Någon som har separerat med 5-månaders bebis? Hur lägga upp umgänge?

Ingen?

Det som brukar rekommenderas är korta men täta umgängen för så små barn och varannan vecka vid 3 årsåldern och övernattning runt året, men sedan får man se till situationen och barnets kontakt med föräldern det inte bor hos. Tycker du skall rekommendera mamman samarbetsavtal i familjerätten tillsammans med pappan, detta är helt gratis för att där gemensamt komma fram till ett passande och fungerande umgänge.

Har de nyligen separerat så betyder det att pappan varit med från början. det betyder alltså att han inte är någon främling för barnet. Då kan man ha växelvis men det rekommenderas verkligen inte en vecka i taget. Båda ´kan alltså ses som att "ha rätt".

Vår son sov varannan natt från 3 månaders ålder. Dvs han hade två anknytningsföräldrar.Vid växling av föräldraledigheten sov sonen några fler nätter hos den som först varit föräldraledig för att omställningen inte skulle bli för stor. men efter några veckor var det alltså varannan dag. Vid två års ålder gick vi över till 2-2-3 dagarsschema. Vid tre år började vi med varannan vecka. Detta passar kanske inte alla men vår son har varit trygg i båda hemmen och är idag en trygg och glad 5 åring. Tänk på att man ska skilja på sin egen längtan och barnets behov. Det är min övertygelse att barnets bästa är två närvarande och aktiva föräldrar, förutsatt att de verkligen är det alltså (vilket det verkar vara här eller?) 

Håller helt med dig.
Det beror ju på hur föräldrarna kan prata med varandra och hur "nära" de står i varandras åsikter.
Självklart ska barnet bo hos den som är föräldraledig och sedan ha umgänge med den andra föräldern.
Tätare umgänge är ett måste för så små barn då det har lite av ett "guldfisk minne"...
Vad är skillnaden mellan mamma och pappa???
Klart som fan att en pappa är lika mycket värd som en mamma och har samma rättigheter.
Hoppas dock att mamman och pappan kan komma överens utan att behöva gå till tingsrätten då det är en hemskt jobbig och slitsam process för alla parter!
Sen är det faktiskt inte förälderns rättigheter utan barnets rättigheter att få tillgång till båda sina föräldrar som räknas!

Jag och min äldsta sons pappa hade vh i början från ca 7 mån med umgänge mellan helgerna sedan vid 1 år utökade vi till flera dagar för att sedan övergå till vv men det funkade för vårt barn och kanske inte funkar för ett annat barn.
Nu är vår son 7 år och har under åren växlat lite med att bo mer med mig i perioder, men vårt mål alltid har varit att dela 50/50. Man måste vara flexibel när det gäller barn och lära sig att se på dem hur det fungerar.
Man måste prata med varandra och inte köra med att JAG har MER RÄTT för jag är MAMMA kortet!
Man MÅSTE ta hänsyn till barnet och göra det bästa för det.
Hoppas din kompis får till ett fungerande sätt för deras barn och att hon och pappan kan kommunicera med varandra utanför FB.

Håller alltså också med dig (jag som skrev förut). Men detta med att "stå nära varandra" är inte heller det en förutsättning för att det ska fungera. Jag och barnets pappa pratar inte alls (vi mailar) med varandra (visade sig vara en minst sagt knepig person att ha att göra med). Det vi (eller jag) gjort är att ha ett avtal som sedan följts utan undantag. Då kan man nämligen just undvika vårdnadstvist, vilket jag även tror är barnets bästa.

Det är barnets behov och bästa som måste stå i centrum. Nu har pappan varit med från början, så det blir ju ingen främling barnet ska vara hos. Självklart har pappan rätt att vara föräldraledig med sitt barn.

Praktiska saker måste disuteras. Vv för ett sånt litet barn är inte att rekommendera, utan kanske ett par dagar i taget bara. Ammas barnet fortfarande? Det påverkar ju också.

Föräldrarna måste prata med varandra och komma fram till en lösning som är bäst för barnet. (inte för dem själva) Kan de inte det, så får de be om hjälp, på ex familjerätten 

Absolut inte varannan vecka för en lite bebis, vilket trams! Tycker de ska boka en tid hos familjerätten för samarbetssamtal. Fast det är lite lurigt ändå för de tar inte någons parti, men hon får googla på vad som rekommenderas för små barn. www.socfamratt.se är en bra sajt som Familjerätten har. Där står det mesta om umgänge, boende, vårdnad.

Det har ingen betydelse att hon är arbetslös för hennes chanser att vara boendeförälder eller annat.
Kan de inte komma överens får en av de stämma den andre i tingsrätten och då fattar de ett beslut.
Och det kommer garanterat INTE bli varannan vecka för ett så litet barn. Han kommer ligga sämre til tror jag eftersom han inte verkar se barnets behov och barnets bästa utan bara tänker rätvisetänket, att det ska vara rättvist mellan föräldrarna. Hon tycker jag, kan kräva att han kan vara pappaledig men ska hämta och lämna hos henne
varje dag. Boendet ska hon ha.

