• Alltid Daph

    Min 1.5-åring slår mig hela tiden!

    Det är ytterst irriterande. När som helst får man en örfil, är han arg får man många. Jag säger Nej, du får inte slå mig! (lite lagom argt hoppas jag) och sätter honom ifrån mig. Han börjar gråta. Inte trevligt. Detta upprepas alltså många gånger varje dag.

    Är det ens någon vits att säga ifrån, det blir ju bara tråkig stämning och gråt. Förstår ett barn i den åldern tillsägelser?

            

  • Svar på tråden Min 1.5-åring slår mig hela tiden!
  • Gizmo

    Tycker att det du gör är bra. Men frågan är, var har han lärt sig att slåss?

  • Alltid Daph
    Arg skrev 2013-01-11 11:12:38 följande:
    Tycker att det du gör är bra. Men frågan är, var har han lärt sig att slåss?
    Ingen aning. Han började på dagis för ett par veckor sen men slogs långt innan dess. Vi slåss ju inte så det verkar vara något instiktivt han gör. Han slår hundarna och sin pappa också, men mest mig. När han blir arg slänger han saker, knuffar på möbler eller slår den som är med honom. Helmärkligt.
  • tundra

    Arg. Du fattar ingenting. Men ändå en relevant fråga.

    En 1 åring är kung på att läsa av sin mor. Du har medveten eller omedvetet ryckt till eller reagerat så att han "upptäckt" att han kan slå och du då agerar "roligt" dvs ger beteendet uppmärksamhet.

    Lättaste sättet att bryta beteendet är att bestämt avbryta och sedan snabbt avleda.
    Ge beteendet minimalt erkännande utan att ignorera det. Ett snabbt bestämt nej och gör sedan genast ngt annat.

    Blir det härdsmälta så låt han vara arg. Bekräfta med ord. Ge snutte, napp etc. Säg: Jag ser att du är arg. Alla är arga ibland.

    Moralisera inte under utbrottet. Vänta bara ut det.

    Förebygg och prata om sånt innan/efter.

  • tundra

    Det är aldrig instinktivt eller inbyggt.
    Det är alltid inlärt beteende.

  • LiteniAugusti
    tundra skrev 2013-01-11 12:46:45 följande:
    Arg. Du fattar ingenting. Men ändå en relevant fråga.

    En 1 åring är kung på att läsa av sin mor. Du har medveten eller omedvetet ryckt till eller reagerat så att han "upptäckt" att han kan slå och du då agerar "roligt" dvs ger beteendet uppmärksamhet.

    Lättaste sättet att bryta beteendet är att bestämt avbryta och sedan snabbt avleda.
    Ge beteendet minimalt erkännande utan att ignorera det. Ett snabbt bestämt nej och gör sedan genast ngt annat.

    Blir det härdsmälta så låt han vara arg. Bekräfta med ord. Ge snutte, napp etc. Säg: Jag ser att du är arg. Alla är arga ibland.

    Moralisera inte under utbrottet. Vänta bara ut det.

    Förebygg och prata om sånt innan/efter.
  • Alltid Daph
    tundra skrev 2013-01-11 12:46:45 följande:
    Arg. Du fattar ingenting. Men ändå en relevant fråga.

    En 1 åring är kung på att läsa av sin mor. Du har medveten eller omedvetet ryckt till eller reagerat så att han "upptäckt" att han kan slå och du då agerar "roligt" dvs ger beteendet uppmärksamhet.

    Lättaste sättet att bryta beteendet är att bestämt avbryta och sedan snabbt avleda.
    Ge beteendet minimalt erkännande utan att ignorera det. Ett snabbt bestämt nej och gör sedan genast ngt annat.

    Blir det härdsmälta så låt han vara arg. Bekräfta med ord. Ge snutte, napp etc. Säg: Jag ser att du är arg. Alla är arga ibland.

    Moralisera inte under utbrottet. Vänta bara ut det.

    Förebygg och prata om sånt innan/efter.
    Okej, ska inte göra någon affär av det i fortsättningen. Oftast blir han arg när man hindrar honom från att göra något han vill, leka med något farligt eller liknande och då reagerar han med att slå till en. Men då får ett bestämt Nej! räcka. så hoppas jag det blir bättre. =)
  • tundra

    Är det ngt farligt eller ngt han vill ha som inte är tillåtet. Säg nej. Ta bort honom. Lyft bort honom max 1 m.
    Rusar han dit. Gör om.

    Blockera honom inte. Håll inte fast.
    Var bara mer envis.
    Var bestämd.

