• Anonym (På tå)

    Stödet är inte ömsesidigt...

    Hej,

    Jag har en god vän som försökt bli gravid i drygt ett år. Hon har hängt upp sig oerhört på detta och jag respekterar och förstår, jag gör mitt bästa för att lyssna, stötta och muntra upp. Med jämna mellanrum ringer hon mig och gråter för att hon fått mens eller för att sambon inte haft lust, att läkaren inte hittat någon förklaring osv. Hon verkar oerhört stressad över att inte bli gravid lika lättvindigt som jag blev... 

    Min situation var att jag, som är 6 år yngre än henne (hon är 32), blev gravid trots att jag gick på p-piller. Jag blev alltså gravid "av misstag" ungefär när hennes biologiska klocka började ticka i panik. Hon har följt min graviditet med glädje och spänning och pratat om hur våra barn ska bli bästa vänner, att det vore så kul att få barn ungefär samtidigt osv.

    När mitt barn föddes, för drygt ett år sen, hade hon försökt ett tag och börjat äta olika tillskott, började läsa på en massa om ställningar, cykler och grejer. Mitt barns nedkomst verkade stressa henne att börja försöka på allvar. Jag uppmuntrade det och tyckte att är det vad hon vill ska hon givetvis satsa, det vore skitkul om en av mina bästa vänner blev mamma så vi kan stötta varann! 

    Så jag har stöttat henne. Följt med på ett par undersökningar, hjälpt henne hitta information, tröstat henne när det ännu en gång varit fruktlöst. Samtidigt har ju jag gått igenom min process att komma in i mammarollen och alla utmaningar det innebär, jag har gått igenom en separation och en flytt under barnets första år, haft problem med hälsan efter förlossningen och gått ner massor i vikt, sovit dåligt osv. Jag har inte direkt klagat för jag har tidigt förstått att det är känsligt att komma och gnälla över hur jobbigt det är med barn till nån som inte vill något hellre. Men jag har hoppats att hon ibland ska fråga hur jag har det. 

    Vad hon gör är att pika mig om orättvisan. Hon har fällt bittra kommentarer om att det är så obegripligt att jag som inte ens ville ha barn (JAG ÄLSKAR MITT BARN!) blev gravid när hon inte lyckas, att jag som har det sämre ställt ekonomiskt inte kan ge mitt barn samma trygghet som hon, att min relation gick åt helvete och att jag inte ens har en pappa till barnet när hon har en stabil samborelation. När jag flyttade till en större lägenhet för att barnet skulle få ett eget rum tyckte hon att det bättre boendet tärde på min ekonomi medan de ju har hus med flera rum, massor av plats för en växande familj.

    Jag blir så ledsen. Jag är ledsen för hennes skull för att hon inte fått till det när hon inte vill något hellre, och ledsen för att stödet oss emellan inte är ömsesidigt längre. Hon verkar inte orka eller vilja stötta mig i någonting längre, om det är av bitterhet eller att det är för smärtsamt vet jag inte, men jag har fortsatt lyssna på och stötta henne. 

    Är det så det är? Är kanske vänskapen med mig för smärtsam för henne just nu? Borde jag försöka backa och lämna henne att klara sin kamp utan mitt stöd, borde jag försöka konfrontera henne eller bara acceptera att det är såhär? Snälla hjälp mig förstå vad hon går igenom. Jag älskar henne som min egen syster, vi har gått igenom så mycket tillsammans, det känns oerhört sorgligt att ha degraderats från jämlik kärleksfull vänskap till ett bollplank som bara finns där.

  • Svar på tråden Stödet är inte ömsesidigt...
  • Anonym

    Det är fel att en grupp ska ta på sig ensamrätten till sorg och ältande om sina problem, med motiveringen att min sorg är ju störst. Det är fel att bagatellisera andras problem. För i så fall om man ska dra det till sin spets så har inte heller barnlösa rätt att sörja för att det finns värre saker i livet än att drabbas av detta.

    Det finns många typer av livskriser här i världen. Den som ältar barnlöshet kan ju förövrigt sätta sig in i ett ensamkommande flyktingbarns verklighet med krigstrauman där de sett sina föräldrar våldtas och mördas, och själv tvingats ut i krig osv, kvinnor som sett alla sina barn bli halshuggna osv, osv, helkroppsförlamade personer som inte ens har en möjlighet att ha sex och således inte ens kan drömma om barn från första början osv osv.

