EDA
Jag var extremt rädd för förlossningen men hade ändå bestämt mig för att inte ta edan. Nu blev min förlossningen ett utdraget och segt kapitel och efter 4 dagars onda sammandragningar så var jag rätt så less på det hela. Därför bestämde jag mig när det hela väl var igång att ta edan. Den las runt 17-tiden. Hej å hå vilken skillnad det blev. Jag kände fortfarande värkarna i vänster ljumske men bara som stramande lätt smärta. Edan funkade bra i ca 5 timmar. Sen blev det skiftbyte på förlossningen. Jag hade känt mig supertrygg med barnmorskan jag haft men kände mig inte alls lika tillfreds med hon som tog över. I kombination med detta började värkarna kännas rejält. Runt 12-tiden på natten tyckte jag de var rent av för jävliga och först då eller möjligen senare fick jag börja ta lustgas. Jag fick flera omgångar värkstimulerande men det tog en väldig tid. Jag fick inga direkta krystvärkar (det här de pratar om att man inte ska kunna hålla emot) men jag kände ju att det tryckte nedåt, framförallt bakåt...
Han föddes 04,30.
Direkt efter så upplevde jag ändå förlossningen som positiv. Jag hade ju överlevt vilket jag innan var helt övertygad om att inte göra. Men nu, snart ett år efter börjar rädslan för ev en ny förlossning komma. Edan skulle ju vara min räddare i nöden men lika fasen gjorde värkarna det SKITONT. Själva utdrivningsfasen (krystningsskedet) upplevde jag inte så smärtsam.
Hur kunde det bli såhär? Jag trodde edan tog bort värkarna men inte utdrivningssmärtan.... Eller gör det alltså 100 gånger mer ont utan eda? Då är det ju en omöjlighet. Tänk om jag inte hinner få eda en ev nästa gång? Då DÖR jag. Den smärtan jag hade kan jag klara och möjligen liiiiiite till, ytterst lite. Men om jag var bedövad och den "riktiga" smärtan är MYCKET värre. Då fattar jag inte hur man klarar det....
Hur länge sitter edan i? Kan det vara så att den nya barnmorskan drog ner eller rent av tog bort den???
