Måste jag gå med på varannan vecka?
När en pappa plötsligt vill vara pappa åt sina barn, måste jag gå med på varannan vecka eller hur ser mina möjligheter/skyldigheter/rättigheter ut?
-
-
Svar på tråden Måste jag gå med på varannan vecka?
-
Man märker tydligt på barn om dom mår dåligt
-
Anonym skrev 2013-01-07 12:21:51 följande:Nej jag har läst undersökningen om det.
Okej och du kan då tänka dej att barnet bor med med sin pappa än med dej om det är barnets önskemål?
Ja, framgick inte det av det jag skrev? -
Anonym skrev 2013-01-07 12:21:51 följande:Nej jag har läst undersökningen om det.
Okej och du kan då tänka dej att barnet bor med med sin pappa än med dej om det är barnets önskemål?
Vill också gärna läsa, hur får jag tillgång till undersökningen? -
kikkie skrev 2013-01-07 12:25:10 följande:Man märker tydligt på barn om dom mår dåligt
Oj, okej, där tror vi olika. -
Jag tror inte , av erfarenhet så vet jag
-
kikkie skrev 2013-01-07 14:03:26 följande:Jag tror inte , av erfarenhet så vet jag
Då hoppas jag verkligen att du med din förmåga jobbar inom socialtjänsten med utredningar av utsatta barn för som sagt, min erfarenhet är en helt annan än det du "vet". -
Man kanske inte ska glömma bort att de barn som mår bra oftast inte kommer i kontakt med socialtjänsten. Det ena utesluter inte det andra.
Att det finns barn som mår dåligt av VV innebär ju inte att det inte finns barn som mår bra av det. Och vice versa. Det finns aldrig en sanning när det handlar om individer, det kan vi kanske vara överens om? -
Umgänge och växelvist boendeAnonym skrev 2013-01-07 07:34:28 följande:Varannan vecka och växelvis boende är INTE samma sak. Växelvis boende kan vara 3+4 dagar eller någon annan utformning, t.ex 14 dagar hos pappa och 14 dagar hos mamma.
Varför påstår du att växelvis boende inte rekommenderas till barn under 3 år? Källa?
Vilket svammel. Att man arbetar oregelbundet men ändå har växelvis boende kan fungera hur bra som helst.
När det gäller umgänge för de mindre barnen, under cirka tre år, kan allmänt sägas att de behöver rutiner, lugn och stabilitet. Små barn är vanemänniskor och behöver långsamt vänjas vid de nya rutiner som en separation eller umgänge med en förälder de inte bor hos innebär. Generellt kan sägas att umgänge med de mindre barnen bör ske ofta men under korta tider.
Barn upp till tre år bör i princip bo på ett ställe och sedan träffa den förälder de inte bor med på dagtid. Om umgänget innebär boende hos umgängesföräldern bör det vara under en eller två nätter, till exempel en helg.
Längre tids boende, som ett par veckor under semestrar bör beslutas med försiktighet. När det gäller de allra minsta barnen, upp till 1 - 1,5 år, bör de helst inte alls bo växelvis och umgänge endast ske på dagtid. Om barnet ammas måste detta vägas in.
Slutligen kan dessa regler endast ses som en allmän riktlinje. Alla barn måste bedömas individuellt. Faktorer som bör vägas in i bedömningen är bland annat kontakten med umgängesföräldern, stabiliteten i relationen till den förälder barnet bor hos och hur djup konflikten är föräldrarna sinsemellan och hur de hanterar den.
Källa:
Anita Wickström har i samband med författandet av sin bok "1998 års vårdnadsreform och socialtjänsten", 1998 kontaktat Barnombudsmannen (BO) som gjort ovanstående uttalande.
saxat från famratt.com -
Ett schema efter 2-2-3 verkar funka ganska bra för de jag känner som använt den uppdelningen när deras barn varit mindre (inkl min make och hans ex). Då blir det inte så långa perioder borta från någon förälder och ändå mer kontinuitet än vid enstaka dagar/nätter.
