Han spelar dataspel hellre än att umgås med mig, vad ska jag göra? Snälla tyck till!

De skulle kunna varit jag som skrev din TS! Har de precis likadant fast din kille verkar iaf gullig och kärleksfull vilket inte min är. Sen spelar han Diablo och har ett heltidsjobb. Men han sitter vid datorn i stort sätt jämt förutom när vi ska se film eller om de är nåt BRA på tv. För är de inget bra på tv kan han inte sitta i soffan med mig.

Har tyvärr inga tips då jag är i liknande situation. De är jobbigt att känna sig ensam. Har heller inga vänner att umgås med så de blir mest att jag sitter hemma och har tråkigt. Skulle kunna göra vad som helst för att alla dataspel bara dog ut!!

Säg till han att inte spela på en vecka och säg till han om han inte blir arg, irriterad, sur osv. Så har han ju inga problem. Men om han inte klarar av en vecka, då har han missbruk och antingen så går han iväg på möten, psykolog m.m annars är det Slut. 

Han har nog inte ett spelberoende, utan han blir understimulerad och får tråkigt så fort ingenting händer. Och de är ju faktiskt inte så mycket som händer hemma direkt. Han klarar inte av att bara sitta och slötitta på tv. Vilket blir tråkigt för mig. Jag undrar också hur de skulle gå om vi får barn, för de vill vi ju. Men jag blir bara mer och mer skeptiskt till att någonsin skaffa barn med honom..

5-7 timmar om dagen, vad är det för jädra rookie?

Det blir inte bättre, säger mig min erfarenhet i all fall.

Förstår precis hur du har de, jag och "min" kille har gjort slut två gånger och nu försöker vi igen.. men jag känner mig så sjukt bortprioriterad, de är jag som ger honom saker och fixar romantiska saker, men vet du vad?

Det är när man försvinner som dom förstår vad dom förlorar, för han fatta inte grejen förrän jag drog.. men jag märker ju smått nu att han hellre spelar än att va med mig fast vi inte setts på en månad liksom.

Och jag ska från och med nu visa lika lite intresse för att prioritera honom :D tror de är de man ska göra. Men de märks, men kan ju också bli så att han bara tycker de är skönt att va ifred ;P

Jag trodde det skulle bli bättre. Många av er skrev att det inte skulle och ni hade rätt. Denna vecka har jag konstigt nog haft koll på exakt hur mycket han spelat och det var mer än 54 timmar och då jobbade han ändå några pass. Vet inte vad jag ska ta mig till? Han sa att han skulle bli bättre och jag var dum nog att tro på honom. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra. Många kommer troligtvis säga lämna honom. Men hur? Efter flera år tillsammans och allting annat är perfekt. Det är bara hans spelande. Han har heller inte tagit itu med det. Kollat upp om det finns grupper för det i vår stad osv. Kolla forum på nätet mm. Är helt förtvivlad. 

Ville i alla fall ge en liten uppdatering vad som hänt. Tyvärr blev det inte bättre bara första dagarna.  

Han har hamnat i beroendeställning till sitt spelande. Har man ett missbruk slutar man när konsekvenserna blir för många, ett beroende behöver man hjälp att ta sig ur så du gör klokt i att kolla upp möjligheterna till detta. Däremot är chanserna inte jättestora att du ska lyckas övertala honom till detta - han kommer förneka och lova bättring för det är så en person i en sådan här situation fungerar. Ni kommer bara gå i ett cirkelschema som byggs upp av hans löften och fallerar när de inte hålls. Med tiden vänjer du dig vid det och lär dig att uppskatta alla små saker han faktiskt gör bra, för alla vill vi ju ha en friktionsfri vardag och fokusera på det som ändå känns bra.
Så antingen får du gilla läget eller så får du göra vad du kan med ditt eget liv och ge honom så många konsekvenser du kan.

Hej,

Jag läste inlägget om kvinnan som känner sig ensam i tvåsamheten och jag känner precis likadant.

Vi har levt tillsammans i tio år och varit gifta i 5 och jag kan säga att min man har suttit mycket vid datorn under hela vårat förhållande.

De senaste åren har jag känt mig så otroligt ensam och uttråkad och har tillbringat nästan alla helger med mina vänner då jag älskar att umgås med folk.

För nåt år sedan tog jag upp det här med spelandet och sittandet vid datorn men då blev han bara irriterad och sa att det är hans intresse.

För några år kan det vara ok att leva olika liv och ha skilda intressen, men med tiden kommer saknaden att göra något tillsammans upp. 

Det är då man måste sätta sig ner och fundera över hur man egentligen vill ha det för jag kan lätt påstå att jag inte vill leva på detta sätt livet ut.

För mig är det viktigt att ha roligt tillsammans och göra saker ihop, men som i vårat fall är vi så otroligt olika med dess behov.

Min man sitter gärna ensam hemma och spelar tillsammans med sonen, men jag vill helst ha lite liv och rörelse omkring mig.   

Ja, det är inte lätt att tillfredsställa varandra i ett äktenskap, men finns det kärlek kvar borde inte en dator eller tv spel vara viktigare än att ha ett liv i hop.                