    Eftersom säkert det flesta håller med om att detta är värre problem än enbaert barnlöshetsproblem, så borde väl inte heller barnlösa få klaga då????

  • Anonym (barnlös)

    Jag upprepar: så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?! För civiliserat?

  • Anonym (X)
    Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 17:25:00 följande:
    Jag upprepar: så vad är det för fel med att prata och försöka lösa situationen utan att direkt springa och peka finger och skrika fula ord?! För civiliserat?
    Men TS som tråden handlar om har väl betett sig exemplariskt? Betydligt bättre än vad hon skulle behöva, i mitt tycke.

    Det är inget måste att man måste behålla människor i ens liv som försöker trycka ner en.
  • Anonym (barnlös)

    Nej, det måste man inte - det är jag också mycket tydlig med. Men om man är bra vänner/vill vara en bra vän bör man, i mitt tycke, först försöka prata om det som är fel och ge sin krisande och kanske otrevliga vän en chans att göra bot och bättring - innan man väljer hur man vill gå vidare. Och att ägna sig åt kränkande ord... varför?; om TS vän beter sig illa är det för att hon mår väldigt väldigt dåligt - TS gör nog både sig själv och vännen illa om hon följer den inställningen.

  • Anonym (X)
    Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 17:44:48 följande:
    Nej, det måste man inte - det är jag också mycket tydlig med. Men om man är bra vänner/vill vara en bra vän bör man, i mitt tycke, först försöka prata om det som är fel och ge sin krisande och kanske otrevliga vän en chans att göra bot och bättring - innan man väljer hur man vill gå vidare. Och att ägna sig åt kränkande ord... varför?; om TS vän beter sig illa är det för att hon mår väldigt väldigt dåligt - TS gör nog både sig själv och vännen illa om hon följer den inställningen.
    Men sedan när är egocentrisk och energitjuv kränkande ord?
  • Anonym (barnlös)

    Och TS kanske har betett sig exemplariskt, men tycker vännen det? Vännen kanske upplever det olika och har gett sina snäsiga kommentarer i ett sammanhang där hon känt sig påhoppad. Det vet inte vi. Och genom att prata med vännen och kanske få lite extra kunskap om hur en barnlöshetskris kan upplevas i relation till andra livskriser (finns många avhandlingar på området) så kanske vänskapen kan räddas och båda få det stöd de behöver och förtjänar.

  • shakennotstörd

    Jag tycker du ska undvika henne för din egen skulle alt. säga ifrån! Hon har ingen rätt att ta ut sin frustration på dig.

  • Anonym (barnlös)

    Tror samtalet med vännen blir lysande om TS inleder med orden egocentrisk och energitjuv, du har rätt det är inte alls kränkande utan bara informativa. För att verkligen försöka lösa konflikten tycker jag att hon sen ska avsluta med "du din barnlös hagga"!

    Eller sa pratar TS som en vuxen människa och berättar hur hon mår i vänskapen, utan att anklaga sin väninna. 

  • Anonym (X)
    Anonym (barnlös) skrev 2012-11-26 17:54:53 följande:

    Tror samtalet med vännen blir lysande om TS inleder med orden egocentrisk och energitjuv, du har rätt det är inte alls kränkande utan bara informativa. För att verkligen försöka lösa konflikten tycker jag att hon sen ska avsluta med "du din barnlös hagga"!

    Eller sa pratar TS som en vuxen människa och berättar hur hon mår i vänskapen, utan att anklaga sin väninna. 


    Men det är väl ingen här som föreslagit att hon ska lägga upp en eventuell diskussion så.
  • Anonym (barnlös)

    Nej, Anonym(X) du har inte gett TS några råd alls - bara dömt ut vännen andra barnlösa som har svårt att hantera sin situation. TS ber om råd för att kunna hantera situationen med sin vän, som hon beskriver att hon älskar som sin egen syster. 

  • Anonym (Också barnlös)

    Till alla som någon gång längtat efter barn, även om längtan började när graviditeten redan var ett faktum.

