Amning & Bröllop

Jag lämnade min bebis till svärföräldrarna när hon var ca 2,5 månader för att gå på barnfritt bröllop. Jag rekommenderar det inte. Jag låtsades att jag var glad och hade trevligt, det enda jag kunde tänka på var hur min bebis hade det. Var hon rädd, ledsen, hade ont i magen etc?Såhär i efterhand önskar jag att jag hade stått på mig och antingen krävt att få ha med henne eller vägrat komma.

Jag skriver igen... Ingen bröllopsfest eller vad det nu än må vara är värd att sitta o grubbla över det viktigaste man har-sitt barn. Hon kommer troligtvis inte tacka dig för allt du offrade för henne/dom denna dag.

Tack för att ni skriver tillbaka. Jag håller med, detta bröllopet är inte värt det, INGET bröllop är värt det, att må dåligt det är sant det håller jag med er om.
Jag vet att jag kommer att grubbla över det & må dåligt så jag funderar på att skita i det faktiskt eftersom jag delvis inte vet vem som ska passa honom. Är lite trött på min släkt & mannens släkt & deras beteende.
Det är ju tur att jag har min man & mina barn som jag kan trösta mig hos.

Varför är människor så egocentriska.

Kram på er

Jag hade inte gått. Frågan är om min man hade gått, det tvivlar jag starkt på faktiskt. (måste fråga honom)

Sedan, ska du verkligen lämna de andra två till din pappa om ni är ovänner? 

Min man kommer att gå eftersom det är hans systers bröllop, kanske är jag barnslig men efter detta känner jag inte alls för att ha henne som gudmoder, hon är ju det till mina töser, men jag känner inte alls för det  denna gången eftersom hon satt mig i en obehaglig situation. Personligen skulle jag aldrig utsätta någon för detta.

Och min pappa älskar sina barnbarn, men om vi fortfarande inte har bättre kontakt så får jag fråga min bror eller en kompis om dom kan passa töserna. Tänker verkligen inte be dom iallafall, det skulle ju vara en nedvärdering för mig själv, som att krypa till korset.....Men om jag ändå inte ska gå på bröllopet så behöver jag inte någon barnvakt alls ändå & då är allting löst, och det är så det ser ut just nu.

Tänk så mycket energi man ger till människor som egentligen skiter i vilket...........

Jag hade valt att inte gå. Du har ju frågat och hon har sagt nej då är det bara att stanna hemma. 

Barnfritt i mina ögon är barnfritt oavsett ålder på barnen. Ammande barn är inte ett undantag. Var det inte på mitt bröllop och jag har själv fått stanna hemma när jag ammat mina. PÅ bröllop är det brudparets dag och alla andras jobb är att se till att dom får det bra.  

 

Jag skulle helt klart stanna hemma om jag var ts...
Jag har själv aldrig fattat det där med barnfria bröllop men om brudparet vill ha det så så får man ju respektera det.... och de får respektera att alla då inte kan komma konstigare än så är det inte...
Har själv en tremånaders och skulle inte lämna bort henne till någon och det skulle heller inte gå eftersom jag ammar fullt och inte kan pumpa... 

Vi var på bröllop när vår lilla var två veckor. Hade hon inte varit välkommen hade vi inte gått. Men de tänkte inte efter ordentligt med bordsplaceringen. De hade satt oss mitt i hörnet längst in vid brudparet.. Och ingen ville byta med oss. Då blev min sambo så arg att han satte vagnen mitt framför brudparet. Vi kunde ju inte höra henne när hon var i ena änden av lokalen å vi i andra. Om jag var du ts hade jag inte gått. Å jag lovar att hennes väninna kommer inte gå heller eller kommer hon ta med bebis iaf.

bekks: säg inte att hennes väninna inte kommer att gå. Har en fb kompis som bokade att gå ut själv när bebis var 2v, ut med pappan helkväll när bebis avr 3v. FB bild då bebis äter klubba som 3månaders och tittar på TV ensam i v-rummet uppallad i barnstolen.

Herregud!! Hade aldrig klarat av å lämna så tidigt!

Inte jag heller.

TS: jag frågade min man, din syster är ogift och ska gifta sig, vår 4 månaders bebis är inte välkommen och hon ammas...

hans svar innan jag hann svara resterande.

"She had never said or done something like this, BUT if she would say that our baby was unfortunately not welcome, we wouldent go"

Ok, but we could either let a babysitter have her, you could go alone and me and the baby stay at home... 

"I would never go without you to a wedding"

han svarade som jag trodde, han hade fått gå givetvis, men precis som att jag själv hade tyckt det var trist att gå själv tror jag han också hade tyckt det och hellre hade spenderat en lördagskväll med oss, 

Men det är hennes bröllopsdag.
Egocentrismen kan ju lika gärna pekas mot dem som tycker att de är viktigare än hennes önskningar.

