Vi som planerar syskon åt våra änglar.

Skönt att du får stöd och hjälp, det är väldigt viktigt i en orolig graviditet.

Om det hjälper dig att vara sjukskriven så är det ju jätteskönt att det har kunnat lösa sig så. Jag var sjukskriven mkt i början pga extremt tufft illamående, helt sjukskriven några veckor och sen fick jag sakta trappa upp igen. Nu jobbar jag heltid och känner att det är bra för mig.

Lycka till så håller vi kontakten här! Meddela gärna vad du tycker om aurora, har själv funderat på att gå där.

Ha det gott!

Hur går det för er, tjejer? Här går det bara fint, bebben växer och sparkar1 =) <3

Hoppas på fler glada nyheter i den här tråden för alla änglamammor <3 <3 <3

Kram och trevlig helg önskar jag er alla!

Det går bra så här långt. Kliver in i v 23 imorgon och det känns lite som en milstolpe att tillhöra förlossningen om man skulle behöva åka in och kolla någonting.

Här går det framåt.. Kroppen är tung och jobbig.. Nedräknande nu. 32+2 idag!!! En vild liten kille :)

Ja det förstår jag, alla små milstolpar som RUL och första sparken =)

Kram

Åh vad roligt för dig! =)

Jag är en helt nybliven änglamamma som förlorat vår efterlängtade prins i vecka 36. Gick på en vanlig rutinundersökning och barnmorskan kunde inte hitta några hjärtljud. Har en liten pojke sen tidigare och hoppar gärna in i denna tråd, kändes så skönt att läsa era inlägg. Jag önskar en ny liten knodd inom inte allt för lång tid. Självklart måste kropp och själ få läka, men för mig tror jag att det är viktigt att blicka framåt. Känner mig väldigt ensam med mina känslor. Orolig för att ha svårt att bli gravid igen. Har tack och lov världens finaste man.

Hej Johii. Beklagar djupt din sorg, det är en tuff tid ni har framför er men ni kommer att kunna finna lyckan igen och det är väldigt vanligt att man vill bli gravid igen så fort som möjligt. Men som du skriver så behöver ni båda lite tid att läka psykiskt. Min kurator sa också till mig att det är viktigt att man kanske inte blir gravid igen på en gång så att allt känns som en enda lång graviditet. Samtidigt så vill man ju såklart inte vänta för länge om man är orolig för att inte kunna bli gravid. Vi fick ett mf nästa gång och efter det tog det över ett år att bli gravida så jag förstår hur du känner.

Det är en stor chock att förlora ett barn och det är många faser man går igenom i sorgen. Man kan aldrig förbereda sig på något sådant här, enda trösten inför nästa graviditet är att det är extremt ovanligt att det händer samma person 2 ggr, om man inte har något genetiskt fel då vill säga.

Jag önskar er allt gott och lycka till.

Kram

Hej alla änglaföräldrar!

Vi förlorade vår älskade dotter, Ebba, för 2 månader sedan. Hon dog i plötslig spädbarnsdör. Det är ju sånt man läser och och får information om hos barnmorskan men som inte händer. Nu hände det ofattbara och livet är otroligt tufft och orättvist. Som tur är så har vi vår lilla Nils som är 4 år. Hans liv fortsätter med allt vad det innebär och tur är nog det. Annars vet jag inte vad jag hade gjort. Nu hoppas jag på att få en ny liten bebis som kan få stanna hos oss men räddslan för att skaffa barn igen är också väldigt stor. Hur ska man hantera den rädslan? Jag ser att ni är flera som är gravida och det måste kännas underbart med en lite knodd i magen. Stort grattis till er! Det är också otroligt skönt att se att livet går vidare!

Hej Lojsan79...

Beklagar djupt er sorg, det finns liksom inga ord för det hemska vi alla varit med om. Ca 2 och ett halvt år sedan vi miste vår dotter i magen i v 42 och sorgen och saknaden är obeskrivlig, även om man finner ett sätt att gå vidare. Hur gammal var din dotter när hon somnade in?

Förstår att det måste vara en tröst för er att ha er son, för mig var det mitt första barn även om min sambo hade barn som tidigare och jag har många ggr önskat att jag hade haft barn sedan tidigare så att jag kunde fokuserat på dem. Älskar min sambos barn men det är såklart alltid skillnad på ens egna barn och någon annans. Å andra sidan har min sambo tagit detta lika hårt som jag så jag tror att sorgen är lika stor oavsett hur många barn man har sedan tidigare. Jag är nu gravid med mitt andra och vårt andra gemensamma barn och visst är det en glädje som hjälper mig att inte fokusera lika mkt på sorgen.

Rädslan är nog något man måste lära sig att acceptera att den finns där. Jag har ju mist mitt barn i magen så självklart finns där en rädsla nu i denna graviditet men jag måste försöka att inte tänka på vad som skulle kunna hända för annars klarar jag inte av en hel graviditet helt enkelt. Och jag vill ju så gärna ha fler barn så detta är något jag helt enkelt måste klara av. Jag kommer definitivt att skaffa andningslarm till bebisen för att känna mig lite tryggare. Kanske det skulle vara något som kunde hjälpa dig att våga dig på att skaffa barn igen?

Många kramar <3

Hej Dulcinea!

Vad härligt att höra att du är gravid igen, stort grattis! Skönt att ni inte lät rädslan ta över utan att ni vågade skaffa en till. Risken är ju så minimal att det skulle hända något igen. Det kan det inte göra helt enkelt! Jag och min sambo har pratat mycket om att skaffa en till och vi har också kommit fram till att vi måste våga. Vi vill ju så gärna ha en bebis och vi vill ju att Nils ska få ett litet syskon till.

