• Anonym (Hjälp!)

    Hur går jag till väga för ensam vårdnad?

    Jag har två döttrar (-05 och -07) med mitt ex som jag separerade  ifrån när yngsta var 4 månader. Det har varit mycket hot och på slutet hotade han att döda mig och polisen kom till platsen. Detta är saker som han helt förnekar nu.
    Nog talat om det nu.

    Nu är det så att barnen har alltid bott hos mig och så har han haft dom varannan och nu det senaste halvåret var tredje helg.
    Han har aldrig någonsin varit involverad i någonting som rör dagis/skola/Bvc osv, har aldrig ens besökt dessa platser.

    Nu har det pågått utredningar sedan ungefär 1,5 år tillbaka om det kan vara så att yngsta dottern lider utav någon form av bokstavsdiagnos och det har förekommit ett flertal möten på förskolan med kurator, specialpedagog och på Bvc med psykologträffar. Nu har ärendet gått över till Bup och jag och dottern har varit där tillsammans en gång och jag var där en gång själv i förra veckan. Utredningen kommer inte att dra igång på "riktigt" med ett fastställande av ev. diagnos och mediciner förrän efter sommaren då inget sådant får göras innan hon fyllt 6 år.

    Nu till saken.
    Mitt ex har blivit kallad till samtliga möten men aldrig kommit på något. Han hittar på ursäkter och tycker att jag ska sköta allting ensam för jag har ju fixat med allting tidigare. Jag har föreslagit att det är bättre att jag har ensam vårdnad då jag är så trött på att han aldrig ställer upp och fullföljer sina förpliktelser men då säger han att han inte är "redo" att ge upp vårdnaden. Vadå redo!?
    Nu har det iallafall gått så långt att jag inte längre orkar stå för svars för honom när han inte dyker upp alla de personer som jag har varit i kontakt med sedan "utredningen" eller spekulationerna kring dottern drog igång håller med mig om att det nog vore bäst att jag fick ensam vårdnad. Är det någon som tycker att vi har fel?

    Nu undrar jag hur jag ska gå till väga för att få ensam vårdnad? Ska man boka in ett möte på Familjerätten på den orten där jag och barnen bor? Vad händer om han inte dyker upp? Och om det inte går igenom där är det då Tingsrätten man måste vända sig till?
    Jag är så rädd att jag ska få avslag trots allt att jag inte ens vet om det är någon idé att försöka.
    Jag kan tillägga en sak som gjorde mig så förbannad och det var när jag nu senast var på Bup och dom rekommenderade att vi skulle sluta att ge dottern socker, detta tips har vi fått tidigare också och jag har sagt till exet. När jag nu åter igen meddelar honom om detta och att jag helst inte vill att han åker till McDonalds och sådant med barnen heller så får jag till svar: Att dom gör VAD DOM VILL och ÄTER VAD DOM VILL när dom är hos honom. Herregud, vill han inte ens följa rekommendationerna!? Han kan omöjliigt förstå allvaret i denna situation!

    Hoppas att någon orkat läsa så här långt och har lite hjälp eller synpunkter att komma med. Tack på förhand!

  • Svar på tråden Hur går jag till väga för ensam vårdnad?
  • Anonym
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 10:57:04 följande:
    Han är inte beredd att slåss för någonting egentligen. Anledningen till att han gick från varannan till var tredje helg var för att barnen dels missade mycket fritidsaktiviteter/kalas osv och dels för att ungarna tar flera dagar på sig att varava ner efter att dom varit hos honom. På dagis kunde personalen se precis när dom hade varit iväg för dom var som tokiga. Att trycka i en massa godis och inte ha några regler för ett barn med Adhd är farligt. Han blev lite småsur precis när jag sa det men har inte haft några invändningar sen. En förälder som inte är närvarande och som inte kommer till de viktiga möten på BVC och Bup och som bara tar för givet att han alltid kan komma undan vill jag inte ska vara vårdnadshavare för mina barn. Han gör ingenting för att hjälpa till eller underlätta.

    Att du inte vill det är en sak men nu har du det och får göra det bästa av situationen. Tr ger in ev av de anledningar du tar upp här
  • Anonym
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 10:57:04 följande:
    Han är inte beredd att slåss för någonting egentligen. Anledningen till att han gick från varannan till var tredje helg var för att barnen dels missade mycket fritidsaktiviteter/kalas osv och dels för att ungarna tar flera dagar på sig att varava ner efter att dom varit hos honom. På dagis kunde personalen se precis när dom hade varit iväg för dom var som tokiga. Att trycka i en massa godis och inte ha några regler för ett barn med Adhd är farligt.
    Han blev lite småsur precis när jag sa det men har inte haft några invändningar sen.