Man ska undvika att göra stora förändringar i ett litet barns liv, och har mamman nu varit hemma med barnet så kan man inte plötsligt ändra att pappan bara tar över. Man får åtminstone ha en övergångsperiod, där man är ledig varannan dag eller liknande. Tycker han ska föra över dagar också så hon kan vara ledig lite längre och inte tänka egoistiskt utan på barnets bästa.

Oj, varannan natt från 3 månader? Skulle aldrig funkat här eftersom bebisen vi har gråter så fort pappan håller henne, byter blöja osv. Varför gör man sånt? Bara för det skulle vara rättvist mellan er vuxna? Var det verkligen för barnets bästa ni gjorde så? Hur vet ni att barnet inte får men längre fram i livet av att han slängts mellan er som bebis redan? Bebisar behöver lugn, stabilitet och rutiner.

Som jag skrev kanske det inte passar alla. Varför? För att barnet skulle knyta an lika till båda föräldrarna vilket det även gjorde och gjort. Jag tror barn behöver trygghet i sina relationer. Små barn kan sova var som helst om det är trygg med att föräldrarna är där när det somnar och vaknar. Små barn kan resa jorden runt med sina föräldrar och sova på olika ställen varje natt. Små barn bryr sig inte om var de är utan med vem. Lugn stabilitet och rutiner kan man ha iaf. Jag säger inte att jag har rätt. Men det har inte heller andra som tror sig sitta på sanningen och tar sig tolkningsföreträde.

Nu svarar jag istället för anonym. Det var ju just för att bäbisen klarade av det dom gjorde så och för att de såg det som det bästa för sitt barn!
Det skrivs även att de hade en övergångsperiod när det behövdes och att deras barn idag är större och att allt funkar bra.
Trygghet, lugn och stabilitet kan se ut och vara på olika sätt för olika människor.

Om din bäbis skriker när pappan håller är det väl bara att låta pappan få fortsätta hålla henne.
Jag antar att du tar barnet från pappan då det skriker...då förstör du ju deras anknytning och bäbisen känner att du är orolig för att det ska gråta när pappan håller.
Ursäkta om jag har fel i mitt antagande, men av egen erfarenhet så brukar det se ut på det sättet.

Håller med Lisa1977.
Barnet måste få en möjlighet att knyta an tull båda föräldrarna. Det är en omöjlighet om barnet inte FÅR träffa båda föräldrarna på samma premisser.. Dvs, att barnet måste få skrika hos pappan - för att få möjlighet att lugnas och tröstas av pappan utan att mamman är där och tar över.
Kan tänka mig att pappan är skitnetvös eftersom barnet skriker o mamman är i närheten - vilket gör att pappan spänner sig ännu mer..
Det bästa vore väl om pappan kunde ta barnet en stund och träffa barnet utan mammans övervakande ögon..
Till dig som förfasades över varannan natt med en tremånaders... Är barnet trygg med båda föräldrarna spelar det ju ingen roll vilken av föräldrarna som är där. Annars hade ju inte sammanboende föräldrar heller kunnat växla av varandra.
Det är ganska vanligt att mamman vid föräldraledigheten tar barnet de nätter som pappan arbetar under dagarna. Men på helgerna byter man ofta av.
Jag gick ibland o la mig i ett annat rum för att få soooova :)
Men ert tänk gör ju då att man inte skulle kunna göra så, eftersom det är "övernattning".
Nej, övernattning funkar bra för många barn OM de har bra anknytning till båda föräldrarna. Det jan de inte få om inte båda föräldrarna får samma möjlighet att knyta an till barnet...

Att kalla det för "nattligt umgänge" om det handlar om en förälder (oavsett kön), som varit närvarande under barnets första tid är en förolämpning. Pappan har SJÄLVKLART lika stor rätt till sin föräldraledighet som mamman han, så  länge man ser till barnets bästa. Varför i hela fridens namn skulle mamman vara första föräldern?! Jesus, vad förlegat!

 

Jag separerade från pappan till mitt barn när hen var 8 månader gammal, och eftersom både jag och pappan är förnuftiga människor, fungerar umgänget och alla relationer alldeles utmärkt. Vi har inte infört varannan vecka ännu (hen är 2,5 år), utan kör några dagar/nätter i stöten. Hen är i dag en trygg och alldeles förträfflig unge. 

 

Så så länge mamman och pappan i fråga kan ta sitt förnuft till fånga, och inte bete sig som egoistiska idioter (vilket verkar vara vanligt vid separationer), så kan umgänge fungera alldeles utmärkt.