Vill hon inte ha barn där så vill hon inte. Kan man som gäst inte lämna sitt barn (tex pga amning) så stannar man hemma. Ingen behöver bli sur eller sårad åt nåt håll.
Man kan inte vara överallt på allting som förälder, ibland får man tyvärr inse det. 

Jag själv är ingen bebis älskare och hade helt barnfritt på en tillställning. Det borde vara helt okej att ha sådana tillställningar för jag antar att det ska serveras alkohol. Fulla vuxna med barn (även om ni inte dricker) är ingen bra kombination.
Om det känns viktigt att gå på bröllopet tycker jag att familjen (välj vilka som ingår i detta) kan komma till kyrkan för där är ALLA välkomna, finns inga lagar eller regler som håller folk ute. Kyrkan är en allmän plats inte något som brudparet bestämmer över, de kan ha önskningar. Om du är rädd att bebis ska skrika sätter du dig längst bak och börjar bebis göra ljud ifrån sig så går du ut. 
Efter kyrkan kan en av er åka hem med bebis och den andra stanna kvar då behöver ni inte ha barnvakt i flera timmar.  

Tack för alla era svar.
Jag tog redan på om den tjejen som skulle ha barn i samma veva som bröllopet skulle vara, DOM kommer inte, känns väldigt sunt tycker jag.

Och att lämna sitt barn när han/hon redan är 2 eller 3 veckor gammal, oj då, det hade inte jag iheller klarat. Och att ge en 3 månader baby en klubba + att sitta själv med den (risken att få den i halsen utan tillsyn) låter inte riktigt bra.

När det är barnfritt på bröllop så är oftast ammande barn välkomna.....men visst vi är ju alla olika.  Utan att trampa någon på tårna så tror jag att när man själv har barn att man kanske förstår det på ett annat sätt eller kanske har jag fel ??

Jag vet att alkohol & barn inte hör samman, beror ju på hur folk beter sig med alkohol. Jag har vatt på bröllop där det var barn, jätte mysigt & dom vuxna söp sig inte otrevliga, utan betedde sig vuxet.
Men visst kan man ha barnen hos någon annan så är det ju bäst, så kan man ju som mamma & pappa oxå slappna av den dagen.

På vårt bröllop hade vi inga barn förutom vårt & en kompis. Iförsig så hade inga av de bjudna några småbarn när vi gifte oss, men annars hade ammande barn fått komma.

Egoism kan visst tolkas lika, MEN på vårt bröllop hade vi en vän som inte hade någon att lämna sitt barn till & vi ville att dom skulle komma så hon fick ta med sitt barn. Det blir ju inget bröllop om inte ens nära & kära kan komma.

I det här fallet, känner jag press från svärfar som säger åt mig till att göra mitt bästa för att hitta någon att lämna vår son till, så är det oxå ett dilemma för oss. Och jag vet att man inte kan vara överallt, men jag väntas av brudparet att ändå försöka lösa detta....hmmm vad göra...

Visst att det är brudparets dag, men det är ju ändå viktigt att alla ska trivas, det går ju gränser på vad man ska offra för dom..........

Om jag skulle ha med vår son så hade jag ju suttit vid utgången, inte ammat vid matbordet såklart. Vi hade inte varit till besvär & det är ju bara jag som har ett ammande barn, så vad spelar det då för roll.
Jag hade undvikit den höga musiken genom att ha honom i ett enskilt rum i sin barnvagn,

Så allt hade varit bra för alla, och bruden hade fått stå i centrum som hon vill.
Men jag ska inte älta detta längre utan jag får se hur det kommer att gå, men det blir förmodligen att vi går till kyrkan & visar vårt deltagande sedan åker barnen & jag hem & myser.

Det finns många åsikter om detta & det har varit intressant att höra allas åsikter både positiva & negativa.

Jag hade låtit mannen gå själv om jag hade ammat. Vi har aldrig barnvakt tyvärr och går alltid en och en på bröllop, det är väl inget konstigt?

Dock har våra barn ätit mat och ersättning vid 4,5 månad men hade bara lämnat dom till mannen vid den åldern iaf.

Min man ska oxå gå själv, det har jag sagt till honom eftersom det är hans systers bröllop, och det vill han oxå,så det har vi redan bestämt.

Sedan hur det blir med mitt beslut med vår son, känns oxå redan som att vi bestämt det indirekt. Att jag stannar hemma med sonen & töserna, känns bäst så

Jag skulle liksom inte ha några hard feelings åt något håll. Det är givetvis brudparets dag, men samtidigt så kan då inte de eller någon annan pressa på att man ska skaffa barnvakt heller. För dem så kommer ju iaf din man att gå, men i min värld skulle det inte ens vara konstigt om även han stannade hemma. Jag skulle inte vara arg över att de vill ha barnfritt, men lika lite skulle jag vara arg eller ledsen om någon inte kom pga av att jag hade specifika regler runt om ammandes barn fick komma eller ej.

Ja alla är vi olika som tur är, har redan nu ställt in mig på att vara hemma med barnen & det ska bli mysigt bara vi 5 (vovven oxå).

Tack för svaren :)