    En förälder som inte är närvarande och som inte kommer till de viktiga möten på BVC och Bup och som bara tar för givet att han alltid kan komma undan vill jag inte ska vara vårdnadshavare för mina barn. Han gör ingenting för att hjälpa till eller underlätta.
    Så du ville minska umgänget? Barnet som ev. har ADHD hade ingen diagnos när pappan hade varannan vecka, så du ska inte klandra honom för saker som blev fel få.

    Det är hans barn också. Du bokar kanske möten när han inte kan? Du valde att minska umgänget, så klart du får dra veckolassen själv efter det.
  • Anonym (Hjälp!)

    Ok. Jag får väl stå här som en idiot resten av barnens uppväxt då!
    Men helt ärligt, är det inte hans skyldighet lika mycket som min att infinna sig på möten/läkarbesök etc som involverar dotterns framtid i och med att hon kommer att bli tilldelad en diagnos och kommer att vara i behov av ganska mycket extra hjälp både i skolan och hemma?? Hon kräver väldigt mycket redan nu och jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli när hon börjar i skolan.
     
    Jag pratade med honom senast idag och vi hamnade i luven på varandra som alltid annars. Han anser inte att det är hans skyldighet eftersom barnen bor hos mig. Jag tar hand om allt annat som har med dagis/skola och övriga vardagssaker men i det här fallet då det handlar om en diagnos och hennes framtid så tycker jag att han har ett ansvar som förälder men det anser inte han som sagt.

    Suck...

  • Anonym
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 14:21:31 följande:
    Ok. Jag får väl stå här som en idiot resten av barnens uppväxt då!
    Men helt ärligt, är det inte hans skyldighet lika mycket som min att infinna sig på möten/läkarbesök etc som involverar dotterns framtid i och med att hon kommer att bli tilldelad en diagnos och kommer att vara i behov av ganska mycket extra hjälp både i skolan och hemma?? Hon kräver väldigt mycket redan nu och jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli när hon börjar i skolan.
     
    Jag pratade med honom senast idag och vi hamnade i luven på varandra som alltid annars. Han anser inte att det är hans skyldighet eftersom barnen bor hos mig. Jag tar hand om allt annat som har med dagis/skola och övriga vardagssaker men i det här fallet då det handlar om en diagnos och hennes framtid så tycker jag att han har ett ansvar som förälder men det anser inte han som sagt.

    Suck...
    Varför behövs han med? Du ändrade boendet och ville ta allt vardagsansvar själv. Nu har du det och vill att han ska hjälpa? Men halva boendet får han alltså inte?

    När han har barnen så sällan behöver han bara information om saker som är viktiga för umgänge.
  • Kjell2
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 14:21:31 följande:
    Ok. Jag får väl stå här som en idiot resten av barnens uppväxt då!
    Men helt ärligt, är det inte hans skyldighet lika mycket som min att infinna sig på möten/läkarbesök etc som involverar dotterns framtid i och med att hon kommer att bli tilldelad en diagnos och kommer att vara i behov av ganska mycket extra hjälp både i skolan och hemma?? Hon kräver väldigt mycket redan nu och jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli när hon börjar i skolan.
     
    Jag pratade med honom senast idag och vi hamnade i luven på varandra som alltid annars. Han anser inte att det är hans skyldighet eftersom barnen bor hos mig. Jag tar hand om allt annat som har med dagis/skola och övriga vardagssaker men i det här fallet då det handlar om en diagnos och hennes framtid så tycker jag att han har ett ansvar som förälder men det anser inte han som sagt.

    Suck...
    Han har samma skyldighet som du. Eventuellt skulle totalt ointresse i vård, möten mm kunnda bidra till att förlora vårdnaden vid ett tingsrättsbeslut men det krävs oftast mera.

    Men du kommer inte få hans intresse om han förlorar vårdanden, det blir bara enklare för dig att fatta beslut rörande t ex boende, vård, skola odyl. Han kommer fortfarande med största sannolikhet ha fortsatt umgänge


  • Anonym (Hjälp!)
    Anonym skrev 2013-02-04 14:25:55 följande:
    Varför behövs han med? Du ändrade boendet och ville ta allt vardagsansvar själv. Nu har du det och vill att han ska hjälpa? Men halva boendet får han alltså inte?

