Någon mer med PCOS?

Jag har också PCOS och har alltid haft. Jag fick veta när jag var 19. Min första mens fick jag när jag var 16 och mensen kom liksom aldrig igång utan det gick mer och mer tid mellan mensturationerna och till slut hade ett halvår gått utan att jag fått mens alls. Då gick jag till gynekolog som på en gång konstaterade PCOS. Tilläggas ska väl att jag vid den åldern var normalviktig. Jag fick Provera att äta för att få blödningar. Men jag blev helt galen av dem så jag frågade gynekologen vad de tyckte.

De sa i princip samma sak som du fått höra att blöder man inte åtminstone var tredje månad så ökar risken för cancer i livmodern. Alltså inte livmoderhalsen utan i endometriet i livmodern. Men läkaren sa att den risken var väldigt liten. Sen sa hon även att många som äter P-piller i många år har ingen mens alls under tiden. 

När jag träffade min man så fick jag äta minipiller så jag hade ingen mens alls. Jag gick på kontrollen först en gång i halvåret sen en gång per år och de sa att det inte var någon fara. Men för 2,5 år sen bestämde vi att vi inte ville skydda oss mer utan händer det så händer det. Mensen kom inte på över ett år efter att jag slutat äta minipiller! Och den är otroligt oregelbunden nu också. Jag har under åren gått upp en del i vikt och har en del övervikt nu tyvärr. Det är tyvärr lättare att gå upp i vikt när man har PCOS.

Nu vill vi ha barn så vi har påbörjat en utredning. I december börjar vi behandling som sätter igång ägglossningen. Där är vi nu. Hoppas detta hjälper något. Är du orolig för cancer så kontakta gyn så du får Provera eller något liknande så du får en blödning med jämna mellanrum. Läkaren sa också att många får ganska tjockt endometrium när de inte blött på så länge som jag gjort t.ex. men hade hade ändå rätt tunn. Vet egentligen inte vad det innebär. Det man är rädd för är ju att när man inte blöder ut endometriet så KAN det uppstå cellförändringar som till slut KAN bli cancer. Det är därför de informerar om det.

Tack så hemskt mycket för ditt svar.! Känns bättre om man få veta hur andra i min sits ha de, känner ingen som ha detta problem...

Jag har inte PCOS men ville bara skicka en kram till dig TS! 

Händer det så händer det har jag och min kille sagt. Men nu när jag fått diagnosen så vill jag nästan bli gravid nu bara för att veta att jag kan, om du förstår? Ska äta p-piller i 2 månader sen får jag se om jag börjar med andra piller som kan hjälpa vid graviditet.

Hej!
Jag har också PCOS och fick veta det när jag var 24. Fick min första mens när jag var 15 år och har sen alltid haft oregelbunden mens. I enstaka fall med intervall på 35 dagar, oftast närmare 60 dagar och ibland uppehåll på över 100 dagar och i de fallen har jag kontaktat gynekologen för att sätta igång mensen igen.

Jag har ätit p-piller till och från sen jag var 19 år (nu är jag 31) och precis när jag slutat med p-pillren brukar jag få mens ett par gånger med inte alltför långt mellanrum (ca 35 dagar) men sen dröjer det länge igen.

Sen jag fick diagnosen har jag alltid varit orolig för att inte kunna bli gravid i framtiden. Under 2010, när jag var 29 år, bestämde jag och min pojkvän för att vi ville gifta oss och bilda familj och eftersom vi anade att det kunde ta sin tid innan det blev barn så började vi försöka redan innan vi var gifta. Det var ju något vi båda ville så det fanns ju ingen anledning att vänta och kanske missa vår chans tänkte vi. I början av december 2010 slutade jag med p-piller och fick sedan mens två gånger med hyffsat kort mellanrum. Trots att jag ställt in mig på att det kunde ta lång tid så var det jobbigt när mensen kom. 

Sen lät mensen vänta på sig... 2 månader. Jag gjorde ett graviditetstest 8 mars 2011 som var negativt. I slutet av mars var jag på gynundersökning (med vaginalt ultraljud) som inte såg något onormalt men konstaterade det klassiska PCOS pärlbandet. Fick utskrivet piller för att sätta igång mensen igen. Jag läste bipackssedeln noggrannt. Det stod att man skulle fastställa att man inte var gravid innan man tog pillren... Jag hade ju varit hos gynekologen samma morgon så jag kanske var fånig tänkte jag, men jag gick och köpte ett nytt graviditetstest. Och tur var det! Morgonen efter visade det positivt! Jag trodde inte på det och gjorde ett till dagen efter med samma resultat.

Och nu sitter jag här och vår underbart härliga dotter har precis fyllt ett år! Så jag vill säga till alla er med PCO: att du har PCO behöver inte alls betyda att det blir svårare. Låt inte diagnosen stoppa era försök! Jag önskar er ett varmt lycka till och skickar en kram på vägen!

Hej!
jag fick diagnos i dag... har nog inte riktigt fattat det. jag som trodde att det var dom där ppillrena som har satt käppar i hjulet... men icke, jag o min sambo har försökt sen i augusti, och efter som jag ligger på ca dag 55 nu så bokade jag tid hos läkare som konstaterade detta. så nu inväntar jag mensen som han trodde skulle komma runt nyår... så i morgon ska jag ringa dit igen och boka en ny tid i feb så får vi se vad blodproven visar.
vad har ni fått för behandlingar? Läkaren sa till mig att han tror att vi måste få hjälp av dom för att bli gravida. vad är skillnaden mellan pco och pcos?

