asstarkt att våga erkänna det för sig själv som du gör!!! Spendera inte en massa onödig energi på att inbilla dig att du är svag för det är du absolut inte!

Jag har inga råd om hur just DU ska göra. Men jag tror du tjänar mycket på att du tar tag i det hela redan nu och försöker reda ut några knutar för dig själv.

Lycka till på färden!

Jag är i v 29 och pratade med en aurora bm i torsdags.. I mitt huvud vill jag ha ett snitt samtidigt som jag vill föda vaginalt hahahha helt sjukt men så är det... Jag förklarade vad jag var rädd för och varför... Man kan inte bli nekad ett snitt om man vill ha det pga rädsla... Så nu har jag lugnat mig lite för jag vet att om jag inte övervinner min rädsla så blir det snitt.. Jag är just rädd för smärtan o att jag inte kommer ha kontrollen över min kropp.. Så jag frågade lite ang epidural, jg vill helst föda med endast lustgas men vad händer om jag inte pallar smärtan o de blir försent med epidural, vad händer om jag tar den o värkarna avtar eller att jag inte vet hur jag ska krysta osv... hon förklarade att dom kan sätta dit den direkt när jag kommer in och sen sätta på den ifall jag känner att jag inte pallar, går dessutom att reglera dosen eller stänga av... Med ks är jag rädd att alla ska titta ner på mig för att jagvinte klarade av att föda mitt barn och att jag missar något så otroligt som en förlossning... Ring bm o boka tid me aurora.. Dom är bra, iallafall den jag har, hon är inte på om vaginal förlossning... Inga frågor är dumma frågor... Lycka till TS, jag hoppas att allt går bra för dig

Nja nog kan de neka om de inte bedömer att det är en rädsla som är stark nog att vara hinder för vaginal förlossning alternativt en rädsla som inte ett kejsarsnitt även utlöser.

Självklart är inte aurora-mottagningar fyllt av onda människor som vill neka rädda blivande mammor hjälp, men snitt innebär lite större risker samt kostnader trots allt... Måste finnas starka skäl nog för snitt.

Dom kan inte neka ett snitt.. Jag pratade med min aurora bm första gången i torsdags och jag frågade kan ni neka om jag avsolut inte vill föda vaginalt och då sa hon nej, vi kan inte neka någon ett snitt pga rädsla osv.. Men de krävs en del samtal med dom och läkare och om i slutändan du fortfarande inte vill föda vaginalt så kan de inte nekas...

Kanske beror på vart man bor..

Jag har äntligen fått tid till Aurora-sköterska men det var inte helt lätt att få fatt på henne så jag ska erkänna att stressen blev ganska stor innan det blev klart med besökstid.

Jag ska dit på Tisdag för samtal och fram till dess ska jag försöka hålla mig lugn. Jag vet exakt varför jag är rädd och inte vågar föda och hoppas att hon ska ha respekt för mina anledningar.

Det kommer säkert gå bra... Om de nu är så att det beror på vart man bor så tänk på att vara bestämd me snitt och totalvägra en vaginal förlossning... Dom säger att det är risker med snitt, men de kan inte garantera att en vaginal förlossning blir utan risk.. Håller tummarna för dig...

Eliv de måste ju bero på vart man bor, för så som bm förklarade kan de inte neka och jag behöver inte tänka på att bli beviljad eller ej för om jag nu inte övervinner min rädsla så bli det snitt... Jag trodde oxå att de skulle vara helt omöjligt att få det, trodde oxå att de skulle bli ett jävla tjat om vaginal förlossning men inte det heller.. Så nu kan man andas ut och hoppas på det bästa :)

Tack för stödet alla! Det värmer att det finns människor som förstår rädslan och stöttar en när man sitter i den här sitsen.

Jag kommer att vara väldigt tydlig med vad jag känner och hur otänkbart det är för mig att föda normalt. Jag har min sambo med mig som också kommer att hjälpa mig att uttrycka mig om jag får för svårt att prata själv (jag har vanligtvis inte det problemet annars kan jag säga).