Min man sitter inte heller i soffan med mig. Varför? Han tycker inte om de program jag tittar på. Vi har en dotter på 3,5 år och vår lediga tid är värdefull och den vill vi båda spendera på något som är roligt/avkopplande. Jag skulle inte vilja sitta och tråka mig igenom ett TV-program bara för att han ville det och det vill inte han heller. Vi gör det vi vill göra på kvällarna. Ibland är det samma sak (titta på samma TV-program, spela samma datorspel osv), andra kvällar vill vi göra olika saker och då gör vi det. Vi brukar dock ha en date night lite då och då. Då lagar vi god mat alt. köper hem lite goda tapas eller liknande, en flaska vin och så tittar vi på någon favoritserie på DVD och har det mysigt.

För oss funkar det bra men vi verkar ha samma behov av att vara ensamma och göra något på egen hand. Det måste vara jobbigt om man har olika behov...

Men så har jag mina vänner att umgås med. Vi träffas rätt ofta och fikar, äter middag tillsammans eller bara umgås.

Min svagerska hade ett liknande problem med min brorsa. Hon skrev helt enkelt upp alla tider han jobbade och spelade spel varje dag i en manads tid, kom fram till att han spelade ca 7 timmar per dag. Efter manaden var slut sa la hon fram tiderna framfor honom och fragade snallt nar han hade tankt att dom ska ha ett liv tillsammans eftersom det inte fanns nagra timmar kvar pa dygnet till henne efter att han jobbat heltid, spelat och sovit. Han blev uppriktigt forvanad over hur mycket han faktiskt spelade och smart som han ar sa insag han att det bara var att dra ner pa spelandet eller forlora henne.. Och nu spelar han mycket mindre :) testa nagot liknande och om din kille fortfarande inte fattar sa ar det ju bara att dra faktiskt.. Jag hade aldrig accepterat att min kille hellre spelar spel an umgas med mig.. Herregud.

Har inte skrivit på länge, men det var faktiskt så jag gjorde efter ett storbråk om det, så var hans åsikt att han inte spelade så mycket medans jag ansåg det så jag skrev ner och då insåg han. Då började han fundera på varför och insåg att det var för han flydde. Nu är det väldigt stor skillnad. Beror även på att vi ändrade våran livsstil. Vi kom ut mer och träffade folk, skaffade vänner och fick mer jobb, skaffade rutiner med mera. Nu spelar han knappt längre, kanske några timmar i månaden. För han tyckte inte det var like roligt som att gå ut och träffa vänner eller se en film med mig, då största anledningen var att han flydde, inte för att han faktiskt tyckte det var super roligt. 

Så det är ett bra tips till alla som är i samma situation som jag var i. Skriv upp tiderna. När jag la fram tiderna insåg han att det var nästan lika mycket som en heltidstjänst. Kommunikation är A och O. Jag sa vad jag tyckte och la fram tiderna (då han förnekat att han spelade så mycket), när de var svart på vitt kunde han inte förneka att han flytt och spelat alldeles för mycket och prioriterade om. Dock tog det cirka en månad att ställa om för honom, men sen dess har allting varit jättebra för båda. 

Men va roligt att han insag problemet och tog tag i det! Fantastiskt, skont att det loste sig for er TS :)

Ursäkta att jag tar upp en gammal tråd, men jag vill inte skapa en ny när det finns så många redan!

Jag och sambo har varit ihop i nästan 3 år. Vi har inga barn ihop. Hans största intresse är spel och han spelar varje dag. Jag är själv spelintresserad och våran första "dejt" hade jag med dator till honom och vi spelade ihop, haha. Men jag känner att det räcker med 2-3 kvällar i veckan, men han vill spela varje ledig timme!! Jag känner mig bortprioriterad, och jag säger det till honom. Han brukar svara "Vad vill du göra då?", och förr kunde jag ge exempel på promenader, åka någonstans och fika eller äta osv. Men det ville han inte, och skulle jag mot förmodan få med honom så är det dålig stämning för att jag har tjatat på honom..

Han har eget företag och jobbar övertid flera gånger i veckan, han är alltid tillgänglig på sin telefon oavsett tid på dygn. Så spelandet är hans sätt att koppla av. Jag själv lider av depressioner och ångestsyndrom, och är självklart inte lätt att leva med. Jag går i terapi och kämpar för att bli frisk. Vi umgås nästan inte alls längre(fast vi bor ihop), vi har inte sex, han hjälper ogärna till med hushållssysslor och jag orkar bara i perioder (när jag inte orksr ber jag mamma om hjälp). Vi pratar om att göra slut, men ingen av oss vill egentligen.. Jag vet inte vad jag ska göra, allting triggar igång dålig stämning och även om vi kan prata lugnt om ämnet så kommer vi inte överens. Han ser inte problemet hos sig själv utan är övertygad om att vårat förhållande kommer fixas när jag blir frisk från mina sjukdomar. Jag tycker att vi båda behöver kämpa..

Jag känner mig så ensam. Spenderar all ledig tid själv i soffan medan han jobbar eller spelar. Om vi kollar film ihop så somnar han bara. Ja... Är vårat förhållande dömt att gå i kras eller går det att fixa?

Hej!

Har en fundering hur ditt/eran liv ser ut idag. Har ungefär liknande problem och vet inte vad jag ska ta mig till. Blev det bättre och vad gjorde du för att ändra på situationen?