Jag instämmer i vad nemo1 skrivit.
Den krassa sanningen är att det inte finns några allergisäkra raser. Allergenerna sitter inte i djurens pälsar, därför spelar det ingen roll om pälsen är krullig, slät eller om det inte finns någon päls alls.
Jag förstår att man kan ha en stark önskan om att kunna ha ett djur fastän man är allergiker, men man får aldrig glömma bort att ett djur är en levande varelse som har rätt att få det bästa tänkbara hemmet, och ett hem med allergiker är ett hem med en oviss framtid för ett djur. Om man tittar på annonser om katter till omplacering på Blocket så ser man att i en stor del av annonserna handlar det om katter som måste flytta på grund av allergi.
Att man skaffar sig ett djur och sedan efter något år upptäcker att man är allergisk är en sak, men att redan då man skaffar sig djuret veta med sig att det finns allergi i familjen- nej, det är väldigt egoistiskt och obetänksamt tycker jag.
Jag är själv allergiker och vet en hel del om hur det fungerar, och en risk med allergier är att de kan förvärras om man gång på gång utsätter sig för det man inte tål. Om du idag får lite lätt snuva av att klappa en katt kanske du efter ett år med kattallergen i huset utvecklar astma.
Som kattuppfödare får jag ofta förfrågningar från allergiker om att komma och klappa katter, låna katter eller köpa katter på prov, och jag säger alltid nej till alltihopa. Det finns andra alternativa vägar att gå om man envisas med att vilja ha pälsdjur trots sina allergier. Eftersom Sverige översvämmas av hemlösa katter som blivit utslängda från sina familjer då människorna tröttnat på dem (eller blivit allergiska), så är ett utmärkt sätt för alla som vill prova på att ha katt en tid att bli jourhem till någon hemlös katt. Då får man leva med katt men är inte ytterst ansvarig för den utan tar hand om den genom en kattorganisation.
Att passa andras katter då de reser bort kan också vara ett alternativ.