Vi var på information för ett par dagar sedan, om förlossningsavdelningen, och det räckte för mig att se sängen för att jag skulle börja gråta, får sån ångest av bara tanken att jag kanske ska ligga där och uppleva den värsta smärtan i mitt liv.. jag tror inte jag kommer kunna håla tillbaka tårarna hos Auroran heller.

Hur du än gör hoppas jag att det går bra för dig! Om du är rädd för smärta är väl KS värre? Jag har inte gjort det men min kompis har och hon hade jätteont i ca 2 v efteråt, fick inte lyfta barnet de första 10 dagarna osv. Det var ett akutsnitt så hon hade inget val.

Jag vet att ks kan göra ont, men det är inte den typen av smärta jag är rädd för och det är inte heller "bara" smärtan i sig som jag är rädd för. Det finns flera delar i varför jag inte vågar föda vaginalt.

1 - Jag ÄR rädd för smärtan, det är inget konstigare än så. Jag har en sjukdom som gör att mitt nervsystem är överaktivt och via tidigare upplevelser så vet jag att jag kräver STORA mängder smärtlindring för att det ska hjälpa. Jag är rädd för att smärtlindringarna som ges inte ska kunna vara tillräckliga, att personalen är oförstående och kanske inte riktigt tar MIN smärta på allvar då jag har såna problem att hantera smärtor och därmed kanske inte kan ges rätt/tillräcklig smärtlindring.

2 - Jag är rädd för att få skador i samband med förlossningen. Iom mina smärtproblem är jag HELT säker på att jag inte kommer klara av att "följa med" i kroppens olika faser och slappna av och hantera situationen på ett sånt sätt att det blir så liten risk för skador som möjligt. Ju mer man spänner sig desto större risk för skador.

3 - Jag har redan två skador i mitt underliv som gör ont i vanliga fall. De gör inte ont oavbrutet men vid beröring. Jag är jätterädd att dessa skador ska påverkas ännu mer eller att jag ska få fler skador som gör ont i resten av mitt liv.

4 - Jag har tidigare i livet varit med om påfrestande upplevelser som resulterat i svåra depressioner vid två tillfällen och jag är även för den skull jätterädd att hamna i en situation där jag känner total maktlöshet och svår smärta som kan utlösa att jag åter igen blir så tagen av situationen att jag åter igen faller i depression, det är verkligen det sista jag vill när jag äntligen får mitt vackra barn. Att bli mamma i sig kommer bli ganska omvälvande ändå och jag vill kunna vara så stark som möjligt.

Så bra att du fått tid hos Aurora mottagningen. De är jätteduktiga!

Hej! Skönt att du fått tid! Säger som de andra, var bergfast och stå på dej! Så gjorde jag och fick mitt snitt till slut. Snittet var en underbar upplevelse! Hade aldrig ont, inte ens lite! Min Aurora var sådär men din är säkert bättre! Lycka till!

Vad skönt att dina möten med dem gick bra! Jag har mitt första möte med auroran imorgon och hoppas verkligen att hon ska förstå situationen. Jag känner precis som du säger att jag börjar bli starkare och tydligare.

Jag hoppas också slippa bli "övertalad" även om man vill försöka bearbeta rädslan, men övertalad vill jag inte bli.
Jag återkommer sannolikt imorgon kväll om hur mitt samtal gick!

Nu har jag varit på möte med auroran och det gick verkligen jättebra. Vi pratade igenom vad det är som är hindren i mitt fall och hon tyckte inte att det var någon fråga om att försöka bearbeta bort mina beslut med dom grunderna. Nu väntar jag på att läkare ska ringa mig i dagarna och boka tid för att diskutera med henne/honom också och i så fall bestämma tid för kejsarsnitt.

Det är ju inte hundra procent klart ännu men det känns skönt att bollen är i rullning och att de tog mig på allvar istället för att envetet ifrågasätta mig. Det var jätteskönt att få detta ut mig!

Nu har jag varit på möte med läkare och fått mitt kejsarsnitt beviljat utan några problem alls och det känns så skönt i själen!

Den 15.e åker vi in på möte inför operationen men blodprovstagning osv och kejsarsnittet är planerat till den 19/3-13. Vi ser fram emot att få träffa vårt älskade lilla knyte!!