    När han har barnen så sällan behöver han bara information om saker som är viktiga för umgänge.

    Alla frågar efter honom, alltså borde han ju som vårdnadshavare vara med!

    Han har aldrig visat något intresse för något vardagsansvar överhuvudtaget och halva boendet hade aldrig kommit på tal för han skulle aldrig palla med det och med hans bakgrund hade jag aldrig litat på att han skulle klara det. Dessutom bor vi olika städer. Ja jag har valt att ta allt ansvar själv och detta utan några som helst invändningar.
  • Anonym (Hjälp!)
    Kjell2 skrev 2013-02-04 14:32:37 följande:
    Han har samma skyldighet som du. Eventuellt skulle totalt ointresse i vård, möten mm kunnda bidra till att förlora vårdnaden vid ett tingsrättsbeslut men det krävs oftast mera.

    Men du kommer inte få hans intresse om han förlorar vårdanden, det blir bara enklare för dig att fatta beslut rörande t ex boende, vård, skola odyl. Han kommer fortfarande med största sannolikhet ha fortsatt umgänge


    Jag är medveten om hans rätt till umgänge och han har aldrig velat delta i några beslut överhuvudtaget så därav känns det helt sjukt att han ska ha vårdnaden. Han vet ingenting, frågar aldrig någonting och vill inte delta i någonting. Vad fan är det för en förälder egentligen som inte visar något intresse alls för sina barn!??
  • Kjell2
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 14:40:41 följande:

    Alla frågar efter honom, alltså borde han ju som vårdnadshavare vara med!

    Han har aldrig visat något intresse för något vardagsansvar överhuvudtaget och halva boendet hade aldrig kommit på tal för han skulle aldrig palla med det och med hans bakgrund hade jag aldrig litat på att han skulle klara det. Dessutom bor vi olika städer. Ja jag har valt att ta allt ansvar själv och detta utan några som helst invändningar.

    Vad är det du vill uppnå? Det är mer eller mindre omöjlig att skapa ett engagemang, närvaro odyl med ett domstolsbeslut.


     


    Skapar det problem för dig genom att ni har GV? Vad skulle bli enklare med EV?

  • Anonym (Hjälp!)
    Kjell2 skrev 2013-02-04 14:46:49 följande:

    Vad är det du vill uppnå? Det är mer eller mindre omöjlig att skapa ett engagemang, närvaro odyl med ett domstolsbeslut.


     


    Skapar det problem för dig genom att ni har GV? Vad skulle bli enklare med EV?


    Jag personligen är bara glad att slippa träffa den idioten efter allt han har gjort mot mig/oss. Jag vill inte att han ska ha vårdnaden eftersom han inte vill engagera sig och inte har någon koll, inte frågar hur det går för barnen osv. Han visar ett totalt ointesse för dom. När han t.o.m skippar rekommendationer så har det gått för långt. Han är ett praktarsle.
    Man kan göra så gott man kan och ställa upp för sina barn i den mån det går trots att man inte är boendeförälder.

    Jag tycker inte ens att han har rätt att träffa barnen när han bara tror att han kan hoppa över viktiga saker. Är man vårdnadshavare så ska man ta sitt ansvar när man blir kallas oavsett vad. Vad hade hänt om inte jag hade möjlighet att gå på mötena, att jag låg på sjukhus eller vad som helst om han inte förmår sig att gå dig och göra det som står i hans plikt som förälder??


  • Kjell2
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 14:58:29 följande:
    Jag personligen är bara glad att slippa träffa den idioten efter allt han har gjort mot mig/oss. Jag vill inte att han ska ha vårdnaden eftersom han inte vill engagera sig och inte har någon koll, inte frågar hur det går för barnen osv. Han visar ett totalt ointesse för dom. När han t.o.m skippar rekommendationer så har det gått för långt. Han är ett praktarsle.
    Man kan göra så gott man kan och ställa upp för sina barn i den mån det går trots att man inte är boendeförälder.

    Jag tycker inte ens att han har rätt att träffa barnen när han bara tror att han kan hoppa över viktiga saker. Är man vårdnadshavare så ska man ta sitt ansvar när man blir kallas oavsett vad. Vad hade hänt om inte jag hade möjlighet att gå på mötena, att jag låg på sjukhus eller vad som helst om han inte förmår sig att gå dig och göra det som står i hans plikt som förälder??