Hej

Jag har PCOS, min läkare sa att pco är "sjukdomen/tillståndet" och det sista s:et står helt enkelt för symtom. Alltså att man har någon eller några av de fysiskt synbara tecknen för PCO ex:
- Övervikt
- Akne
- Grövre behåring

finns fler tecken, googla. ;)

Här är en till ung tjej med PCOS. Jag är 25 år och har utebliven mens som främsta symptom. Jag och min sambo har precis bestämt oss för att skaffa barn och jag har fått medicin som ska ge ägglossning. Jag väger 65 kg till 160 cm så viss övervikt finns.

Jag blev diagnosed med PCOS för 5 år sedan när jag var 23. Det började med att jag blödde HELA tiden. Ibland med bara en veckas mellanrum. Det var fruktansvärt jobbigt eftersom jag var konstant trött. Gick till doktorn som gav mig p-piller för att få bukt på mina blödningar och det funkade. I samma veva efter två - tre ultraljud och blodprover visade det sig att jag har PCOS. 2 år efter det bestämde jag och min pojkvän att sluta-  med attityden händer det så händer det. och min blödningar kom med ca 32 dagars mellanrum.
Jag var hos doktorn i februari förra året och fick prova Pergotime en månad för att se om det funkade för mig att få igång ägglossningen, och visst jag fick ägglossning (en bra sådan) men ingen bebis. Nu har vi inte varit tillbaka sen dess, men nu i december plussade jag faktiskt den 26, men tyvärr fick vi missfall den 1 januari. Världens sämsta start på det nya året. Men jag blev gravid på egen våg!

Efter jag plussade i december tror jag nu att jag kan känna igen om jag har ägglossning nu (jag skrev ner allt dag för dag när jag började känna mig annorlunda mot andra månader)

NU ska jag satsa på att gå ner i vikt och se om symptomen blir bättre. Har också fått en remiss till ultraljud där dem spolar upp vätska för att se om det rinner igenom och ut ordentligt. Är det någon som gjort den? Det låter ju inte särskilt trevligt....

Men Misspiggy91 - ge inte upp i förväg. Som sagt det finns ju medicin man kan få från gyn samt IVF som jag har hört många lyckade historier från folk med PCOS. Jag vet att det känns hopplöst och orättvist, men försök att inte stressa. Det är ju bättre nu när du vet än att gå med ovissheten och undra vad det är för fel. Jag finns här om du vill bolla tankar... 

Kram           

Det finns verkligen goda förutsättningar att bli gravid tror pco. Jag har pco, stimulerades med pergotime utan resultat. Fick sprutor tredje månaden och blev gravid med tvillingar!

Hej! Jag fick diagnosen PCOS i januari efter att jag undrat var min mens tog vägen! Har ätit p-piller i ca 12 år innan jag slutade och har inte haft en aning om att jag hade detta! Har alltid haft regelbunden mens och kraftig mensvärk sedan jag var 11 år ( är 27 år idag). Först tyckte jag det var jätte jobbigt men tack vare min väldigt positiva och stöttande sambo har jag idag en positiv syn! Det finns hjälp att få och oftast är vi med psoc mer fertila egtersom vi pruducerar fler ägg än vanliga personer bara att vi inte har ägglossning! Så för oss finns "risken" för tvillingar mer än andra! Alla nni som har pcos försök se dom positiva sakerna, ni är fortfarande fertila, det finns hjälp och ge aldrig upp hoppet! Det finns även studier som visar på att personer med pcos mår bättre av att äta efter LCHF metoden, det stillar sockerbegäret och man får mer energi och bättre humör! Har prövat detta lite och känner framför allt att sockerbegäret har blivit mindre!! Lycka till till alla er som försöker bli gravida och glöm aldrig bort hoppet och tänk positivt så hjälper det!! Se inte problemet, se lösningen!!! :) Kramar från en som försöker bli gravid

Hejsan!
Tänkte dela med mig av min historia! Jag har alltid haft väldigt oregelbunden mens men inget som jag har funderat på egentligen. När jag va 20 (2009) träffade jag min nuvarande sambo och vi gick framåt med stormsteg! Vi flyttade ihop nästan direkt, förlovade oss efter 100 dagar och sen skaffade vi lägenhet, hund och bil ihop. Efter bara 6 månader bestämde vi att jag skulle sluta med mina P-piller men jag fick aldrig tillbaka min mens så i december 2010 skulle jag till gyn och kolla vad som va fel, då fick jag två nyheter! Jag hade PCOS och va gravid! Så i augusti 2011 fick vi våran dotter! Då började jag kolla runt lite vad det innebar med pcos och fick svar på mycket! Men sammtidigt blev jag ganska nedstämd över att det troligtvis inte kommer bli fler barn. I juni 2012 tyckte vi att det va dax och sluta med skydd och se vad som händer. Det tog två månader sen va jag gravid igen! Så nu har jag en dotter på 18 månader och en bebis som ska komma i slutet på maj! Att vi har lyckats så bra kan jag ibland inte förstå då jag under fyra år har haft tre ägglossningar! En mens och två bebisar! Så alla ni som fått beskedet nu, det behöver inte betyda att det aldrig bli några barn! Och lycka till alla ni som försöker!! Kramar i massor!!