  • agl
    Alltid Daph skrev 2013-01-11 11:10:07 följande:
    Det är ytterst irriterande. När som helst får man en örfil, är han arg får man många. Jag säger Nej, du får inte slå mig! (lite lagom argt hoppas jag) och sätter honom ifrån mig. Han börjar gråta. Inte trevligt. Detta upprepas alltså många gånger varje dag.

    Är det ens någon vits att säga ifrån, det blir ju bara tråkig stämning och gråt. Förstår ett barn i den åldern tillsägelser?

            
    Vår son har också börjat med att slåss, bitas, rivas, dra i håret. Gör samma sak som dig, och han kan bli ledsen om vi sätter ner honom, men låter honom vara 5 minuter. Det har blivit lite bättre faktiskt. Man får liksom vara hård, men rättvis! Sonen är 17 månader. 
  • Alltid Daph
    tundra skrev 2013-01-11 13:07:36 följande:
    Är det ngt farligt eller ngt han vill ha som inte är tillåtet. Säg nej. Ta bort honom. Lyft bort honom max 1 m.
    Rusar han dit. Gör om.

    Blockera honom inte. Håll inte fast.
    Var bara mer envis.
    Var bestämd.

    Svårt att inte hindra när han vill göra illa vovvarna, de litar ju liksom på att jag ska skydda dem från honom. Men ska försöka avleda med något mer lockande.
  • tundra

    Han ska självklart inte göra illa hunden.
    Visa hur man klappar fint i första hand.

    Är det för att testa gränser.
    Lyft bort sekunden han är på väg dit för tjuvnypet. Max 1 meter. Försöker han igen. Gör om.

    Tro mig. Du har en tålamodsreserv som är 200 gånger större än hans. Han kommer tvingas se sig besegrad och måste själv reglera sitt beteende på insidan.

    Ofta blir de då jätteledsna. Ge snutte eller napp men låt barnet själv bearbeta det som hänt utan att automatiskt rusa dit och blanda dig i. När barnet sen vill kramas så kramas ni självklart. Bekräfta känslan.

    Haha. De är lätta runt 18 mån om man jämför med 3 åringar. Så det arbete man lägger ner här betalar ofta tillbaka sig.

  • Alltid Daph
    tundra skrev 2013-01-11 13:34:19 följande:
    Han ska självklart inte göra illa hunden.
    Visa hur man klappar fint i första hand.

    Är det för att testa gränser.
    Lyft bort sekunden han är på väg dit för tjuvnypet. Max 1 meter. Försöker han igen. Gör om.

    Tro mig. Du har en tålamodsreserv som är 200 gånger större än hans. Han kommer tvingas se sig besegrad och måste själv reglera sitt beteende på insidan.

    Ofta blir de då jätteledsna. Ge snutte eller napp men låt barnet själv bearbeta det som hänt utan att automatiskt rusa dit och blanda dig i. När barnet sen vill kramas så kramas ni självklart. Bekräfta känslan.

    Haha. De är lätta runt 18 mån om man jämför med 3 åringar. Så det arbete man lägger ner här betalar ofta tillbaka sig.
    Klappa fint kan han. Han gör det när han är på gott humör och strålar som en sol när vi berömmer. Men vips blir det smäll eller drag i pälsen istället...

    Haha, jag som bara går och längtar efter att han ska bli äldre. Jämför med hans treåriga kusin som är så lätt att ha att göra med. Kan inte alls minnas att hans storebror var så här besvärlig men kanske jag bara har förträngt det.  Dagdrömmer till och med om att ha delad vårdnad med ett annat par som skulle ha honom på halvtid... Drömmer
  • tundra

    Haha. Du har en smart kille med bra självförtroende helt enkelt!

    Den här fasen brukar gå över rätt snabbt är min erfarenhet. Runt 2 är de underbart harmoniska. För att bli små tasmanska djävlar runt 3 igen. Hihi.

    Låter som att du är på rätt spår iaf.
    Lycka till!

  • Alltid Daph
    tundra skrev 2013-01-11 14:55:17 följande:
    Haha. Du har en smart kille med bra självförtroende helt enkelt!

    Den här fasen brukar gå över rätt snabbt är min erfarenhet. Runt 2 är de underbart harmoniska. För att bli små tasmanska djävlar runt 3 igen. Hihi.

    Låter som att du är på rätt spår iaf.
    Lycka till!

    Tack! Vi kämpar på...  Glad
Svar på tråden Min 1.5-åring slår mig hela tiden!