Någon med barn som har körtel bakom näsan ? Adenoid/polyp

Min yngre son är opererad vid två års ålder. Han snarkade och hade apnéer, vilket störde hans sömn oerhört . Ja, han kräktes också i samband med förkylningar samt mat- och dryckstrejkade.. 

Tack för svaret. Var han förkyld ofta? Minns du om det på påverkade hans viktuppgång? Min son är förkyld så ofta att han inte alls äter tillräckligt

Hmm.. hans antal förkylningar var nog rätt normalt med tanke på att storebror drog hem från dagis och sen hans egen start på dagis som etttåring.. Kräkningarna kunde hålla i sig i två veckor efter varje förkylning minns jag. Mat/dryckstrejken var inte lika påtaglig, bara när förkylningen var som värst. 

Hans viktuppgång var ok, han är till största delen uppfödd på flaska så bvc ville ju alltid banta honom (men det är en annan historia). 

Hur gammal är din son? 

Min son är 16mån o han har haft ständig nästäppa sen 6-7 mån ålder o konstanta förkylningar. Han är utredd för diverse allergier men inget visar på att har någon allergi. Vi har uteslutit en massa ur hans kost men ändå har inget hjälpt. Var inte föränn en läkare misstänkte astma o vi fick tid för kontroll utav öron hals o näsA kliniken som specialisten upptäckte hans körtel som blockerade där bak i näsan. Hans förkylningar har kommit mer ofta nu när han börjat på dagis. Flaska är han svår o få dricka då han verkar tycka att det är jobbigt eftersom han inte kan andas genom näsan.

Jag lider med dig. Jag hoppas ni snart får tid för op. 
Ja, flaskan är ett elände, så testa er fram bland olika pipmuggar så kanske det går lättare.  

Hör med läkarna om det finns något du kan ge i väntan på op, exv kortisonspray kanske hjälper?

Min äldsta skrapade bort körteln bakom näsan och opererade delar av båda mandlarna i höstas. Han var dock inte påverkad på det viset din son utan han snarkade och hade apnéer. Numera hörs det inte när han sover . 

Hoppas att det ska lösa sig för er efter operation. Operationen gick väldigt smidigt och han var inte särskilt påverkad efteråt.

Jag koänner igen massor i det du skriver TS!!

Vi fick en son 2006 som vid 3,5 månaders ålder började med att han totalvägrade att äta ( jag ammade då) han blev så täppt i sin näsa och vad vi än gjorde så hjälpte inget.
Han fortsatte matvägra och vi sökte hjälp. Blev hemskickade om att det var inget fel på pojken. Jag grät till slut och jag gav upp amningen för att ge flaska och se hur mycket han åt. hade man tur drack han 5 ml.
BVC bad oss föra matdagbok och tiden gick. Jag började försöka ge barnmat men han vägrade och när BVC såg att den lilla kosten han fick i sig handlade om kanske 2-3 msk/dygn så skickade de oss till barn igen men dem bara viftade bort det.

Hans näsa var vråltäppt och han var konstant förkyld med grönt rinnande snor, Han kunde inte andas med munnen stängd och dreglet bara rann. Det gick ett år och vi fortsatte tjata på läkarna för han gick ned i vikt och såg ut som ett svältande barn från afrika, stort huvud, liten tanig kropp där man såg vartenda revben och en så uppblåst mage så han såg ut att ha svalt en ballong!!      
Till slut fick jag läkaren att fatta och man gjrde olika allergiundersökningar. Man hittade i ett blodprov att han skulle kunna ha glutenallergi så man gjorde en tarmbiopsi som inte visade någonting så vi stod på ruta ett igen.

Under denna period så började sonen även få öroninflammation på öroninflammation och till slut satte man in rör i öronen och det var vårt mirakel. Sonen började helt plötsligt att äta och han åt ALLT!!
Vi hade under tiden hittat två saker som sonen åt och det var välling med päronsmak samt fruktpureerna som finns i bland barnmaten och ser ut som små yoghurtburkar.
Året efter att han fått rören insatta så fann man en stor polyp bakom näsan och när operationen gjordes för at ta bort den så berättade de efteråt att den var mycket större än de hade anat!!

Efter dessa två operationer så försvann  hans nästäppa med det äckliga gröna rinnande snoret och han började dessutom att äta som en häst!!

Idag är han en 6 år, blir 7 i höst och han har fortfarade konstanta öroninflammationer och är jätteliten och smal men han är glad och pigg utan en täppt näsa!!   

7_michelingodingar: detta låter precis som min son hans problem började redan vid födelsen så att jag övergick från att amma till att flask mata med mjölkfriersättning som BVC rådde. Hade vi tur åt han 30ml var tredje timma. Han var så så smal o är än idag. Han ser ut som ett svältande barn med uppblåst mage. Dom misstänkte också gluten har gjort gastroskopi utan resultat. Nu är vi ändå på mjölkfri o spannmålsfri kost på begäran utav läkare men inga resultat på vikten syns. O vad det känns skönt att ha fått ett svar från dig det känns nästan som om jag skrivit den texten du skrev.