    Ni kanske känner igen er i något av detta:
    - Funderingar på hur barnet skulle se ut om ni fick barn med er partner (om man har en partner)
    - Funderingar på hur barnet skulle bli som person
    - Funderingar på vilka som är de finaste pojknamnen och flicknamnen
    - Funderingar på hur er partner skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur ni själva skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur hemmet bäst ska anpassas för en ny familjemedlem
    - Längtan efter att få ett plus på stickan
    - Längtan efter att få se sitt barn på UL
    - Längtan efter en växande mage
    - Längtan efter att känna barnet sparka
    - Längtan efter att köpa gravidkläder
    - Längtan efter att köpa barnkläder
    - Längtan efter att köpa små små barnskor
    - Längtan efter att köpa barnvagn
    - Längtan efter att gå med barnvagn i parken
    - Längtan efter att vara föräldraledig
    - Längtan efter att amma
    - Förhoppningar om att träffa nya vänner som också har barn
    - Förhoppningar om att få mer gemensamt med vänner som redan fått barn
    - Längtan efter att få berätta för sim mamma att hon ska bli mormor/farmor
    - Längtan efter att hela släkten ska gå och vänta på att just ni blir föräldrar
    - Längtan efter att föda barn
    - Längtan efter att få träffa sitt alldeles eget barn

    Man börjar bebisverkstan men inget händer. Kanske får man plus på stickan men det slutar i missfall.

    Efter ca 7 månader tänker man:
    - Nu har det gått längre tid än för genomsnittet för oss och inget händer
    - Borde jag ligga som en kalkon i en halvtimme efter man har haft sex?
    - Borde jag testa lite hälsokostgrejer?
    - Borde jag sluta med kaffe?
    - Det börjar bli trist att aldrig kunna dricka alkohol när det hela tiden visar sig att man ändå inte är gravid
    - Planera inte in nått den här helgen för det är ägglossning
    - Funderingar på hur barnet skulle se ut om ni fick barn med er partner (om man har en partner)
    - Funderingar på hur barnet skulle bli som person
    - Funderingar på vilka som är de finaste pojknamnen och flicknamnen
    - Funderingar på hur er partner skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur ni själva skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur hemmet bäst ska anpassas för en ny familjemedlem
    - Längtan efter att få ett plus på stickan
    - Längtan efter att få se sitt barn på UL
    - Längtan efter en växande mage
    - Längtan efter att känna barnet sparka
    - Längtan efter att köpa gravidkläder
    - Längtan efter att köpa barnkläder
    - Längtan efter att köpa små små barnskor
    - Längtan efter att köpa barnvagn
    - Längtan efter att gå med barnvagn i parken
    - Längtan efter att vara föräldraledig
    - Längtan efter att amma
    - Förhoppningar om att träffa nya vänner som också har barn
    - Förhoppningar om att få mer gemensamt med vänner som redan fått barn
    - Längtan efter att få berätta för sim mamma att hon ska bli mormor/farmor
    - Längtan efter att hela släkten ska gå och vänta på att just ni blir föräldrar
    - Längtan efter att föda barn
    - Längtan efter att få träffa sitt alldeles eget barn

    Efter ett år tänker man:
    - Nu måste vi söka hjälp, nu är vi inte längre "normala"
    - Varför händer inget???!!!
    - Har jag gjort något fel?
    - Tänk om jag inte har några spermier/ägg
    - Gör utredningen ont?
    - Tänk om någon känner igen oss på sjukhuset
    - Sex är inte så kul längre
    - Jag hatar min mens
    - Jag får inte bli en sån där knäpp barnlös
    - Funderingar på hur barnet skulle se ut om ni fick barn med er partner (om man har en partner)
    - Funderingar på hur barnet skulle bli som person
    - Funderingar på vilka som är de finaste pojknamnen och flicknamnen
    - Funderingar på hur er partner skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur ni själva skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur hemmet bäst ska anpassas för en ny familjemedlem
    - Längtan efter att få ett plus på stickan
    - Längtan efter att få se sitt barn på UL
    - Längtan efter en växande mage
    - Längtan efter att känna barnet sparka
    - Längtan efter att köpa gravidkläder
    - Längtan efter att köpa barnkläder
    - Längtan efter att köpa små små barnskor
    - Längtan efter att köpa barnvagn
    - Längtan efter att gå med barnvagn i parken
    - Längtan efter att vara föräldraledig
    - Längtan efter att amma
    - Förhoppningar om att träffa nya vänner som också har barn
    - Förhoppningar om att få mer gemensamt med vänner som redan fått barn
    - Längtan efter att få berätta för sim mamma att hon ska bli mormor/farmor
    - Längtan efter att hela släkten ska gå och vänta på att just ni blir föräldrar
    - Längtan efter att föda barn
    - Längtan efter att få träffa sitt alldeles eget barn