    Må så vara att han är ett praktarsle men de saker du räknar upp kommer inte förändras om du får EV. Han kommer fortfarande vara ett praktarsle, inte gå på möten och ha rätt till umgänge. När du är sjuk eller får förhinder kommer han inte dyka upp även efter du fått EV.

    Att helt frånta honom ungänget är väldigt svårt. Det skall extermt mycket till att domstolen dömmer noll umgänge till en förälder om du väljer att stämma om umgänget.

    Även om din situation är frustread och jobbig kommer det inte ske några stora förädringar om du får EV.
  • Anonym
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 14:58:29 följande:
    Jag personligen är bara glad att slippa träffa den idioten efter allt han har gjort mot mig/oss. Jag vill inte att han ska ha vårdnaden eftersom han inte vill engagera sig och inte har någon koll, inte frågar hur det går för barnen osv. Han visar ett totalt ointesse för dom. När han t.o.m skippar rekommendationer så har det gått för långt. Han är ett praktarsle.
    Man kan göra så gott man kan och ställa upp för sina barn i den mån det går trots att man inte är boendeförälder.

    Jag tycker inte ens att han har rätt att träffa barnen när han bara tror att han kan hoppa över viktiga saker. Är man vårdnadshavare så ska man ta sitt ansvar när man blir kallas oavsett vad. Vad hade hänt om inte jag hade möjlighet att gå på mötena, att jag låg på sjukhus eller vad som helst om han inte förmår sig att gå dig och göra det som står i hans plikt som förälder??


    Ts, varför är du så arg? Du fick igenom att barnen inte ska vara mer än var tredje helg hos honom. Ändå är du arg, för det innebar att du får dra det tyngsta lasset själv (naturligtvis). Var du inte beredd på konsekvenserna av ditt handlande?
  • Anonym (Hjälp!)
    Anonym skrev 2013-02-04 15:15:17 följande:
    Ts, varför är du så arg? Du fick igenom att barnen inte ska vara mer än var tredje helg hos honom. Ändå är du arg, för det innebar att du får dra det tyngsta lasset själv (naturligtvis). Var du inte beredd på konsekvenserna av ditt handlande?

    Jag är arg för att han alltid kommer undan så lätt. Han hotar och misshandlade mig, sätter mig i skuldfälla, står med en kniv och ska skära halsen av mig när jag vill göra slut och kommer undan. Han kan inte ens ta sitt ansvar när det händer en sådan här sak och Bup skickar kallelser till honom. Tydligen så kan vissa människor komma undan med allting. DÄRFÖR är jag så arg!

    Jag har ALLTID tagit allt ansvar, har haft barnen i 5 år utan hans hjälp så nog visste jag mycket väl vad jag gav mig in på när jag ville ha var tredje helg istället för varannan. Helst av allt så vill jag inte att han ska träffa barnen alls för jag litar inte på honom. Jag vill att han ska ta sitt ansvar, det är inte bara att sätta barn till världen och sen bara kunna skita i dom och lämna över allt ansvar på mamman.
  • Anonym
    Anonym (Hjälp!) skrev 2013-02-04 18:58:46 följande:

    Jag är arg för att han alltid kommer undan så lätt. Han hotar och misshandlade mig, sätter mig i skuldfälla, står med en kniv och ska skära halsen av mig när jag vill göra slut och kommer undan. Han kan inte ens ta sitt ansvar när det händer en sådan här sak och Bup skickar kallelser till honom. Tydligen så kan vissa människor komma undan med allting. DÄRFÖR är jag så arg!

    Jag har ALLTID tagit allt ansvar, har haft barnen i 5 år utan hans hjälp så nog visste jag mycket väl vad jag gav mig in på när jag ville ha var tredje helg istället för varannan. Helst av allt så vill jag inte att han ska träffa barnen alls för jag litar inte på honom. Jag vill att han ska ta sitt ansvar, det är inte bara att sätta barn till världen och sen bara kunna skita i dom och lämna över allt ansvar på mamman.
    Jag förstår att du är upprörd! Du har all rätt att vara ledsen och arg. Men, du vill å ena sidan att han ska ha mindre med barnen att göra och å andra vill du att han ska börja ta ansvar. De sakerna går inte ihop.


  • Anonym (Hjälp!)
    Anonym skrev 2013-02-04 14:18:42 följande:
    Så du ville minska umgänget? Barnet som ev. har ADHD hade ingen diagnos när pappan hade varannan vecka, så du ska inte klandra honom för saker som blev fel få.