7_michelingodingar: måste fråga dig hur åt din son sen när han började äta vanlig mat? Ville han någonsin äta bitar? Fick ni i honom slät mixad mat?

Vill tillägga att sonen nu fått öroninflation. För 2veckor sen var det halsfluss o nu öroninflamation, för 6veckor sedan hade han halsfluss också.

Mjölkfri ersättning försökte vi också ge men han totalvägrade äta den. När han väl började äta så åt han precis allt man såg hur han verkligen kunde njuta av maten!! Han vägrade passerad mat han klöktes av det så det var inte lönt att ge honom det utan man fick dela det i fina bitar i början.Han vägrade t o m potatismos och stuvade makaroner. Det enda som fungerade var nestles välling med päronsmak från 15 månader samt de där fruktpureburkarna jag skrev om. Flaskan var eländig men han drog ett par snutt och sedan flämtade han efter luft och så höll han på tills vällingen var slut.

Bvc sa åt oss att vi var tvugna att sluta ge honom vällingen för att få honom att äta. Bara vi vägrade ge honom den så skulle han minnsann börja äta, men inte det slutade med viktnedgång och läkaren på barnmottagningen sa till oss att strunta i vad BVC säger, det är bättre att äta det han vill ha än att gå ned i vikt och svälta.

Vi satt bara och tittade på honom första gången han stoppade maten i sin mun och man fattade liksom inte att det verkligen var sant och man vågade inte hoppas men ju mer han åt desto mer förstod vi att vi kommit till rätta med problemen Vi trodde vi skulle få bakslag och att det bara var tillfälligt men sedan han var 4 år nu så har han ätit jättebra!! Han har fått rör insatta 2 gånger i sina öron och nu ska vi snart på en ny kontroll. Jag tror att ena röret antingen håller på att lossna eller har lossnat för han börjar känna av sina öron igen Han hade så många öroninflammationer så till slut blödde han ur öronen.

Här är det så att har ett barn 3 öroninflammationer på ett år så får de rör insatta. Eran son kanske skulle behöva det också?!

Jag hoppas innerligt att ni blir hjälpta av operationen och jag är glad att jag kunnat dela med mig. Jag letade som en galning efter andra som hade samma problem som vår son men hittade ingen så jag är glad att jag kan hjälpa till  

När mitt första barn var nästan ett år började han få andningsuppehåll i sömnen. Upptäckte det en gång när han sov i min famn. Vid det laget hade han varit tät i näsan i ca 4 månader. Jag påtalade det för bvc-läkaren som avfärdade mig.

Men så blev han inte riktigt bra och var täppt stora delar av året utan att vara förkyld. Tog upp det igen, att han var det och började bli sjuk ofta. Kom till önh och träffade en extremt opedagogisk läkare. Innan han var 3,5 år hade han varit där tre ggr för att kolla eftersom han blev rädd av den första gången.

Han utreddes för förkylningsastma och fick mediciner när jag upptäckte han hade svårt andas vid 2 år när han sov. Fick plötsligt lunginflammation två ggr inom kort tid, öroninflammationer mm plötsligt då vid 2 också. Ingen trodde mig när jag sa ngt inte är som det ska. 

Jag sa redan vid 1 att han sannolikt hade en adenoid då både jag och min pappa haft det (jag fick min bortskrapad i sexan) men det hävdades det inte var ärftligt. Han brukade kräkas slem då och då pga hade så mkt och svalde det. Snarkade ngt extremt, andades med munnen, talade otydligt (insåg vi senare), hostade ofta vid ansträngning, vid uppenbar sjukdom fick han svårare andas. 

Fick operation som 3,5-åring och de berättade efteråt att de fått pausa pga behövde suga ut massa slem i luftvägarna. Hans adenoid hade varit väldigt stor. Redan på uppvaket andades han bättre och tom han själv märkte skillnad senare när han tex sprang.

Efter op började han även växa mer! Vid 3 år hade han fortfarande stl 86/92 i mycket, sedan satte han igång att växa! Är fortfarande som 9-åring ofta kortare än sina jämnåriga dock.

Nu misstänker jag lillasyster kanske börjat utveckla en adenoid med då hon efter flera förkylningar på raken i början av året, börjat snarka, får ibland apné och väcker sig själv med hosta då samt andas med munnen mkt mer. Ngt jag noterat hon började göra i höstas efter upprepade sjukdomstillfällen. Fick idag också veta det visst är ärftligt och ska hålla koll. Bara 2,5 år så kan inte opereras än. 

Men stå på dig. Om din magkänsla säger en sak, så är sannolikheten stor det stämmer.