När bonus blev drygt fyra så uttryckte hon dock själv att det var för hattigt och att hon ville bo varannan vecka istället. -
BioBonus skrev 2013-01-07 15:10:04 följande:Man kanske inte ska glömma bort att de barn som mår bra oftast inte kommer i kontakt med socialtjänsten. Det ena utesluter inte det andra.
Att det finns barn som mår dåligt av VV innebär ju inte att det inte finns barn som mår bra av det. Och vice versa. Det finns aldrig en sanning när det handlar om individer, det kan vi kanske vara överens om?
Absolut, du har helt rätt och jag utgår naturligtvis från hur jag tror mig känna mina egna barn och deras behov av rutiner och fast punkt i tillvaron. -
Nu har jag inte någon erfarenhet att bidra med till tråden direkt, men jag är medveten om hur familjerätten ser ut idag. Dock måste jag ändå få säga att jag tycker att det är något som är jättefel med systemet. Se det såhär (och nu kan man självklart byta ut "pappan" mot "mamman", det här är bara ett exempel:
Man och kvinna träffas. Kvinna blir gravid. Man vill inte ha något med barnet att göra och gör slut med kvinnan när han får veta att hon är gravid. Kvinnan kanske inte heller hade planerat att skaffa barn just då, men hon behåller barnet och tar sitt ansvar. Det går några år och barnet växer upp under kärleksfulla förhållanden. Den lilla familjen har ett helt liv uppbyggt tillsammans, kvinnan kanske till och med har träffat en ny man och gett barnet syskon.
En vacker dag har mannen bestämt sig för att "nej men nu har jag vuxit lite. Hade inte jag ett barn?" Pappan söker upp mamman och barnet och en dag står han där på tröskeln och vill ha vårdnad och umgänge. Enligt lagen har han rätt till det om han är pappan. I alla fall rätt att ta upp saken i domstol.
Då ska den här familjen helt plötsligt släppa in mannen som inte ville ha något med situationen att göra. Vill de flytta utomlands eller till en annan del av Sverige går inte det (om de t.ex. har delad vårdnad kan mamman inte bara "sticka" med barnet, inte ens på semester).
Visst, jag kan absolut köpa att det är bra för barnet att ha både sin mamma och pappa nära, men är det rätt att man bara ska få "hoppa in" och kräva att få vara en del av familjen när helst det passar en själv? Inte ta något som helst ansvar och sedan helt plötsligt, när det passar, ha all rätt? -
Det är enkelt att hävda sina rättigheter om man inte bryr sig om sina skyldigheter...Anonym (En fundering) skrev 2013-01-07 20:19:16 följande:Nu har jag inte någon erfarenhet att bidra med till tråden direkt, men jag är medveten om hur familjerätten ser ut idag. Dock måste jag ändå få säga att jag tycker att det är något som är jättefel med systemet. Se det såhär (och nu kan man självklart byta ut "pappan" mot "mamman", det här är bara ett exempel:
Man och kvinna träffas. Kvinna blir gravid. Man vill inte ha något med barnet att göra och gör slut med kvinnan när han får veta att hon är gravid. Kvinnan kanske inte heller hade planerat att skaffa barn just då, men hon behåller barnet och tar sitt ansvar. Det går några år och barnet växer upp under kärleksfulla förhållanden. Den lilla familjen har ett helt liv uppbyggt tillsammans, kvinnan kanske till och med har träffat en ny man och gett barnet syskon.
En vacker dag har mannen bestämt sig för att "nej men nu har jag vuxit lite. Hade inte jag ett barn?" Pappan söker upp mamman och barnet och en dag står han där på tröskeln och vill ha vårdnad och umgänge. Enligt lagen har han rätt till det om han är pappan. I alla fall rätt att ta upp saken i domstol.
Då ska den här familjen helt plötsligt släppa in mannen som inte ville ha något med situationen att göra. Vill de flytta utomlands eller till en annan del av Sverige går inte det (om de t.ex. har delad vårdnad kan mamman inte bara "sticka" med barnet, inte ens på semester).
Visst, jag kan absolut köpa att det är bra för barnet att ha både sin mamma och pappa nära, men är det rätt att man bara ska få "hoppa in" och kräva att få vara en del av familjen när helst det passar en själv? Inte ta något som helst ansvar och sedan helt plötsligt, när det passar, ha all rätt?