    Det är hans barn också. Du bokar kanske möten när han inte kan? Du valde att minska umgänget, så klart du får dra veckolassen själv efter det.
    Barnet har en bokstavsdiagnos men man får inte sätta en fullständig diagnos förrän barnet fyllt 6 år. Det har varit spekulationer kring det här i 1,5 år om inte mer.

    Vadå jag bokar kanske möten när inte han kan!? Kan jag alltid då tror du!? Jag var tvungen att boka om ett möte och frågade honom om när som passade honom bäst och då får jag till svar att han inte kommer, att det inte känns lönt för honom att vara där eftersom han inte träffar dom på vardagarna. Gången efter hade bilen lägligt nog pajat. Ursäkter ursäkter ursäkter.

    Det här handlar om hennes framtid och han står som vårdnadshavare och då har han ett ansvar att ordna det för henne men som vanligt skiter han i allting som är "jobbigt". Åter igen. JAG HAR ALLTID GJORT ALLTING FÖRUT och har aldrig haft någon avlastning av honom. Han satt och söp sig full när mina värkar dragit igår, körde därefter in till sjukhuset och satt sen och gnällde om hur trött han var där när jag låg och skulle föda. Jag kan fortfarande känna öldoften och minns hur arg och besviken jag var då. Sådan är han som människa.
  • Anonym (Hjälp!)
    Anonym skrev 2013-02-04 19:01:12 följande:
    Jag förstår att du är upprörd! Du har all rätt att vara ledsen och arg. Men, du vill å ena sidan att han ska ha mindre med barnen att göra och å andra vill du att han ska börja ta ansvar. De sakerna går inte ihop.


    Jag hade velat att skulle visa lite engagemang, att han ville hjälpa till att ordna med saker så som en förälder bör vårdnadhavare eller ej. Jag vill att han ska känna på hur det känns att ta ansvar,

    Att jag sedan inte vill ha med honom att göra och egentligen inte vill att han ska vara involverad är en helt annan sak och någonting som han hela tiden kör med för att slippa undan. "Du vill ju ändå inte ha mig med". Vad jag vill och vad han vill/bör är väl två helt skilda saker och det är väl inte så konstigt att jag inte vill ha med honom att göra efter hur han betett sig emot mig?
  • Smartie

    Dessa diagnoser är väl ofta ärftliga? Kan ditt ex ha en outredd diagnos eftersom han beter sig som han gör? Det ursäktar ingenting och jag beklagar din situation, men det kan vara en förklaring. Men märktes inget av detta INNAN du fick barn med honom?

  • Smartie

    Sen är det tyvärr svårt att få ensam vårdnad om han motsätter sig det och inte är en fara för barnen. Slarv och brist på regler/uppfostran, räcker tyvärr inte. Det krävs mer.

  • Anonym (Hjälp!)
    Smartie skrev 2013-02-04 19:17:40 följande:
    Dessa diagnoser är väl ofta ärftliga? Kan ditt ex ha en outredd diagnos eftersom han beter sig som han gör? Det ursäktar ingenting och jag beklagar din situation, men det kan vara en förklaring. Men märktes inget av detta INNAN du fick barn med honom?

    Jo jag misstänker ju att han har någonting. Han har tics till att börja med och sen så är han ganska så "nervös" i sitt sätt och typ människoskygg, kan man säga så?
    Jag träffade honom när jag var 18 år och egentligen så har han aldrig varit riktigt min "typ" men jag var ung och dum och gjorde typ revolt och skulle absolut inte lyssna på någon annan allra minst mina föräldrar. Barn nr 1 var planerad men 2:an var jag skeptisk till men valde att behålla pga att det kändes fel att ta bort ett syskon och ett liv till min första dotter.
    Jag älskar mina barn men ångrar så att jag valde honom som far.
    Detta hör till det förgågna men är ändå något som jag har med mig ALLTID.
  • Anonym

    Det låter precis som pappan till min dotter...
    Jag tycker att det är jätteskönt att han inte träffar henne regelbundet, för då slipper vi honom..
    Det svåra är alla dessa papper som ska skrivas.. Men hittills så har barnomsorgsansökningar gått igenom ändå..
    Vi har gemensam vårdnad..
    Planerar att stämma honom för enskild för indirekt så styr han våra liv, vi är fast här..

Svar på tråden Hur går jag till väga för ensam vårdnad?