Kanske inte är meningen? Ska man ge upp?

Kan ju inte låta bli att fundera ibland. 2 år har gått, vi har haft tre mf och en ofostrig som upptäcktes i v 9, kom ut som mf v 12. Inga barn innan. Hur länge ska man orka? Glädjen över plus, sen alla veckor av blödningar och smärta i både kropp och själ när det skiter sig. Alla andra får barn som kaniner, vi är de enda i vår omgivning som står utanför och tittar på när alla leker familj. Åldern börjar bli ett hinder, äggreserven tryter. Fått fragmin, levaxin, progesteron. Stick hit och dit, knapra tabletter och stoppa upp grejer i muffen som gör allt lite obehagligare.

Allt vi vill är att få barn. Men hur värt är det? Vi är inte längre de glada, kära människor vi en gång var. Hur gör man för att lyckas fungera? Hjälp...o