    Efter två år tänker man:
    - Vi kommer inte bli med barn på det sättet som "alla andra" blir det
    - Felet verkar ligga hos mig, min partner borde lämna mig och skaffa barn med någon annan
    - Jag är ingen riktig kvinna/man
    - Nu fyller x barn ett år, och vi som började försöka bli gravida innan dem
    - Nu undrar alla varför vi inte skaffar barn, vi har ju varit gifta/haft jobb/bott i en trea i över två år
    - Nu är det __ år kvar tills jag är 35 och fertiliteten avtar kraftigt
    - Behandlingen misslyckades men nästa gång måste det gå, jag överlever inte ett till misslyckande
    - Min kropp är emot mig
    - Funderingar på hur barnet skulle se ut om ni fick barn med er partner (om man har en partner)
    - Funderingar på hur barnet skulle bli som person
    - Funderingar på vilka som är de finaste pojknamnen och flicknamnen
    - Funderingar på hur er partner skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur ni själva skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur hemmet bäst ska anpassas för en ny familjemedlem
    - Längtan efter att få ett plus på stickan
    - Längtan efter att få se sitt barn på UL
    - Längtan efter en växande mage
    - Längtan efter att känna barnet sparka
    - Längtan efter att köpa gravidkläder
    - Längtan efter att köpa barnkläder
    - Längtan efter att köpa små små barnskor
    - Längtan efter att köpa barnvagn
    - Längtan efter att gå med barnvagn i parken
    - Längtan efter att vara föräldraledig
    - Längtan efter att amma
    - Förhoppningar om att träffa nya vänner som också har barn
    - Förhoppningar om att få mer gemensamt med vänner som redan fått barn
    - Längtan efter att få berätta för sim mamma att hon ska bli mormor/farmor
    - Längtan efter att hela släkten ska gå och vänta på att just ni blir föräldrar
    - Längtan efter att föda barn
    - Längtan efter att få träffa sitt alldeles eget barn

    Efter tre år tänker man:
    - Nu är det bara vi bland vännerna som inte har fått barn
    - De ringer inte oss lika ofta längre, de vill bara umgås med andra familjer
    - Ännu en jul utan barn
    - Jag kommer aldrig bli lycklig
    - Min kropp är inte normal
    - Vad är meningen med att ha mens 500 ggr under sitt liv om man aldrig får barn?
    - Vad är meningen med att leva om jag inte får barn?
    - Kan vi tänka oss äggdonation? spermiedonation? adoption? surrogatmamma?
    - Vi måste spara till privata behandlingar för det sket sig med landstingsförsöken
    - Vad kan vi sysselsätta oss med när vi väntar?
    - Nu har alla på jobbet barn utom jag, även de som är fyra år yngre
    - Vad är meningen med en 30-åring som inte kan bli mamma? Vad har jag för existensberättigande?
    - Min mamma kommer aldrig bli mormor/farmor
    - Ser alla på mig att jag är barnlös?
    - Jag kommer aldrig bli mamma/pappa
    - Tänk om min partner lämnar mig och träffar någon ny och så blir de gravida direkt
    - Funderingar på hur barnet skulle se ut om ni fick barn med er partner (om man har en partner)
    - Funderingar på hur barnet skulle bli som person
    - Funderingar på vilka som är de finaste pojknamnen och flicknamnen
    - Funderingar på hur er partner skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur ni själva skulle bli som mamma/pappa
    - Funderingar på hur hemmet bäst ska anpassas för en ny familjemedlem
    - Längtan efter att få ett plus på stickan
    - Längtan efter att få se sitt barn på UL
    - Längtan efter en växande mage
    - Längtan efter att känna barnet sparka
    - Längtan efter att köpa gravidkläder
    - Längtan efter att köpa barnkläder
    - Längtan efter att köpa små små barnskor
    - Längtan efter att köpa barnvagn
    - Längtan efter att gå med barnvagn i parken
    - Längtan efter att vara föräldraledig
    - Längtan efter att amma
    - Förhoppningar om att träffa nya vänner som också har barn
    - Förhoppningar om att få mer gemensamt med vänner som redan fått barn
    - Längtan efter att få berätta för sim mamma att hon ska bli mormor/farmor
    - Längtan efter att hela släkten ska gå och vänta på att just ni blir föräldrar
    - Längtan efter att föda barn
    - Längtan efter att få träffa sitt alldeles eget barn