Det har varit och är oerhört skönt att vi har vår lilla kille när vi går igenom detta. Han är ju ljusglimten i våra liv och det är han som har gjort att vi orkar gå vidare och kan blicka framåt. Sen vill man ju absolut inte att ens barn ska behöva gå igenom nåt sådant här. Han har som tur är fixat detta bra. Vet inte vad jag hade gjort om han
hade brutit ihop. Jag förstår att det var väldigt tufft för er, lätt att bara lägga sig ner och dra täcket över huvudet. Tur att din sambo hade barn, även om det inte är dina. Har ni fått veta varför bebisen dog i magen?

Ebba somnade in dagen innan hon skulle bli 6 månader. Hon va ju i en så härlig ålder, otroligt glad och positiv liten tjej som älskade att ha folk omkring sig och som gärna ville stå i centrum. Kan inte fatta att hon är borta! Stod häromdagen och stuvade undan alla hennes saker och kläder. Det hann bli en hel del. Tyvärr va det mycket hon inte hann använda. Vet inte vad vi ska göra med allt men vi sparar det och så får vi se sen. Förhoppningsvis får vi fler barn och kanske vill vi använda något av Ebbas saker, jag vet inte. Hur har ni gjort med det som ni han köpa till er lilla bebis? Tänker ni att bebisen i magen ska få använda det? Ska ni ha samma vagn? Jag vet inte alls hur man tänkter och det finns väl inget rätt eller fel heller. Vagnen som vi har har ju både nils och Ebba haft, kanske vill man att en ny bebis ska ligga där i eller så kanske man blir för mkt påmind om Ebba. Det är så mycket tankar  och frågor som snurrat i huvudet men det finns ju oftast inga svar. Nu är det ju ganska längesen ni förlorade ert barn, hur har ni gjort för att gå vidare? Tar gärna emot förslag.

Ta hand om dig och magen!
Kramar

Hej Lojsan!

Har inte varit inne här på ett tag men nu såg jag ditt svar.  Jag kan inte föreställa mig hur det måste ha varit för er att förlora er lilla tjej när ni haft henne hos er i 6 månader. Gråter floder inombords när jag tänker på det. Har många ggr tänkt att det skulle varit ännu värre om vi fått ha vår tjej hos oss först och sen förlorat henne, men vad vet jag?! Nu förlorade vi henne i magen och i längden är förlusten lika stor för alla änglaföräldrar såklart. Vi har inte fått någon förklaring till vad som hände.

Vi har allting klart sen förra gången jag var gravid, allt var färdigt o planerat för vår lilla tjej. Vi har en helt ny barnvagn och barnrummet är inrett. Vi kommer att använda de sakerna till den nya bebisen, känns bättre än om man hade gjort sig av med dem på nåt sätt. Jag köpte kläder och saker för att de skulle användas och är otroligt fäst vid dem så det känns som en tröst att de kommer till användning, även om jag inte är beredd på hur det kommer att kännas när vi väl tar fram dem. Vi har inte tagit fram dem ännu men får väl göra det nu till sommaren. Är planerad i mitten av augusti.

Er situation är ju lite annorlunda så förstår om inte ni vill använda samma saker. Vi fick ju aldrig möjligheten att använda grejerna till vår lilla älskling.

Låter positivt att ni bestämt er för att försöka igen för som du skriver, det kommer ju inte hända igen.

Nu i oktober kommer det att bli 3 år sedan vi förlorade vår dotter och det är svårt att säga hur vi gått vidare. För mig har det varit att fokusera på att bli gravid igen och att bara försöka orka med en dag i taget. Jag tog ganska snart tag i motion och började åka till simhallen, för att ha nåt annat att fokusera på medan jag var sjukskriven. Vi skaffade en liten valp ca 3 månader efter och den lille blev min räddning! Så mkt kärlek som jag känner för honom och jag fick ett litet liv att ta hand om och det blev otroligt betydelsefullt. Det var också något helt nytt som kom in i vårt liv <3

Jag hoppas att ni tar er framåt och vet att ni kommer att göra det så småningom, även om sorgen är för nära nu och allt känns nattsvart för er. Jag har också fortfarande väldigt svåra dagar men ångesten är inte lika påtaglig som den var då. Men vi kommer alltid att få leva med saknaden efter vår dotter.

Många kramar till dig <3

Avbröt graviditet pga att det upptäckte att vår son hade hjärtfel i v 21..

Vi vill försöka igen, har inte fått igång mensen än men vi kör på.

Förlorade vår dotter Elsa i magen i vecka 39+6 i december. Nu är jag gravid igen! Överlycklig och livrädd! Elsa hade Turners syndrom visade det sig på proverna dom togs efter hon var född så nu blir det fostervattensprov och massa fler kontroller. Ska ha ett tidigt läkarbesök där en planering görs. Kommer även bli igångsatt denna gången.

Stort grattis till pluset bebi3! Skönt att ni erbjuds ökat stöd och koll denna graviditet. Finns det en förhöjd risk att ni drabbas av samma igen eller handlar det om att ta hand om oron?

Själv avbröt jag efter RUL i mitten av april. Prover efteråt visade på kromosomfelet Triploidi. Nu är jag gravid igen och har hunnit komma in i vecka 13. Nästa vecka ska vi göra NUPP-test.

Idag var vi tillbaka i det där ultraljudsrummet på gyn, där bebislyckan gick i kras i april. Kändes fruktansvärt nervöst och jobbigt, både väntan innan och att ta klivet in i det rummet igen. Denna gången hade vi tid hos samma läkare för att göra nupp-test och tack och lov såg allting normalt ut.

Vill tipsa om facebookgruppen Livet efter avbruten graviditet. Gå in på tråden med samma namn och läs mer om ni är intresserade.