    Ja ni fattar. För varje år som går så kommer det in mer och mer, värre och värre negativa och tyvärr samtidigt realistiska tankar. Samtidigt som längtan finns kvar och är ännu starkare än i början. Ni som någon gång har längtat efter barn, tänk er hur det skulle vara att leva med den längtan i över fem år som jag har gjort nu.

    Vid någon tidpunkt kommer den här blandningen av längtan och negativa tankar göra att man inte riktigt kan ta till sig hur jobbigt andra har det med sina barn. Man kan också börja känna att de får skylla sig själva när de har problem. Så har jag t.ex. känt för vänner som blivit oplanerat gravida och har dålig ekonomi. Detta trots att vi hade dålig ekonomi (men med goda utsikter pga att vi pluggade) när vi började med bebisverkstan.

    TS, du verkar vara en bra vän och en stark person. Din kompis verkar inte vara lika stark. Du måste känna efter om du orkar med henne eller inte. Försök att på något försiktigt sätt ta upp hur du känner, utan att anklaga. Hon är säker en snäll och intelligent människa innerst inne din kompis, men just nu är hon förblindad av allt det här andra som snurrar i huvudet.

    Jag måste också tillägga att vissa personer lätt faller in i att alltid älta sina egna problem och tycka mest synd om sig själva. Jag brukar vara den där som lyssnar och blir bollplanket, även fast det är jag som är barnlös...

  • Tigerliljaaa

    Har läst en hel del av tråden... Har en liknande vänskapsrelation fast tvärt om... Det är jag som försöker skaffa barn utan att lyckas medans min vän har barn och blir gravid väldigt väldigt lätt. Problemet för mig var att hon klagade och ibland t.o.m uppmanade mig att inte skaffa barn då det var så jobbigt. När hon efter mitt första missfall försökte trösta mig med paraleller till sin abort brast det för mig. Vi är fortfarande lika goda vänner efter att jag haft ett lungt och sansat samtal om att det hon säger sårar. Idag stöttar vi varandra på ett hälsosamt sätt.

  • Anonym (Oacceptabelt)

    Jag har själv varit ofrivilligt barnlös (första barnet tog nästan fyra år, har nu två ivf-barn). Jag förstår din kompis och har själv under långa perioder mått fruktansvärt dåligt över min barnlöshet MEN det är inte ok att bete sig som hon gör. Det finns fler problem i livet och alla kan inte tassa på tå kring den barnlöse. Självklart måste man tänka sig för i relationen med sina vänner och tex inte klaga för någon vaknatt när man vet att den andra skulle göra nästan vad som helst för både en och flera nätters vakande. Du verkar dock ha haft det betydligt tuffare än så och behöver stöd du med. Det går inte att mäta olycka och det är lätt att tro att man har det värst. Jag tror att din vän skulle behöva få veta hur du känner. Kanske kan hon lyfta blicken och se att även du behöver stöd och att livets problem inte försvinner i samma stund som man blir gravid. Vänskap går åt båda håll och jag tycker att det verkar som att du har visat henne mer hänsyn än hon förtjänar. Fundera på vad vänskapen är värd. Vill du verkligen vara hennes sopkorg och inte få något tillbaka?

Svar på tråden Stödet är inte ömsesidigt...